18 augusti 2013

Cykelmysteriet olöst men säkrat

Jag kände mig lite som en tjuv, ja.

I fredags kväll - exakt en vecka efter att cykelnyckeln försvann - hörde snälla Jenny av sig och sa att hon hade bil med cykelställ och kunde hjälpa mig.
- Jag ska iväg och handla i kväll, så då kan jag svänga förbi.
Väl framme vid cykeln - som fortfarande stod kvar med hjälmen i låset, precis som när jag lämnade den - lyckades vi med gemensamma krafter baxa upp den på stället. Udda Tapas uteservering var full av folk. Flera av dem och en del förbipasserande på gatan vände blickarna mot oss där vi krånglade bakom bilen. Ingen verkade tycka att vi var konstiga.
- Det är så här man ska göra om man vill stjäla något på riktigt. Låtsas som om allt är helt i sin ordning, konstaterade jag.
Ett ögonblick senare insåg Jenny att hon hade glömt remmarna till stället hemma. Cykeln skulle inte sitta kvar i många meter om vi körde därifrån. Jag fick gå in på den stimmiga restaurangen och fråga om de hade något vi kunde få använda. Servitören pekade på en man längre in i lokalen.
- Fråga honom, det är han som har typ byggt hela baren. Han vet nog om det finns nåt och vad som finns.
Efter att jag med rodnande kinder presenterat mitt problem för mannen-som-byggt-baren försvann han ner i källaren och kom tillbaka efter några minuter ...
- Det här är det enda jag kan erbjuda, sa han och räckte fram en näve.
Man tager vad man haver.

Elkabelbitar! Några knutar senare åkte vi hem och nu står min stålhäst i säkert förvar i vårt cykelförråd. Dock fortfarande oanvändbar. Nu återstår alltså bara att såga upp låset och ge sig ut på begagnatmarknaden efter en lös variant.

Tack Jenny och tack restaurangpersonalen!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar