Motivering till att vårfixa cykeln

Ännu en gång har cyklandets förträfflighet bevisats. Tjoho!



Enligt färsk forskning har man kommit fram till att det - om en räknar ihop både samhällets kostnader och de privata kostnaderna - är sex gånger dyrare för samhället att åka bil jämfört med att cykla. Nu råkar min cykel fortfarande stå i cykelförrådet och samla damm. Illa! Dags att rycka upp mig och leda den till verkstan.

Läs mer om forskningen på Sveriges Radios hemsida.

Hoffman i återvunnet på Folkoperan

Läste en artikel i morse om Folkoperans uppsättning av Hoffmans äventyr, där scenogafen och kostymdesignern Dan Potra bara använt second hand-kläder till kostymerna. Så inspirerande! Se gärna SVT:s inslag om honom. Det fanns även annat hos Dan Potra som gladde mig i den där artikeln, vilket jag skrev om i grannbloggen Glimtar ur ett ritblock.

Det är verkligen ingen hejd på hur långt en kan nå med begagnade kläder. Återvinning ftw!

Snart en Fairphone i min hand

Min gamla trotjänare, den sjuåriga knappmobilen, har börjat krångla sen några veckor. Det är dags att låta den somna in och skickas vidare.

Så här pigg är den inte längre ...

Jag slängde ut frågan på Facebook om vad jag borde köpa i stället. De flesta tipsade om de vanliga monstren. Men så nämnde någon rättvisemärkt och jag mindes plötsligt att jag lovat mig själv - här på bloggen, till och med? - att köpa en "snäll" mobil.

Letade fram Fairphone, läste några recensioner av den och kollade igenom fakta. Den skiljer sig inte nämnvärt från alla andra, rent funktionsmässigt och den kostar ungefär lika mycket som de flesta. Skillnaden är att de tydligt redovisar vart pengarna går och är måna om att tillverka den så rättvist och miljövänligt som möjligt (konfliktfria mineraler etc). Dessutom går en del av pengarna till ett projekt för återvinning av gamla mobiler i Ghana.

Det var inte mycket att snacka om. Tjugo minuter senare var det klart.

Efteråt kände jag nästan eufori. Dansade runt i vardagsrummet en stund. Tänk vad lite hållbarhetstänk kan göra för en fredagkväll.

Nu är det bara att vänta. I ett antal veckor.

Inte som andra presidenter

I går läste jag en intressant artikel om Uruguays president Mujica i DN. Läs den gärna. En helt klart annorlunda man med starka åsikter. Kring hållbarhet och annat i livet. Fascinerande. Välskrivet av Henrik Brandão Jönsson.

Saxat ur artikeln:

"Uruguays president menar att vi lever i ett cyniskt konsumtionssamhälle.

– Du har tio par skor, men du vill ha trettio. När du har trettio par skor vill du ha femtio. Köphetsen tar aldrig slut. Vet du vad aymaraindianerna i Bolivia bruka säga? frågar han och ser mig i ögonen innan han själv svarar på frågan:

– Fattig är den som hela tiden behöver mer."

Begagnat populärare än nyproducerat

Under semesterveckor i en enslig stuga i skogen utan så vidare värst mycket täckning på mobilen hamnar du automatiskt utanför nyhetsflödet, vilket för mig har varit hur skönt som helst i sommar.

Nu när jag kom hem igen och börjar jobba i morgon råkade jag se/höra det här och blev toppenglad!



Läs artikeln och se bilder här på P4 Västernorrlands hemsida.

Resultatet av undersökningen kom redan strax efter midsommar (läs den hos Naturvårdsverket), men det var väldigt kul att branschen kunde bekräfta ökningen.

Jag tror bestämt att jag undslipper mig ett litet JIPPIIIII!

Citerad och nyshoppad

Vad härligt det är med cyberrymden ibland! Här gick jag och hade dåligt samvete för att jag inte skrev några nya inlägg så värst ofta, och så får jag ett helt blogginlägg tillägnat onytt-året, hos Köpstoppsbloggen! Wow!

Det finns för övrigt massor av inspirerande och matnyttiga inlägg där. Läs och klicka!

Kan också rapportera att jag shoppade lite i helgen. Nytt? Nä, nä, nä, här ballar vi inte ur helt i första taget, inte.

• Svarta brutala kängor, svarta chinos, svartvitrandig slips (jag har börjat med slipsfredag sen ett tag tillbaka och sortimentet behövde fyllas på), två halsband att "slakta" och en virknål - 175 kr på Myrorna
•  Grönvit kjol, en svart mjuk innejacka med underbar krage och en svartvitrandig skjorta - 100 kr på Emmaus.

Dags att rensa ut motsvarande ur garderoben ...

Cykel det nya svarta

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: att cykla äger! Senaste argumentet för fler cyklister i stadsmiljön läste jag i en artikel i DN häromdagen. Mycket siffror och statistik, men ändå intressant läsning. Och en helt ny vinkel på bilismen, som jag inte hade hört sen tidigare.

Bil är omodernt. Cykel är det nya svarta.

Den trenden hoppar jag på alla dagar i veckan. Pling pling!

Ringar på vattnet - en tvål

Häromdagen kom en av killarna på jobbet och la en liten plastpåse med någon slags vit klump på mitt skrivbord.

- Här får du. Det är min son Aron som har tillverkat tvål, som han gav bort till hela släkten i julklapp. Han tyckte att du skulle få en. Den är helt ekologisk och gjord på olivolja och kokosolja (tror jag han sa) ... Den är helt doftfri.

Jag minns inte den sista ingrediensen som var natriumnånting. Men wow! Hans son hade alltså läst artikeln i ST och tyckte att jag skulle få en hemgjord tvål, bara så där. Tack snälla Aron! Inspirerande.

Jag ska spara den och vårda den ömt. När vi har gjort av med några fler av alla små hotelltvålar som har lagrats i badrumsskåpet ska jag ta fram Aron-tvålen och tvätta mig med andakt.

Svart på vitt om onytt-slutet

I dag fanns den där i Sundsvalls Tidning, artikeln om mitt onytt-år. På nyhetsplats! Lite konstigt, kände jag när jag läste den till frukosten i morse, men de kanske inte hade så många scoop precis inför idag ...

Läs artikeln här om du vill.  Och klicka gärna in på Marcus Bohlins text om konsumtion också. Läste den med behållning.

En helt annan grej, när vi var på storaffären i eftermiddags och gick förbi en hylla med billiga värmeljus frågade min man om vi behövde köpa fler. Reflexmässigt svarade jag:

- Värmeljus? Nej, det kan man köpa på second hand!

Han log nöjt och det blev inga ljus köpta. Kändes skönt. Undrar när det första nya inköpet kommer att dyka upp ... Du lär få höra om det när det händer!

Första dagen utan onytt

Från och med i dag får jag alltså köpa nyproducerade saker. Känns väldigt konstigt. Jag har verkligen ingen lust med det. Hoppas den känslan stannar kvar länge.

Passande då att Sundsvalls Tidning var på jobbet och intervjuade mig för en uppföljning av artikeln de hade i tidningen i maj. Precis som förra gången kändes det inte som om jag fick något vettigt eller konkret sagt, men jag hoppas att det kan bli något bra ändå i slutänden. Linette, som intervjuade, frågade bland annat om jag hade belönat mig själv för att jag nu (i princip) har klarat av onytt-året.

- Belönat? Nä, det har jag inte tänkt på faktiskt.

Det är helt sant. Inte haft en tanke på det. Jag vet inte heller vad belöningen skulle kunna vara. Just nu känns det som belöning nog att ha den här erfarenheten, som har gett mig så mycket på så många plan.

