Ny bekantskap med sprängtickan

Den här veckan har vi en couchsurfare boende hos oss. När han kom hade han två proppfulla plastkassar med sig med vad han sa var något som kan bota cancer. Knytnävsstora svarta knölar i plastpåsar. Sprängticka. Tydligen växer den här parasiten bäst i de nordliga delarna av världen, framför allt i Ryssland. Men inte bara där.

- De växer på björkar typ överallt här uppe! Jag kan koka te på dem som ni kan få smaka.

Aningen skeptisk drack jag en kopp, svart som kokkaffe, och den smakade riktigt ok. Som skog. Sen sökte jag upp sprängtickan på nätet och upptäckte att det verkar vedertaget att den är en kraftig antioxidant. Och så finns den alltså på var och varannan björk här i krokarna. Coolt.

Men när jag var ute i parken i kväll synade jag varenda björk jag gick förbi. Hittade en sprängticka. En. Jag kunde dessutom inte ta loss den eftersom jag inte hade någon kniv eller liknande. Och det var kanske lika bra, för den omfattas tydligen inte av allemansrätten, utan man måste fråga markägaren om lov ...

Den där koppen tick-te verkar i alla fall inte ha gjort någon skada. Nu kommer jag att hålla ögonen mer öppna under promenaderna.

Det här är ännu en korspublicering från En stund i skogen.