29 april 2013

Snäll fönsterputs ger fina fönster

Jag sa ju att jag skulle återkomma till det här med att putsa fönster.

Det gjorde vi (läs han) igår, under vår stora spontanvårstädarsöndag. Putsade fönstren alltså. Inget fönsterputsmedel fanns i hemmet och vi trodde inte heller att vi hade något diskmedel. Alltså var det till att jaga recept igen ...

Tittade hos en fönsterputsare (som hade många praktiska tips) och hos "hushållsassistenten". Bland annat.

Valde att testa med receptet jag hittade hos Insikt, med bara vinäger och ljummet vatten. Resultatet blev inte helt tillfredsställande. Om det berodde på ovant handlag hos putsaren eller på själva blandningen låter jag vara osagt. Flammigt blev det i alla fall.

Jag letade vidare. (Bland annat efter trasor och annat i städskåpet, där jag som sagt hittade en oöppnad flaska diskmedel.) Dammade lite, städade klädkammaren, bytte vatten åt min kära fönsterputsare ...

Till slut - efter diskmedelfyndet - blev det ungefär efter ett recept hos En miljon små steg:

3-4 liter varmt vatten
1 msk-0,5 dl ättiksprit (24%)
En liten skvätt diskmedel

Satt som en smäck - blanka rena fönster!

(Förresten: I dag fick jag ärva ännu en tandkräm! Mamma hade köpt en som hon inte alls gillade. "Den är för hård." Hon hade tänkt slänga den, men gav den till mig!)

28 april 2013

Den som söker finner något annat

I två veckor har jag nu - i väntan på att hitta ett vettigt och enkelt recept på eget diskmedel - använt mig av de här små flaskorna ...

Såna här förpackningar från olika hotell dräller det av i badrumsskåpet. Använder man någonsin upp dem?

Något jag upptäckte var att schampo och duschtvål inte riktigt funkar på samma sätt som diskmedel. Det blir liksom en slags hinna på glas och kastruller m.m. av till exempel schampo. Ingen aning om varför, men så är det.

Nu, när vi skulle putsa fönstren (mer om det senare) och jag letade efter en trasa, hittade jag den här flaskan i städskåpet!


Antagligen köpte jag den för längesen, just för att diskmedlet vi hade höll på att ta slut. Ställde väl in den i skåpet och glömde bort den.

Nu behöver jag inte känna stress över att försöka tillverka diskmedel av pottaska och annat krångligt. Inte än på ett tag i alla fall.

25 april 2013

Deodoranten för tanten

Nu har jag börjat använda "ful-deodorant" nummer två. Den som luktar tant-tvål. Och inte funkar särskilt bra. Men jag biter ihop och tänker varje morgon att det är viktigt att faktiskt använda upp det man köper, inte bara låta det stå och bli gammalt eller slänga den.

Så tänker jag varje gång jag skruvar av korken och känner den otrevliga tvåldoften.

Längtar verkligen tills jag får testa att tillverka min egen deodorant!

23 april 2013

Ett viktigt litet barriärrev

I går fick jag ett litet urklipp från min mamma. Hon läser DN väldigt noga och intresserar sig för det mesta. Precis som min mormor gjorde faktiskt. Och som jag hoppas att även jag kommer att göra när jag blir äldre.

Hon hade klippt ut en notis med en bild på ett virkat korallrev från en utställning i Tübingen i södra Tyskland. En väldigt liten bild i en liten notis, men den kändes bekant på något sätt och gjorde mig nyfiken.

Så jag googlade. Och googlade, och googlade, och googlade ...

... och så ... (ungefär som Professor Balthazar) ... hittade jag det!

Utställningen pågår till september och finns på universitetsmuseet i Tübingen.

Och när jag fortsatte luska vidare hittade jag mer om det här fantastiska projektet, som bland annat handlar om hållbarhet. TED brukar bjuda på intressanta föreläsningar, och här får Margaret Wertheim berätta om Hyberbolic Crochet Coral Reef.



19 april 2013

Munnen den ska sjunga och va glad

... och ska den det behöver den känna sig fin och ren och smärtfri. I dag har jag känt av en slags irritation i kindtänderna och började undra om min hemgjorda tandtvätt/tandpulver verkligen gör jobbet ... Bikarbonat verkar ju halva jordens befolkning vara överens om att det är bra till det mesta, bland annat tandborstning, så jag funderar på om det kan vara kanelen som är boven? Den känns liksom "smutsigast", men jag har ingen aning.

Det gick så långt att jag i desperation började gräva längre in i skåpet under tvättstället och faktiskt hittade en liten pyttepytteförpackning med tandkräm från Viking Line. Ungefär 0,2 cl eller så. Utan fluor. Med en massa annat konstigt i.

Därför kändes det extra fantastiskt när jag träffade fina vännen S i kväll och hon hade med sig en present från Finland: tuggummi och .... eko-tandkräm!

Många ekologiska ingredienser. Och fluor!

Jippiii! Ja, alltså tandpulvret och tandtvätten funkar, men det känns ändå skönt att nu kunna variera med en reko tandkräm. Dessutom hade den inte fraktats i onödan för hon hade köpt den och sen själv kört över till Sverige för att hälsa på vänner. Och eftersom jag får ta emot gåvor, sa jag glatt TACK!

I helgen åker jag på turné med kören. Östersund och Svenstavik/Berg. Eko-tuben åker definitivt med, för munnen ska ju sjunga och vara glad. Viking Line-tuben fick stanna i skåpet i väntan på nästa förtvivlade nödrop.

17 april 2013

Majblommor var man än ser

I dag var de överallt.  

Överallt!

På jobbet släpptes någons barn med kompis i släptåg in med de där väskorna och kom fram till skrivbordet där jag satt djupt försjunken i ljudredigering. När jag skulle in på Coop stod minst fem barn utanför entrén i en klunga och frågade, när jag kom ut frågade de igen. När jag kämpade uppför backen på cykel från Coop hemåt upptäckte en flicka mig och kom emot mig med ungefär samma precision som en kryssningsmissil.

- Vill du köpa en majblomma?

Flåsandes svarade jag bara nej och fortsatte trampa på, trots samvetskval. Hon verkade så ensam och besviken när jag nekade. Efter krönet svängde jag in på en ny gata. Där stod två flickor vid ett staket. När de såg mig rusade båda emot mig med samma fråga, trots att jag cyklade i ganska hög fart.

Där blev det ett mer bryskt nej och jag hann även få ur mig att jag hade fått frågan många gånger redan. (Åtta gånger, blev det till slut.)

Ett vanligt år hade jag glatt handlat både nål och ett sånt där stort klistermärke att sätta på cykelhjälmen, och sen kunnat säga att "jag har redan köpt". 

I år är inget vanligt år. Och jag har tydligen förvandlats till en tant som snäser åt barn. Må min karma uppvägas av miljöeffekten detta snäsande får!

16 april 2013

Ett säkert och svårhanterligt vårtecken

Solen lyste, folk satt på stentrappan i solen. Vinden var faktiskt ljummen i dag. Jag var kompledig och promenerade på stan med vårkänslor i kroppen. Då kommer två pojkar fram till mig med en väska över axeln. Jag såg likadana väskor på barn lite här och där för ungefär ett år sen.

- Vill du hjälpa fattiga barn genom att köpa en Majblomma?
- Eh ... ja ... eller ...

För ett ögonblick genomgick Karin en inre kris. Säga nej och förklara för pojkarna att hon inte köper nyproducerade saker och trassla in sig i en lång redogörelse? Köpa en blomma för att stilla det dåliga samvete som blixtsnabbt materialiserades i hennes hjärna så fort pojkarna ställt frågan? Hon hörde sig själv säga:

... tyvärr. Jag har lovat att köpa av mina släktingar.

En lögn. Det var vad jag drog till med.

Jag ljög de små pojkarna rakt i ansiktet och gick vidare. Åh, vilken hemsk människa jag var! Insåg dessutom att jag alltså framöver kommer att vara tvungen att säga nej till alla barn som kommer fram och frågar mig om jag vill köpa en majblomma på stan ... Ack, detta ok jag lagt på mina axlar!

En mikroskopisk del av mig kände dock ett visst mått av stolthet över att jag klarade att stå emot frestelsen. För även om Majblomman är en fin tradition och pengarna går till något vettigt, så är blommorna (de fina, fina, fina blommorna ... suck!) helt klart nyproducerade. Detta faktum går inte att argumentera bort.

Jag får tänka ut ett bättre svar att ha i beredskap. Ljuga går ju inte för sig!

14 april 2013

Rosor på kind

I går hade vi fest här hemma, bland annat med besök av en kompis från Umeå som sov över hos oss. När hon kom hängde hon av sig jackan och ställde ner resväskan, grävde i handväskan och räckte fram något ...

