I kväll träffade jag en vän jag inte sett på flera år. Vi åt middag ihop och pratade om livet och döden. Och hur döden påverkar livet.
Vi pratade om vikten av att uppskatta det lilla och nära i tillvaron. Uppskatta det man har och inte alltid längta efter nytt och mer och större.
Det kan låta klyschigt, men varje gång jag träffar en människa som gått igenom en riktigt tung period konstaterar jag samma sak. Händelser som skakar om ens liv verkar ha minst en gemensam effekt på alla som drabbas: man blir glad åt det lilla, åt det man ofta tar för självklart.
Tak över huvudet.
En god bok.
Kvällssolen som lyser på husväggen.
Ett glas kall mjölk.
En löptur i skogen.
Att ha en kropp som fungerar ok.
Regn som smattrar mot fönsterblecket.
Doften av varm asfalt.
Vänner.
Har du någon kompis du inte hört av dig till på länge? Gör det! Tala om för hen vad du uppskattar hos just den vännen. Det behöver inte vara stora ord eller långa meningar. Ett "hej, du är en bra människa" eller "tänkte på dig nyss, hoppas du mår bra" räcker längre än man tror. Skicka ett sms, mejla, ring, fejsbooka, skriv brev eller vykort.
Vänta inte till i morgon. Det kan vara så att just de orden räddar din vän i en svår stund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.