16 oktober 2013

Tankar från klädbytarkvällens arrangör

Ojojoj. Så matt. Så nöjd!

Det var kläder överallt, kaffet kokade över, ljudnivån var hög. Vi var elva stycken, en bebis, två småbarn och en nioåring. En helspegel i lägenheten. Kaos.

Men skön kaos, trots allt. Min första egna klädbytarkväll lämnar ändå kvar en känsla av stor tillfredställelse. Inte på grund av att jag hittade flera fina plagg och skor åt mig själv, (även om det var skoj), utan av glädjen att se andra bli glada. Det var lite rörigt från början, men på något sätt ordnade det upp sig. Och när det bara var jag och svärmor kvar efteråt hade de gigantiska klädmassorna minskat betydligt och de som lämnat lägenheten verkade riktigt nöjda.

Dessutom fick jag skratta en hel del, vilket gör att livet känns lättare och förhoppningsvis blir längre.

Ena sidan av vardagsrummet ...

... och andra sidan.

"Är det nån som vill ha den här?"

När jag packat ner det som får hänga med till nästa klädbytarkväll i två påsar och det som ska till välgörenhet i två andra, kändes både kropp och själ lite lättare. Och när jag hängde in några av mina nyförvärvade plagg i garderoben var det som om mitt förhållande till mina kläder hade ändrats. Jag tittade på dem och konstaterade att jag utan problem skulle kunna skiljas från flera av dem. En ny känsla. En välkommen och positiv känsla som gav ny energi. 

Det kommer definitivt att bli fler klädbytarkvällar i det här hemmet. Snart.

Dessutom fick jag presenter i form av tre toapappersrullar (folk läser tydligen den här bloggen...), en liten parfymflaska, en ekologisk deodorant, en gratisprovstandkräm, tvättlappar, en glöggflaska, en liten buddaaktig figur och ett Mumin-örngott. Mycket av det som återbruk.

Tack alla som kom! 



(Ps. Ett särskilt tack till svärmor och mamma som fixade fikat när jag inte hann baka som tänkt. Och till alla er som försökte bringa ordning i kökskaoset! Ds.)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar