Första nyproducerade inköpet - en mössa

Här har jag gått och skrutit över att jag inte köpt något nyproducerat ... Det har jag ju visst! Insåg det i dag, när jag drog iväg på bandymatch. För någon vecka sen (typ) skrev jag in uppgifterna från ett inbetalningskort. Härmed presenterar jag ... *trumvirvel* ...

Selånger bandy-mössan!

Jag är väldigt glad över att just den här mössan blev den första nyproducerade produkten jag köpte efter onytt-året. Av flera anledningar:

• Det är en supportermössa som syftar till att visa stöd för en idrottsförening som inte har det särskilt fett ekonomiskt.
• Den är virkad av en mamma till en av funktionärerna på matcherna. För hand! (Hon lär ha sagt att "jag vill inte se blått, vitt och rött garn mer på åratal!" efter att ha virkat ett otal mössor ...)
• Sporten den stöttar - bandy - är en klassisk vintersport som tyvärr för en alltför undanskymd tillvaro i skuggan av ishockey och innebandy.
• Jag bär den numera stolt på varje match jag bevistar.
• Det är inte en onödig manick eller slit-och-släng-vara, den här är producerad med stor hängivenhet.

Det hade kunnat bli vad som helst, men det blev en hemvirkad supportermössa för 150 kr. Tack Selånger SK Bandy för att jag får vara en del av er historia!

(Dock: den kliar lite i pannan efter ett tag. Men det gör inget! *gnolar* "Snabba ryck, det är parollen, först på bollen, SSK ...!)

Därmed är onytt-året officiellt över. Oåterkalleligen, på riktigt.

Ringar på vattnet - en tvål

Häromdagen kom en av killarna på jobbet och la en liten plastpåse med någon slags vit klump på mitt skrivbord.

- Här får du. Det är min son Aron som har tillverkat tvål, som han gav bort till hela släkten i julklapp. Han tyckte att du skulle få en. Den är helt ekologisk och gjord på olivolja och kokosolja (tror jag han sa) ... Den är helt doftfri.

Jag minns inte den sista ingrediensen som var natriumnånting. Men wow! Hans son hade alltså läst artikeln i ST och tyckte att jag skulle få en hemgjord tvål, bara så där. Tack snälla Aron! Inspirerande.

Jag ska spara den och vårda den ömt. När vi har gjort av med några fler av alla små hotelltvålar som har lagrats i badrumsskåpet ska jag ta fram Aron-tvålen och tvätta mig med andakt.

Svart på vitt om onytt-slutet

I dag fanns den där i Sundsvalls Tidning, artikeln om mitt onytt-år. På nyhetsplats! Lite konstigt, kände jag när jag läste den till frukosten i morse, men de kanske inte hade så många scoop precis inför idag ...

Läs artikeln här om du vill.  Och klicka gärna in på Marcus Bohlins text om konsumtion också. Läste den med behållning.

En helt annan grej, när vi var på storaffären i eftermiddags och gick förbi en hylla med billiga värmeljus frågade min man om vi behövde köpa fler. Reflexmässigt svarade jag:

- Värmeljus? Nej, det kan man köpa på second hand!

Han log nöjt och det blev inga ljus köpta. Kändes skönt. Undrar när det första nya inköpet kommer att dyka upp ... Du lär få höra om det när det händer!

Rädda coola lampan med krita

Fick en fantastiskt fin taklampa av min vän M häromdagen. Orange och schnygg ... Dessutom lämnade hon efter sig tio skåpknoppar i orange plast, som jag definitivt ska använda till kommande renovering av valfritt rum/möbel.

 

Tyvärr hade den några skönhetsfläckar i form av målarfärg. Du vet när man skrapar mot en målad yta och så skavs lite av färgen av mot lampans yta. Inga problem! Vad gör man inte för att kunna ge en ascool lampa ett nytt liv!

Du behöver:
1 skolkrita/tavelkrita
Tålamod och försiktigt precist handlag

Du stryker helt enkelt försiktigt men bestämt med kritans topp mot fläcken. Den finpulvriga kritan "slipar" då bort färgfläcken hur effektivt som helst!

Liten fläck på lampan.

Kritan mot ytan, försiktigt men bestämt.

Fläcken borta!

Det enda kruxet är att det kan bli aningen mattare yta just där du dragit, men det syns ju inte när lampan är tänd. Och antagligen inte när den är släckt heller ...

Jag drar till skogs

Nu har jag bestämt mig. Årets uppdrag blir mer personligt än det förra. Syftet är inte lika globalt applicerbart, men förhoppningsvis kommer det att putta mig i en positiv riktning och kanske även eventuellt inspirera andra.

Av de varianter jag hade tänkt på har jag valt att "bli en friskus". Det i sin tur är tänkt att bidra till att fler av mina skapande-projekt blir av. Att jag får igång min handlingskraft när det gäller det kreativa. Jag har så många idéer till saker jag vill skapa, men jag får ju aldrig tummen ur!

Läs mer om hur det hela ska gå till på En stund i skogen. Det är där min resa mot ett friskare och mer konkret kreativt liv kommer att ske. (Layouten där är inte optimal, men jag får nog till den snart ...)

Men den här bloggen kommer som sagt att fortsätta leva, även om det kan bli glesare mellan inläggen. För jag tänker minsann inte sluta värna om miljön och hållbarhet!

Första dagen utan onytt

Från och med i dag får jag alltså köpa nyproducerade saker. Känns väldigt konstigt. Jag har verkligen ingen lust med det. Hoppas den känslan stannar kvar länge.

Passande då att Sundsvalls Tidning var på jobbet och intervjuade mig för en uppföljning av artikeln de hade i tidningen i maj. Precis som förra gången kändes det inte som om jag fick något vettigt eller konkret sagt, men jag hoppas att det kan bli något bra ändå i slutänden. Linette, som intervjuade, frågade bland annat om jag hade belönat mig själv för att jag nu (i princip) har klarat av onytt-året.

- Belönat? Nä, det har jag inte tänkt på faktiskt.

Det är helt sant. Inte haft en tanke på det. Jag vet inte heller vad belöningen skulle kunna vara. Just nu känns det som belöning nog att ha den här erfarenheten, som har gett mig så mycket på så många plan.

Har för övrigt inte bestämt mig för något nytt projekt, men det lutar åt något skapande. Med något vettigt syfte. Och hårda regler, haha!