Cykeln fixad till slut!

Jag gjorde det. ÄNTLIGEN, efter nästan två års (jo, det är sant) prokrastinering, lämnade jag in cykeln på fixning. Första semesterdagen kunde jag hämta ut den. Smord kedja, punktering fixad, ny lampa i dynamon, växeln kollad, allmän genomgång. Kostnad: drygt 400 spänn.

Vilken eufori att få cykla igen! Hur kunde jag vänta så länge med att göra det här? Helt ofattbart.

Nu ska jag börja med daglig cykelrunda för att träna min lata kropp, (har fått något åt hälsenefästena, så jag kan inte löpträna längre). Behöver dock skaffa ny hjälm. Läste att en uppskattad livslängd på cykelhjälmar är ca 10 år. En annan cykeltränare menar att den ska bytas vart femte år (och ger tips på hur du kollar om den är för gammal). Jag köpte min ca 2000 eller något år senare ... Det är definitivt dags.

Note to self:

• Skjut inte upp de roliga sakerna för länge! 
• Låt inte din lathet hindra dig från att uppleva det fina i livet!

Cykel - fantastiskt transportmedel på så många sätt. Miljövänligt, hälsofrämjande, lagom snabbt för att hinna uppleva omgivningen, lättparkerat, billigt, låg underhållskostnad, lättillgängligt.

Motivering till att vårfixa cykeln

Ännu en gång har cyklandets förträfflighet bevisats. Tjoho!



Enligt färsk forskning har man kommit fram till att det - om en räknar ihop både samhällets kostnader och de privata kostnaderna - är sex gånger dyrare för samhället att åka bil jämfört med att cykla. Nu råkar min cykel fortfarande stå i cykelförrådet och samla damm. Illa! Dags att rycka upp mig och leda den till verkstan.

Läs mer om forskningen på Sveriges Radios hemsida.

Cykel det nya svarta

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: att cykla äger! Senaste argumentet för fler cyklister i stadsmiljön läste jag i en artikel i DN häromdagen. Mycket siffror och statistik, men ändå intressant läsning. Och en helt ny vinkel på bilismen, som jag inte hade hört sen tidigare.

Bil är omodernt. Cykel är det nya svarta.

Den trenden hoppar jag på alla dagar i veckan. Pling pling!

Summering 3 - vad jag välkomnar tillbaka och behåller

De senaste veckorna har många frågat mig vilken nyproducerad vara jag kommer att köpa först. Kommer jag att hänga på låset till Åhléns den tredje januari? Inte särskilt troligt. Jag kommer att fortsätt med onytt ungefär som tidigare. Med några undantag och inte lika strikt.

Sånt jag behåller:

• Handla second hand. Kläder, skor, material, diverse husgeråd och liknande. Fyndfaktorn är för hög för att släppa.
• Deodoranten. Den är här för att stanna. Jag har som sagt aldrig haft en bättre och skulle aldrig kunna tänka mig att byta ut den nu!
• Låg konsumtion. Hoppas verkligen att det lugn som infann sig efter några månader (och fortfarande finns i kroppen) kommer att stanna kvar.
• En in/en ut. Vi får se hur det går. Det är hur som helst befriande att göra sig av med saker.
• Kokosoljan, den kommer att användas till det mesta. Kroppen, maten, håret, ansiktet, deodoranten, smink ...
• Bikarbonatet, det släpper jag inte heller i första taget. Funkar till typ allt. Hudvård, rengöring, deodoranten, mat, peeling ...
• Hemgjort, DIY, gör-det-själv. Jag vill helt enkelt inte missa känslan av tillfredsställelse som infinner sig när jag lyckats tillverka en fungerande hygienprodukt/rengöringsprodukt/plagg/smycke/present etc alldeles själv.

Sånt jag välkomnar tillbaka:

• Disktabletter. Och kanske även diskmedel. Nu kommer även min man att få handdiska och jag får köra diskmaskinen.
• Tandkräm. Även om tandpulvret fungerar. Kommer dock att läsa noggrannare på tuberna och i största möjliga utsträckning köpa ekologisk variant.
• Toapapper. Ska försöka hålla kvar min snåla användning av papperet, men kommer att köpa ekologiskt nytt.
• Reservdelar. Till exempel till cykeln ...
• Ingredienser och material. Alltså ingredienser som inte räknas som mat eller medicin. Typ bivax, olika oljor, hängen, diverse pennor, verktyg (om de inte hittas begagnat) och annat fiffigt. 
• Prenumeration på någon tidskrift, typ Camino. 
• Smink kommer jag i vissa fall att köpa nytt när det tar slut. Först på tur står foundation. Min tog slut (efter tre år) under semestern i november och jag lånade av brorsonens flickvän (som - tro det eller ej - är ännu ljusare i hyn än mig). Den funkade när jag spädde ut den med lite kroppslotion. Jag har fortfarande kvar av den, men snart behövs påfyllning. 
• Konst och hantverk. Att köpa alster av kreativa kompisar och andra begåvade människor.

Tror att jag ibland kommer att skriva något enstaka blogginlägg här även efter den andra januari 2014. Om jag upptäcker något relevant eller känner ett obändigt behov av att dela med mig av något onytt-tips. Typ.

I morgon kommer den sista delen i summeringen. Den luddigare delen. Insikter och upptäckter, lärdomar och bonuseffekter.

Summering 2 - vad jag misslyckats med

I ärlighetens namn, allt har inte gått som på räls, även om det på det stora hela varit långt mycket enklare än jag trodde från början.

Here we go, mina bakslag och misslyckanden:

1. Jag har köpt en flaska grönsåpa att använda som tvättmedel, eftersom tvättmedlet tog slut och de tvättnötter vi hade hemma sen tidigare visade sig inte fungera som vi trodde. När såpan tog slut köpte min man ett paket Änglamark kulörtvättmedel, som han hanterar enligt gemensamhetsvaror-principen. Känns dock som ett misslyckande.
2. Jag lämnade in min symaskin på helrenovering, där den med all säkerhet fick ett antal nyproducerade reservdelar insatta. Försöker intala mig att det i längden kommer att leda till längre livslängd på kläder etc, samt främja återbruk av både tyg och kasseringsfärdiga plagg.
3. Jag har köpt ett antal plastpåsar i mataffärerna. De är nyproducerade, men gör inte så mycket väsen av sig i själva matinköpssituationen. Därför insåg jag inte mitt misstag förrän efter ganska lång tid.
4. Jag har inhandlat ett paket med C5-kuvert. Helt utan tanke på att de var nya. Skyller på att jag var utomlands och hade satt min hjärna i semesterläge.
5. Jag har bidragit till ett inköp av en rosbuske som odlats upp enbart för att säljas. Det var en 70-årspresent till en bekant och jag var med och betalade den.
6. Jag har köpt en flaska rödsprit som behövdes till triangiaköket vi hade med oss på vår roadtrip-semester i somras.
7. Jag har inte lyckats byta in den farliga tandkrämen jag fick i present, den med triklosan i. Inte hittat någon affär i närheten som säljer den. Det blir nog till att fråga givarna till slut.
8. Jag har inte tagit tag i att försöka fixa punkteringen på min cykel på ett begagnat sätt. Den står fortfarande i cykelförrådet med platt däck.
9. Jag har inte försökt hitta begagnat material till pannåer/underlag för mina presumtiva målningar.
10. Jag har inte lyckats hitta begagnade skosnören till de skor som behöver lagas/piffas upp.
11. Jag har även - jo, jag erkänner - använt några ark toapapper av de rullar min man köpt till sig. Några gånger rent reflexmässigt utan att tänka på det, någon gång nu i slutet för att jag inte orkade bry mig. Dåligt, mycket dåligt.

Det var de elva jag minns tydligt. Några av dem har som synes berott på bristande ork och engagemang, vilket jag skäms för.

Efter ett tag blev jag tvungen att hitta på något slags straff/åtgärd för mina "synder". Jag har därför under året kompenserat några av mina misstag med sammanlagt 900 kr, via gåvor till olika projekt hos Naturskyddsföreningen, Håll Sverige Rent och till Rädda barnen. Brotten mot reglerna blev inte ogjorda av det, men jag slapp i alla fall känna mig som en odugling.

Cykelproblemet lagt på is

Erkänn att du har undrat över hur det gick med den punkterade cykeln ...?
Svar: Den står fortfarande i cykelförrådet med platt däck. Trots att jag fick fina tips i kommentaren från Matilda när problemet förklarades, så har jag inte fått ändan ur vagnen för att ta tag i det. Uppenbarligen kunde jag klara mig utan cykel tillräckligt länge för att det skulle hinna bli vinterföre. I kylan och på isunderlag föredrar jag ändå att promenera eller åka buss. Förhoppningsvis blir det snart sparkföre (det näst bästa transportmedlet), och sparken kan en inte få punka på!

Lösningen på cykelproblemet kommer alltså att inträffa efter onytt-årets slut ... Jag kommer helt enkelt att lämna in den på helrenovering (ungefär som med symaskinen) någon gång i februari/mars så att den är i toppform till våren.

Lite fusk, kanske, men det betyder att jag inte behöver köpa nyproducerade reservdelar på den här sidan nyår.

Cykelproblem igen

Jag har fått punka på cykeln. När jag kom ut från jobbet var däcket helt platt och verkade liksom inte ens sitta fast i hjulet. Frustration! Sorg! Förtvivlan!

Hur ska jag nu åtgärda detta? Känns som ett oöverstigligt hinder just nu. Köpa begagnat däck? Tveksamt om det överhuvudtaget går. Lämna in den, blunda och hålla för öronen? Känns fegt.

Cykelmysteriet har nu förvandlats till cykelproblemet.

Obama och cykelvänligheten

I dag var USA:s president Obama på besök i Stockholm. Media gick bananas. Jag kollade liverapportering från Ekot på nätet i studion medan vi sände. Väldigt spännande allting, i alla fall i början.

En sak jag fastnade för mitt i allt, var hur alla stockholmare gillade att gatorna var tomma. Att det var helt tyst i stan, inga bilar!

Från Ekots liverapportering på nätet.

Från Facebook-flödet.

Från Instagram.

 

En till från Instagram.

Det är ju det jag säger! Cykel är så mycket bättre än bil. I alla fall i stadsmiljö. Jag minns så väl när jag bodde i Stockholm och alltid tog mig fram fortare med cykel än med tunnelbana eller buss. Helt oslagbart. Inga problem att hitta parkering behövde man ha heller. Nej, fram för fler cyklister och färre bilar i innerstan!

Cykelmysteriet del 4

Efter att ha letat fungerande eluttag i cykelförrådet, trapphuset, det vanliga förrådet och på baksidan av huset lyckades jag till slut hitta ett på framsidan, under en fransk balkong, bakom en massa buskar. Med hjälp av en lååång skarvsladd nådde jag ända fram till själva cykeln.

Vinkelslip är hur kul som helst att använda! Jag fick en hisnande känsla av makt att kunna styra över tingen ... Gnistorna såg så fina ut också när de sprutade omkring.

Några minuter senare var det klart. Inte så snyggt, men cykeln går återigen att trampa framåt. Jag kan cykla på den. Nu återstår bara att skaffa ett rejält och begagnat cykellås.

Cykelmysteriet del 3

Jag har lånat hem vinkelslip och gula skyddsglasögon över helgen. 

Bara så ni vet.

Cykelmysteriet olöst men säkrat

Jag kände mig lite som en tjuv, ja.

I fredags kväll - exakt en vecka efter att cykelnyckeln försvann - hörde snälla Jenny av sig och sa att hon hade bil med cykelställ och kunde hjälpa mig.

- Jag ska iväg och handla i kväll, så då kan jag svänga förbi.