- Här får du en present! Jag fick den som bonusgåva när jag handlade på Bodyshop och eftersom färgen inte syns så bra på mina kinder så kan du väl ta den?
- ... givetvis!

Rouge i en färg som verkar passa mig perfekt!

Jag har ett likadant som jag använder nu och tycker är toppen. Det håller på att ta slut och jag har faktiskt oroat mig lite för hur jag ska göra när smulorna till slut har försvunnit. Ibland löser sig problemen innan de har uppstått. Behöver alltså inte tillverka eget rouge än på ett tag ... Tack E!

13 april 2013

Italienaren och mänskligheten

Gårdagskvällen blev inte som jag hade planerat. Den blev bättre.

Halv två. En kompis hörde av sig med ett desperat rop på hjälp. Hon skulle få besök av en couchsurfare, en italiensk fotograf, men hade själv blivit akut sjuk och behövde någon som kunde ta emot honom två nätter i hennes ställe. Eftersom vi är med i couchsurfing-nätverket och gillar konst & kultur tänkte hon att vi skulle ställa upp. Italienaren skulle komma till stan strax före klockan sju på kvällen.

Först kände jag ett instinktivt motstånd i hela kroppen. Jag hade ju sett fram emot en lugn och skön fredagkväll i soffan efter en intensiv vecka. Men jag kände samtidigt att jag ville hjälpa till. Dessutom brukar möten med couchsurfare alltid vara givande. Och jag tyckte synd om både min kompis förstås och om italienaren. Dock kände jag inte att det skulle funka att ha honom här två nätter, eftersom vi skulle ha en massa folk hemma och översovandes natten till söndag.

Jakten på en ny soffa att surfa in på för italienaren påbörjades.

Min utmattade kompis ringde runt. Jag la ut en förfrågan på Facebook och Twitter, där några retweetade.

Inget gensvar. Ingen kunde tänka sig att ta emot en trettionioårig italiensk fotograf på genomresa. Varken en eller två nätter.

Tio i sju. Luca Nizzoli Toetti, han heter så, kom med tåget och jag hade lånat bil för att hämta honom. Jag var fortfarande trött efter arbetsveckan när jag stod där och väntade utanför Centralstationen. Kallt var det också. Men så fort vi hade hälsat på varandra var det som om axlarna åkte ner. Han var så lugn. Kändes trygg i sig själv och förstås nyfiken på Sundsvall och på andra människor. En stabil kille. Vi åkte hem och han plåtade en del från vårt fönster.

Halv nio. Fortfarande inget svar på mina ihärdiga rop i sociala medier efter sovplats åt Luca. Så vi började leta vandrarhem i Sundsvall. De visade sig vara - i både mina och Lucas ögon - relativt dyra för att vara just vandrarhem. Nu började även ett väldigt dåligt samvete gro i mig och jag funderade på om det kanske ändå skulle funka att han sov hos oss en natt till. Trots storfest och andra övernattare ... Till slut bokade vi ett hotellrum för 500 kr.

Gott så. Min man kom hem från en föreställning och vi samtalade alla tre om musik, politik, resor, möten, mat & dryck och ... ja, livet. Luca berättade om sitt fotoprojekt Almost Europe, som är anledningen till att han är på resande fot, och om sin tecknande flickvän som precis hade haft vernissage på en utställning i Rom. Vi hade fantastiskt trevligt.

Kvart över tio. Jag kollade - trots hotellrumsbokningen - Facebook och Twitter en sista gång.

BINGO!

En annan kompis som inte längre bor i stan hade sett min fråga och fixat övernattning hos ett annat par hon kände! Vips ringde vi dem, avbokade hotellrummet och natten till söndag kommer Luca att få sova i Skönsmon hos en familj med flera barn och en hund. Dessutom sparar han hotellkostnaden. Och jag sparar mitt samvete. 

Kvart i tolv. Gick och la mig med glädje i hela kroppen. Det är sånt här som får mig att tro på mänskligheten och dess framtid. Att ge berikar livet. Då får man också tillbaka. Kanske gör det tillvaron aningen mer hållbar.

Tjugo över tolv på lördagen. Luca är ute på stan och fotograferar. Jag känner ett styng av vemod över att inte ha honom kvar en natt till.

Vår nästa resa får nog gå till Italien ...

11 april 2013

Egen tandkräm - nytt försök

Jag vann en tandkräm hos en kompis för flera år sen. Den har stått undangömd sen dess och bara fått komma fram i yttersta nödfall. Den är grön, innehåller inget fluor men väl aloe vera. I kväll kommer den att ta slut.
Vi fick ju överta min påhälsande väns tandkräm för att hon inte gillade den, vilket gav mig en liten tidsfrist. Nu har den dock använts upp, han har köpt ny tandkräm åt sig (se gemensamhetsklausulen under Förklaringar och undantag) och den gröna var mitt sista tandkrämshalmstrå. Mitt yttersta nödfall.

I kväll tar alltså även den slut.

Så i eftermiddags var det bara att ta nya tag, efter mitt första tafatta försök som misslyckades.

Jag har nu tillverkat egen tandtvätt och eget tandpulver! Allt efter ett nytt recept från Morotsliv. Jag kapade mängderna en aning, eftersom jag inte hade så mycket bikarbonat och bara ville testa först, men så här:

Tandpulver de luxe à la Morotsliv
Ingredienser:
0,5 dl bikarbonat
0,5 tsk kanel
13 droppar eterisk olja, pepparmynta

Gör så här:
Blanda ihop allt och häll över i en burk med tättslutande lock.


Kanel och bikarbonat, sen droppas oljan i.


Tandtvätt à la Morotsliv
Ingredienser:
2 msk kokosolja (kallpressad)
2 msk olivolja
1 tsk bikarbonat
1 tsk kanel

Anledningen till att kanel finns med är att det tydligen ska vara antibakteriellt. Nu hittar jag ingen mer information om det, så det kanske inte stämmer, men lika glad för det är jag, för jag älskar doften av kanel!

Kokosolja, olivolja, bikarbonat, kanel. Allt finns i den välsorterade matbutiken!


Så här ser det ut med allt i samma skål, innan jag rörde ihop.

Gör så här:
Smält kokosoljan på låg värme (går ganska fort). Häll över i en skål, häll på olivoljan. Häll ner de torra ingredienserna och rör till en jämn smet. Min blev mer rinnig än smetig, men det är nog okej.

Uppdatering 14 april: Nästa gång ska jag nog byta ut den andra delen olivolja mot en del kokosolja. Och kanske aningen mindre kanel. Tror det skulle kännas bättre.

Färdigt i fina begagnade burkar! Tandpulver och tandtvätt.

Antagligen kommer även de här blandningarna smaka salt, men nu är jag beredd. Håll tummarna!


Uppdatering morgon 11 april: Tandtvätten funkar fint med tandborste!
Uppdatering 14 april: Tandpulvret funkar också fint.

10 april 2013

Mindre avfall, mer återvinning

I morse pratade jag om #onytt2013 hos min kollega Tullamaja på P4 Morgon. Som vanligt var jag aningen sen till jobbet och fick i princip gå rakt in i studion efter att ha hängt av mig ytterkläderna och loggat in på datorn.

Inslaget tog avstamp i Sundsvalls kommuns nya avfallsplan och handlade även om att det blir vanligare och vanligare att människor köper begagnat och återvinner - YES! Sundsvalls Tidning skrev också om det här i går.

Både Sundsvalls kommun och Reko var representerade i studion. Och så berättade jag alltså om mitt projekt. Ca 26.25 minuter in i halvtimmen hör du en något osammanhängande och mycket morgonraspig Karin ...

Lyssna: 08.00 - 08.30 onsdag 10 apr 2013

8 april 2013

Många bitar små ...

På körövningen i kväll kom en av mina soprankompisar med en present åt mig. I ungefär en mikrosekund var jag livrädd att det skulle vara något nytt och onödigt, och att jag skulle tvingas säga nej tack. Men har man babblat om sitt projekt för allt och alla behöver man tydligen inte oroa sig för sånt ... Hon berättade att de höll på att städa ur döttrarnas rum och skulle slänga en massa (huuu, ajabaja, inte slänga!) och så hade hon kommit på att det här skulle säkert jag gilla.

Ett tusenbitarspussel! 

Minst tio år gammalt, enligt henne, men helt oöppnat med plasten kvar och allt. Nu har vi något att syssla med på semestern. Helt klart dagens glädjeämne. Tack Rita!

7 april 2013

Cykellampa - lösningen

Ibland ska man ha tur.

Jag hittade en gammal cykellykta i den där lådan jag nämnde. Och den fungerade fortfarande. Jag hade tappat bort fästet till den, eller rättare sagt cykeln som fästet satt på fanns inte längre ... Jag hade väl inte velat slänga lampan och därför lagt den i lådan, och där har den uppenbarligen legat i flera år, utan att jag tänkt på det!