Har för övrigt inte bestämt mig för något nytt projekt, men det lutar åt något skapande. Med något vettigt syfte. Och hårda regler, haha!

Gott nytt år! Mot nästa projekt ...

Så. Vad ska jag då ägna mig åt 2014?

Jag vill fortsätta att tära mindre på miljön och fortfarande leva ett "normalt" och otråkigt, ostelt och ofult liv. Projektformen passar mig. Att skapa regler och begränsningar för mig själv plus att blogga om hur det går har som sagt visat sig vara en sporre. Några förslag jag funderat på är:

• Att inte köpa några kläder över huvud taget på hela året. Bara byta eller få till skänks. Ungefär som Rebecka gjorde (men utan kravet på ny outfit varje dag).
• Att köra stenhårt på en-in-en-ut, på allt utom mat och mediciner.
• Att anta #crop100-utmaningen. Göra mig av med 100 saker på ett år. Borde vara busenkelt ...
• Att leva efter devisen #livsviktigt2014, som Susanna föreslagit i en kommentar här. Dock aningen oklart vad det projektet skulle innehålla eller leda till. Men känns ändå lockande och fullt av möjligheter.
• Att ta tag i alla mina skapande-projekt jag velat förverkliga. Diverse formgivningstankar, måleriet, handarbetet, galna inredningsidéer osv. och göra det fullt ut och på riktigt. Självklart med något tydligt formulerat mål.
• Att minska antalet ägodelar till (förslagsvis) 50% av nuvarande.
• Att följa ett strikt (nåja) träningsprogram eller hälsofrämjande schema, med allt vad det innebär. Kanske till och med anmäla mig till något lopp eller annan motionstävling. 
• Att bli en "friskus". Tillbringa tid i naturen minst sju timmar i veckan, eller liknande. 
• Att starta en podcast om hållbarhet och återbruk eller liknande.

Vad tycker ni jag ska göra? Jag behöver inspiration och guidning! Hjääälp! (Kan dock inte lova att jag i slutänden gör som ni säger ...)

Summering 3 - vad jag välkomnar tillbaka och behåller

De senaste veckorna har många frågat mig vilken nyproducerad vara jag kommer att köpa först. Kommer jag att hänga på låset till Åhléns den tredje januari? Inte särskilt troligt. Jag kommer att fortsätt med onytt ungefär som tidigare. Med några undantag och inte lika strikt.

Sånt jag behåller:

• Handla second hand. Kläder, skor, material, diverse husgeråd och liknande. Fyndfaktorn är för hög för att släppa.
• Deodoranten. Den är här för att stanna. Jag har som sagt aldrig haft en bättre och skulle aldrig kunna tänka mig att byta ut den nu!
• Låg konsumtion. Hoppas verkligen att det lugn som infann sig efter några månader (och fortfarande finns i kroppen) kommer att stanna kvar.
• En in/en ut. Vi får se hur det går. Det är hur som helst befriande att göra sig av med saker.
• Kokosoljan, den kommer att användas till det mesta. Kroppen, maten, håret, ansiktet, deodoranten, smink ...
• Bikarbonatet, det släpper jag inte heller i första taget. Funkar till typ allt. Hudvård, rengöring, deodoranten, mat, peeling ...
• Hemgjort, DIY, gör-det-själv. Jag vill helt enkelt inte missa känslan av tillfredsställelse som infinner sig när jag lyckats tillverka en fungerande hygienprodukt/rengöringsprodukt/plagg/smycke/present etc alldeles själv.