Väl framme vid cykeln - som fortfarande stod kvar med hjälmen i låset, precis som när jag lämnade den - lyckades vi med gemensamma krafter baxa upp den på stället. Udda Tapas uteservering var full av folk. Flera av dem och en del förbipasserande på gatan vände blickarna mot oss där vi krånglade bakom bilen. Ingen verkade tycka att vi var konstiga.

- Det är så här man ska göra om man vill stjäla något på riktigt. Låtsas som om allt är helt i sin ordning, konstaterade jag.

Ett ögonblick senare insåg Jenny att hon hade glömt remmarna till stället hemma. Cykeln skulle inte sitta kvar i många meter om vi körde därifrån. Jag fick gå in på den stimmiga restaurangen och fråga om de hade något vi kunde få använda. Servitören pekade på en man längre in i lokalen.

- Fråga honom, det är han som har typ byggt hela baren. Han vet nog om det finns nåt och vad som finns.

Efter att jag med rodnande kinder presenterat mitt problem för mannen-som-byggt-baren försvann han ner i källaren och kom tillbaka efter några minuter ...

- Det här är det enda jag kan erbjuda, sa han och räckte fram en näve.

Man tager vad man haver.

Elkabelbitar! Några knutar senare åkte vi hem och nu står min stålhäst i säkert förvar i vårt cykelförråd. Dock fortfarande oanvändbar. Nu återstår alltså bara att såga upp låset och ge sig ut på begagnatmarknaden efter en lös variant.

Tack Jenny och tack restaurangpersonalen!

Mysteriet med cykelnyckeln

Den stod kvar i går, utanför restaurangen mitt i stan. Med hjälmen fastlåst i låskolven. Min cykel, som jag köpte begagnad av en kollega. Alltid en tröst.

Fredag. After work med jobbet. Jag cyklade ner i det fina vädret, ställde cykeln runt hörnet, låste fast hjälmen (och cykeln), mötte Anna och Aila utanför och gick in. Där var vi några timmar. Åt och drack gott, pratade och skrattade. Hade trevligt.

Efter några timmar skulle vi byta ställe. Vi går alla ut från restaurangen och jag går till min cykel. Halvvägs dit - vilket var ungefär fem steg - inser jag att cykelnyckeln inte ligger där den brukar. Jag går tillbaka in, frågar den stressade personalen om de "... har sett en cykelnyckel med ett rosa eiffeltorn på", men ingen vet. Jag letar i väskan, i fickorna på jackan, i fodret på jackan, på marken utanför, på marken runt cykeln. Ingen nyckel.

På vägen hem efter kvällen gick jag tillbaka igen och frågade och letade. Ingen nyckel.

Söndag. Ringde flera gånger för att höra om de hittat något när de städat upp. Inget svar. Ingen nyckel.

Måndag. Första körövningen! Jippi! Får skjuts hem med Bosse och på vägen åker vi förbi utanför restaurangen och ser att cykeln faktiskt står kvar. Inte stulen. Skönt. Men fortfarande ingen nyckel i sikte.

Tisdag. Påmindes om att jag kanske har en reservnyckel. Kollar hemma. Ingen nyckel.

Onsdag. Var nere på stan för att handla mat och dryck. Går till restaurangen, ser att cykeln står kvar, knackar på och frågar igen. Ingen nyckel. Tittar runt på marken igen, men icke. Frågar i kiosken bredvid och hos biljardstället vid cykelparkeringen. Ingen nyckel.

Det är ju helt sjukt! Var kan den ha hamnat?! Jag gick ju bara från cykeln och in och sen ut igen. Däremellan satt jag och åt och var en sväng på toaletten.

Nu återstår bara att fixa en bil med cykelställ bak och att åka och hämta hem cykeln för att i garaget såga upp låset och kunna fortsätta cykla. Jag kommer att känna mig som en tjuv.

Och sen kommer jag att vara tvungen att skaffa ett begagnat löst cykellås ...

Trampa är bra, men inte på gasen

Tänk om alla cyklade i stället för att köra bil.

