12 september 2013

Rumpans vän symaskinen

Jag köpte dem för ganska precis ett år sen, på H&M i Polen under semestern. Det var ett sånt där typiskt impulsköp som jag gjort alldeles för många gånger tidigare. Redan då shoppade jag nästan bara kläder second hand, så jag gick in mest på skoj ... "jag har ju semester och man kan väl få unna sig lite flärd och här är det säkert ännu billigare och jag ska bara kolla lite och ..." Ungefär.

De klatschiga byxorna ropade på mig på en gång och jag tog några par med mig till provhytten. De satt perfekt. Var roliga och coola i modellen som var något slags chinosartat. För första gången på länge tyckte jag att jag såg snygg ut i ett par byxor!

Dessutom var de asbilliga. Jag köpte två.

Efter att ha använt det första paret ungefär tre timmar såg byxorna ut som en säck och jag drog konstant upp dem under hela kvällen. Inbillade mig att det såg lite coolt ut med "häng", men så fort jag gick förbi en spegel grusades den bilden.

Efter en tid insåg jag att båda byxorna följde samma mönster: efter varje tvätt satt de perfekt, men någon timme på kroppen förvandlade dem till tält. Jag hade köpt för stor storlek.

I dag gjorde jag det: sydde in dem.


Varför väntade jag nästan ett år med detta?! Det tog kanske en kvart per byxa att fixa.

1 kommentar:

  1. Haha, du är inte ensam om att ha sådana surdegar liggandes. Tänk att man blir lika förvånad varje gång att det gick så fort att fixa bara man satte igång! Ibland ska man nog bara 'ta med sig kroppen' och göra det. Hälsningar från Miah med flera surdegar som ska minimeras. ;)

    SvaraRadera