Sånt jag välkomnar tillbaka:

• Disktabletter. Och kanske även diskmedel. Nu kommer även min man att få handdiska och jag får köra diskmaskinen.
• Tandkräm. Även om tandpulvret fungerar. Kommer dock att läsa noggrannare på tuberna och i största möjliga utsträckning köpa ekologisk variant.
• Toapapper. Ska försöka hålla kvar min snåla användning av papperet, men kommer att köpa ekologiskt nytt.
• Reservdelar. Till exempel till cykeln ...
• Ingredienser och material. Alltså ingredienser som inte räknas som mat eller medicin. Typ bivax, olika oljor, hängen, diverse pennor, verktyg (om de inte hittas begagnat) och annat fiffigt. 
• Prenumeration på någon tidskrift, typ Camino. 
• Smink kommer jag i vissa fall att köpa nytt när det tar slut. Först på tur står foundation. Min tog slut (efter tre år) under semestern i november och jag lånade av brorsonens flickvän (som - tro det eller ej - är ännu ljusare i hyn än mig). Den funkade när jag spädde ut den med lite kroppslotion. Jag har fortfarande kvar av den, men snart behövs påfyllning. 
• Konst och hantverk. Att köpa alster av kreativa kompisar och andra begåvade människor.

Tror att jag ibland kommer att skriva något enstaka blogginlägg här även efter den andra januari 2014. Om jag upptäcker något relevant eller känner ett obändigt behov av att dela med mig av något onytt-tips. Typ.

I morgon kommer den sista delen i summeringen. Den luddigare delen. Insikter och upptäckter, lärdomar och bonuseffekter.

Summering 1 - vad jag klarat

Onytt-året närmar sig sitt slut.

Den 2:a januari 2013 var första dagen, första blogginlägget den 31:a januari 2013, så några dagar har jag kvar. Känns väldigt vemodigt, faktiskt. Dags att börja summera. Och eftersom jag egentligen inte vill säga hejdå, har jag valt att dela upp summeringen i flera delar.

Jag börjar med det positiva:

1. Jag har inte köpt ett enda nyproducerat plagg på ett helt år. Däremot har jag inhandlat 36 plagg, (varav jag sen lämnat några vidare) och klädbytt till mig ett femtontal.
2. Jag har inte köpt en nyproducerad sko på ett helt år. Däremot har jag inhandlat sex par skor second hand och bytt till mig tre par, varav ett par lämnats vidare.
3. Jag har inte köpt något nyproducerat smink på ett helt år. Däremot har jag fått ett rouge, två ögonskuggor och ärvt tre mascaror av andra, som inte gillade dem. Dessutom har jag tillverkat eget läppbalsam och köpt ett begagnat läppglans.
4. Jag har inte köpt någon ny deodorant på ett helt år. Däremot har jag tillverkat en toppenvariant själv.
5. Jag har inte köpt någon nyproducerad tandkräm på ett helt år. Däremot har jag fått några i present. Och tillverkat eget tandpulver som fungerar ok.
6. Jag har inte köpt en tidskrift på ett helt år. Varken begagnad eller nyproducerad. Men jag har läst tidningar och tidskrifter på tåget, på bibliotek, lånat av kompisar och på fik. Och läst på nätet.
7. Jag har inte köpt någon nyproducerad inredningsdetalj på ett helt år. Däremot har jag handlat både gardintyg, dukar, husgeråd och andra inredningsprylar begagnat.
8. Jag har inte köpt något nytt toalettpapper på hela året. Däremot har jag fått ca 10 rullar i present vid olika tillfällen. (Just nu används julservetternas olika skikt framgångsrikt vid mina toabesök ...)
9. Jag har inte köpt nytt schampo, balsam eller andra hårvårdsprodukter på ett helt år. De jag redan hade har räckt och blivit över. Har dessutom fått produkter i present (vilket inte alls behövdes, men de kommer nog att räcka hela nästa år).
10. Jag har inte köpt någon nyproducerad present eller julklapp i år. Däremot har jag tillverkat själv av material jag haft hemma eller köpt begagnat, alternativt gett bort presentkort på upplevelser.

Det var de tio kategorier som varit mest uppenbara när jag tänker tillbaka.

Jag har under året stött på 23 uppenbara problem relaterade till inköp av nyproducerade produkter. Av dem har jag löst alla utom sju stycken med icke-nyproducerade medel. Ett hyfsat ok resultat.

Vad är viktigt?

Nu är det snart slut på det här året. Jag känner hur mina regler börjar bli suddiga i kanterna. Dessutom är det kallt inomhus, ruggigt utomhus och det skymmer vid tvåtiden på dagarna. I dag är ingen höjdardag. Trots fina bilder och ljud från minnesceremonin för Nelson Mandela i Sydafrika, Musikhjälpen och Nobelfestligheter i Stockholm. Jag är helt klart inte i form.

Jag pratade med Lena i dag, en klok människa. Hon åker snart med familjen till varmare breddgrader för att distansjobba i några månader för andra året i rad. Vi pratade bara några minuter med varandra i telefon, men på den korta stunden hann mina tankar börja snurra snabbare i huvudet. Vad är viktigt? Varför gör vi som vi gör, lever som vi lever? Varför har vi inte roligare? Och så vidare.

Känner även en viss separationsångest inför att avsluta projekt #onytt2013 och därmed den här bloggen. Än är det dock ett par veckor kvar, så några inlägg till hinner jag nog med. Och en summering ska jag nog kunna åstadkomma också.

Svaret på frågan i rubriken kan jag inte ge något kort svar på. Just nu.

Tips på helgläsning

Ur dagens DN: Läs om otråkigt, ofult och onytt ekoliv och inspireras! Respekt.

Och här är hennes blogg, Ekostil.

Nu drar jag iväg på turné med kören plus några semesterdagar, så det kanske dröjer innan nästa inlägg. Vill dock meddela att jag tar med mig ett gäng restgarnpåsar för att tillverka muddar och torgvantar en masse, efter pepp från min vän K. (Vem vet, kanske blir det även något freestyle-fodral till burk, efter tips från Linda. Eller något annat.)

Många kilo toapapper per år

Apropå den rådande situationen här ... Läste för ett tag sen om hur ohemult stora mängder toapapper vi förbrukar under ett år. Helt sjukt! En genomsnittlig svensk gör av med 15 kg toalettpapper per år, hävdar Testfakta och citerar "branschen"  (Wikipedia säger samma). Femton kilo! Bara för att torka sig i stjärten. Och så har det varit ett tag. Det måste ju gå att minska.

Enligt SCA:s statistik använder genomsnittspersonen 72 cm papper per toalettbesök (ungefär fem ark).

Det är även lite olika när det gäller vilka papper som är bäst. I somras gjorde Testfakta en test på toapapper, som visade att dyrast inte alltid är bäst. Men att det alltid är bättre att välja rullar av återvunna pappersfibrer. Å andra sidan gjorde Hem & Hyra en test av papper för två år sen, som visade att billigast inte är bättre. Heller.

Sen något år är Konsumentverket och Svensk Dagligvaruhandel eniga om att det tydligt ska stå på en toalettpapperförpackning vad papperet kostar per kilo. Bra där!

Jag har definitivt minskat min dasspapperskonsumtion under det här året. I och med att jag hela tiden vet att jag inte får köpa nytt papper, så tar jag mindre bitar, viker fler varv, delar på lagren ... Om jag höftar kanske jag har dragit ner mitt användande av toalettpapper till en tredjedel av hur det var tidigare.

Men nu närmar sig som sagt toalettpapperets ödestimme. Märker hur jag börjat fundera på om det går att lägga upp en plan för mina toabesök. Kanske se till att gå på toa på jobbet precis innan jag går hem och på så sätt inte behöva gå hemma ... Kanske gå på körövningslokalens toalett på måndagar och på så sätt inte behöva gå innan läggdags ... Med andra ord, försöka använda andras toalettpapper i stället för mitt.

Kanske kan den självtorkande toaletten vara lösningen. Eller kanske inte.

Kanske inte bäst, men fortfarande bra

Okej, vi tar det igen: det behöver inte vara farligt att äta mat som passerat bäst-före-datum.

