19 november 2014

Min Fairphone är här

I helgen hämtade jag ut den, min nya telefon. Fairphone. Det var med spänd förväntan jag öppnade paketet ...

Fairphone-paketet
Hej! Du ser snäll ut.
Fairphone i sin ask
Naaaaajs!
Fairphone-guiden tittar fram
Plockar fram guideboken, som är skriven på ett avspänt och pedagogiskt sätt.
SIM-kortet: Hej då Sony Ericsson knapptelefon! Nu hoppar jag över till Fairphone.


Nu har jag använt den i några dagar och det tar ju ett tag att vänja sig tillbaka från iPhone (som min jobbmobil är nuförtiden) till Android. Men det har gått ganska bra.

Några plus och minus hittills:

+ Den är aningen tyngre i handen, vilket jag gillar --> lättare att känna av.
+ Den låter dig själv styra vilka system du vill använda. Google-paketet (eller Apple-grejerna) är inte förinstallerade. Du kan t.ex. själv välja vilken "app-hämtar-app" du vill använda, inte låst till Google Play eller Appstore. (Jag laddade dock till slut ner hela Google-paketet ändå ...)
+ Den är väldigt snygg!
+ Den har snabb tillgång till ett slags flygplansläge som heter Peace of mind. Den kan dessutom sättas på timer.
+ ... det kan även av- och på-funktionen. Har inte använt den än, men känns behändigt.
+ Den har plats för två sim-kort. Bra! Dock inget unikt jämfört med andra Androider.
+ Den är väldigt lätt att öppna och pilla med själv. Dock inte heller detta unikt bland Androider.
+ De mest använda apparna, och de senast använda, hamnar automatiskt på startskärmen när du väl börjat använda dem. Går även att ta bort detta.
+ Den kommer inte med någon laddare för att det är onödig produktion. De menar att de flesta redan har ett gäng standardladdare hemma i lådorna. Japp! Vi hade tre stycken ... :)
+ De har en bra supportsida. Även om jag har hört andra klaga på supporten, så har jag fått svar på nästan alla mina frågor.
+ Den känns öht som att den går att anpassa väldigt mycket för ens egna behov och preferenser.

- Den är inte lika stark som t.ex. iPhone 5 eller 6, eller andra supermobiler.
- ... vilket gör den något långsammare ibland.
- Gränssnittet är aningen mindre användarvänligt än iPhones (nu när jag till slut lärt mig iPhone ...), men det är ungefär som HTC-gränssnittet jag hade tidigare.
- Aviseringarna är lite sega.
- Instagram och Twitter fungerar sämre än i min iPhone än så länge. Kan bero på den svagare processorn.
- Lite krångligt med en del ljud-relaterade grejer i apparna.

Nu vet jag inte om en del av det här kommer att ge sig. Jag använder både min jobb-iPhone och min privata Fairphone parallellt, vilket känns lite schizzat än så länge. Nåja. Uppdaterar när jag kommer på något mer. Och återkommer med en ny rapport när jag haft den ett längre tag.

1 november 2014

Snart en Fairphone i min hand

Min gamla trotjänare, den sjuåriga knappmobilen, har börjat krångla sen några veckor. Det är dags att låta den somna in och skickas vidare.

Så här pigg är den inte längre ...

Jag slängde ut frågan på Facebook om vad jag borde köpa i stället. De flesta tipsade om de vanliga monstren. Men så nämnde någon rättvisemärkt och jag mindes plötsligt att jag lovat mig själv - här på bloggen, till och med? - att köpa en "snäll" mobil.

Letade fram Fairphone, läste några recensioner av den och kollade igenom fakta. Den skiljer sig inte nämnvärt från alla andra, rent funktionsmässigt och den kostar ungefär lika mycket som de flesta. Skillnaden är att de tydligt redovisar vart pengarna går och är måna om att tillverka den så rättvist och miljövänligt som möjligt (konfliktfria mineraler etc). Dessutom går en del av pengarna till ett projekt för återvinning av gamla mobiler i Ghana.

Det var inte mycket att snacka om. Tjugo minuter senare var det klart.


Efteråt kände jag nästan eufori. Dansade runt i vardagsrummet en stund. Tänk vad lite hållbarhetstänk kan göra för en fredagkväll.

Nu är det bara att vänta. I ett antal veckor.