Fungerande lampa fanns alltså. Fäste till den fanns inte. Hur lösa detta?

*trumvirvel*

Silvertejp! Ännu en gång bekräftades det gamla musikbranschuttrycket "allt går att fixa med silvertejp" (gaffa).


För att inte lampan skulle sitta så hårt direkt mot metallen på styret klippte jag en liten bit ur ett trasigt täcke jag fyndade på Myrorna (40 kr) häromdagen. Vek ihop det som en slags dämpningskudde som lampan kunde vila på, tejpade järnet runt och vips, färdigt!

Inte snyggt, men ändamålsenligt.

På långt håll och i mörker kommer ingen se någon skillnad ...

Nöjd! Problemet med den trasiga cykellyktan åtgärdat. Nu hoppas jag bara att batterierna räcker ett bra tag framöver.

6 april 2013

Laga med ny reservdel eller inte

I går på lunchen diskuterade vi det här projektet och mina senaste problem.

Han tyckte att det borde vara okej att köpa till exempel en ny cykellykta eller symaskinslampa för att syftet med detta var att laga något som inte fungerade. Det i sin tur skulle innebära en längre livslängd på själva saken (i det här fallet cykeln eller symaskinen). Jag vägrade. Jag förstår hur han menar, att det är bättre att laga det som redan finns än att skaffa en annan/ny, och jag kan hålla med om att det är en fin tanke. Men har man bestämt sig för att inte köpa något nyproducerat så har man.

Jag har dock fortfarande varken lampa till cykeln eller symaskinen. Ska leta i några såna där lådor i hallen som innehåller överblivna glasögonfodral, oöppnade reklamkortlekar och gamla nyckelknippor och bonuskort. Där kan det kanske finnas en cykellampa. Om jag har tur.

Att köpa en nyproducerad reservdel är verkligen den absolut sista utvägen. Och det skulle kännas som ett bakslag.

3 april 2013

Cykellampa - fortsättning

Nu har jag googlat cykellyse, cykellampa, cykellykta osv ... Tror jag ska hitta på en egen lösning på mitt ljusproblem, faktiskt. Nöden är kreativitetens moder. Typ.

Det positiva är att jag hittade en trevlig sajt med en himla massa nyttig information om det mesta som har med cyklar att göra: Cykelguiden. Där kan alla cykelfantaster (och andra) klicka sig runt för att få tips och råd.

Gillar särskilt avsnittet om cykeln som grön sparbössa.

"Än så länge utgår ingen nöjesskatt på cykling, konstigt nog."

Fniss.

2 april 2013

Cykelpremiär!

Åh, denna underbara känsla! Doften av vår - damm, vattenpölar, geggig gräsmatta ... Ljudet av grus under däcken, fåglar som sjunger. Farten när man rullar utför en backe. Jag älskar att cykla!

I alla fall för det mesta. I dag var jag stressad för att hinna till jympapasset och han föreslog cykel. Jag kastade med mig pumpen, fick in luft i däcken i cykelförrådet och så ut genom dörren med andan i halsen och kylan kring öronen. Ingen särskilt romantisk säsongspremiär för velocipeden och mig.

Dessutom insåg jag snabbt att ett problem har dykt upp. Mitt framlyse på cykeln fungerar inte. Det har det inte gjort sen i höstas. Och nu får jag inte köpa ett nytt.

Måste lösas.

Men hur?

Tejpa fast en gammal ficklampa? Alldeles för osäkert i guppen.
Köpa begagnat på nätet? Alldeles för jobbigt att hitta rätt modell (vis av symaskinsdebaclet), och jag orkar inte nörda ner mig tillräckligt ordentligt i olika cykelforum.
Cykla utan framlykta? Olagligt. (Erkänner dagens lagbrott. Men jag hade reflexväst, reflexband och baklyse i alla fall! Och hjälm, förstås ...)

Jag får fortsätta fundera.

Trasig framlampa.

1 april 2013

Papper, promenad och påhälsning i påsk

Jag har haft en mer eller mindre ouppkopplad påskhelg. Därav obloggandet. Bland annat har jag - ungefär tio år efter alla andra - läst "Da Vinci-koden". Ett ytterst analogt nöje inhandlat begagnat för 20 kr på Myrorna.

Ja, jag är sist på bollen. Men oj, vad spännande den är!

Andra analoga nöjen från påsken: promenad i park, fika på fik, insupning av konst och påhälsning hos vänner. Vårsolen på himlen har även den gett energi och glädje.

Hoppas ni också hade en fin helg!