Åtminstone gäller det för väldigt många livsmedel. I vår del av världen slänger vi alldeles för mycket mat varje dag och i Sverige är vi extra flitiga matkastare*. Igår hade DN en artikel som påminner om och bekräftar just det här faktumet. Att maten inte plötsligt blir oätlig för att datumet gått ut. Vill man hellre höra det från en myndighet kan man läsa mer hos Livsmedelsverket. Och du vet väl att du kan få tips här på hur du får maten att hålla så länge som möjligt?

(Jag har skrivit om det här ämnet tidigare, både i juni och i juli Läs gärna.)

Dock finns det fortfarande en skrivning som lyder "sista förbrukningsdag" för vissa varor. Kanske inte så konstigt att folk blandar ihop märkningarna.




*Allt enligt en undersökning som i och för sig mest verkar syfta till att marknadsföra vitvaror, men som ändå säger något om hur vi förhåller oss till mat.

Mediala tips i förbifarten

När man surfar runt för att hitta något särskilt, hittar man även något allmänt. Och ibland något helt annat än vad man letar efter. Här är några inspirerande tips.

Fin förnyelse med färg och fantasi - vill också!

Studio Re:Design - så coolt projekt!

Lånade kläder bättre för miljön - ännu en, tjoho!

Lampa av morgontidningen - häftig look!

Plastic bag yarn - prasslig och färgglad återvinning!


... och så, något mer nedslående, den här vidriga filmsnutten. Varning för starka bilder och en aning ont i magen och tomhetskänsla efteråt.

Snutten kommer från dokumentärfilmen "Samsara", som innehåller en massa annat och en hel del vackert. Men just den här sekvensen fick mig att vilja avstå från att äta djur över huvud taget någonsin mer. I alla fall djur som inte levt ett värdigt liv och dött skonsamt. Nu har det gått någon vecka sen jag såg den första gången, och jag har väl stoppat i mig någon liten djurbit. Men den här sekvensen har helt klart gjort mig än mer vegetarisk.

Obama och cykelvänligheten

I dag var USA:s president Obama på besök i Stockholm. Media gick bananas. Jag kollade liverapportering från Ekot på nätet i studion medan vi sände. Väldigt spännande allting, i alla fall i början.

En sak jag fastnade för mitt i allt, var hur alla stockholmare gillade att gatorna var tomma. Att det var helt tyst i stan, inga bilar!

Från Ekots liverapportering på nätet.

Från Facebook-flödet.

Från Instagram.

 

En till från Instagram.

Det är ju det jag säger! Cykel är så mycket bättre än bil. I alla fall i stadsmiljö. Jag minns så väl när jag bodde i Stockholm och alltid tog mig fram fortare med cykel än med tunnelbana eller buss. Helt oslagbart. Inga problem att hitta parkering behövde man ha heller. Nej, fram för fler cyklister och färre bilar i innerstan!

Förbjudet pappersmagasin

Åh, vad jag skulle vilja prenumerera på Camino! Ett snyggt välskrivet magasin om hållbarhet, ekologi, miljöfrågor och annat viktigt.

Innan jag drog igång #onytt2013 köpte jag gärna flera tidskrifter att läsa när jag skulle på semester, åka tåg till en konferens eller lägga mig på stranden. Ofta blev det Språktidningen, Filter eller någon musik- konst- eller designtidning. Eller Camino. Jag frossade i dem, slukade både text och bild, fick uppslag till saker att prata om i radio, eller något kreativt projekt till fritiden. Det stimulerade mina funderingar på det mesta. Till exempel sånt som den här bloggen och projektet handlar om.

Nu är varken köp eller prenumeration möjlig. Bra för ekonomin och miljön, dåligt för sinnesstimulansen. Smakproven på nätet är inte samma sak.

Snyft.

Funderar på att schemalägga en regelbundet återkommande promenad till biblioteket för att läsa magasin framöver (ja, se det som ett tips) ...