Vad mycket tystare det skulle bli. Lugnare, liksom.
Vad många fler dofter och ljud från naturen som skulle komma fram.
Vad mycket friskare vi skulle vara (i alla fall ha bättre kondis).
Vad mycket mindre pengar som skulle gå åt. Till bensin, försäkring, parkering, service, besiktning, biltvätt ...
Vad påverkan på miljön skulle minska drastiskt. Våra "carbon footprints" alltså.
Vad avgaserna skulle minska drastiskt.
Vad mycket mindre metall, plast och annat som skulle gå åt till att tillverka nya bilar.
Vad många färre dödsolyckor i trafiken vi skulle få.
Vad rattfyllorna skulle försvinna.

Det skulle också ta längre tid att ta sig mellan olika platser. Och bli krångligare att samåka. Vi skulle ha svårare att samtala med någon under resans gång. Det är väl de enda negativa effekter jag kan se. Typ.

Den här helgen har jag inte cyklat alls. Däremot kört (lånad) bil. Då började tankarna vandra.

Cykellampa - lösningen

Ibland ska man ha tur.

Jag hittade en gammal cykellykta i den där lådan jag nämnde. Och den fungerade fortfarande. Jag hade tappat bort fästet till den, eller rättare sagt cykeln som fästet satt på fanns inte längre ... Jag hade väl inte velat slänga lampan och därför lagt den i lådan, och där har den uppenbarligen legat i flera år, utan att jag tänkt på det!

Fungerande lampa fanns alltså. Fäste till den fanns inte. Hur lösa detta?

*trumvirvel*

Silvertejp! Ännu en gång bekräftades det gamla musikbranschuttrycket "allt går att fixa med silvertejp" (gaffa).

För att inte lampan skulle sitta så hårt direkt mot metallen på styret klippte jag en liten bit ur ett trasigt täcke jag fyndade på Myrorna (40 kr) häromdagen. Vek ihop det som en slags dämpningskudde som lampan kunde vila på, tejpade järnet runt och vips, färdigt!

Inte snyggt, men ändamålsenligt.

På långt håll och i mörker kommer ingen se någon skillnad ...

Nöjd! Problemet med den trasiga cykellyktan åtgärdat. Nu hoppas jag bara att batterierna räcker ett bra tag framöver.

Laga med ny reservdel eller inte

I går på lunchen diskuterade vi det här projektet och mina senaste problem.

Han tyckte att det borde vara okej att köpa till exempel en ny cykellykta eller symaskinslampa för att syftet med detta var att laga något som inte fungerade. Det i sin tur skulle innebära en längre livslängd på själva saken (i det här fallet cykeln eller symaskinen). Jag vägrade. Jag förstår hur han menar, att det är bättre att laga det som redan finns än att skaffa en annan/ny, och jag kan hålla med om att det är en fin tanke. Men har man bestämt sig för att inte köpa något nyproducerat så har man.

Jag har dock fortfarande varken lampa till cykeln eller symaskinen. Ska leta i några såna där lådor i hallen som innehåller överblivna glasögonfodral, oöppnade reklamkortlekar och gamla nyckelknippor och bonuskort. Där kan det kanske finnas en cykellampa. Om jag har tur.

Att köpa en nyproducerad reservdel är verkligen den absolut sista utvägen. Och det skulle kännas som ett bakslag.

Cykellampa - fortsättning

Nu har jag googlat cykellyse, cykellampa, cykellykta osv ... Tror jag ska hitta på en egen lösning på mitt ljusproblem, faktiskt. Nöden är kreativitetens moder. Typ.

Det positiva är att jag hittade en trevlig sajt med en himla massa nyttig information om det mesta som har med cyklar att göra: Cykelguiden. Där kan alla cykelfantaster (och andra) klicka sig runt för att få tips och råd.

Gillar särskilt avsnittet om cykeln som grön sparbössa.

"Än så länge utgår ingen nöjesskatt på cykling, konstigt nog."

Fniss.

Cykelpremiär!

Åh, denna underbara känsla! Doften av vår - damm, vattenpölar, geggig gräsmatta ... Ljudet av grus under däcken, fåglar som sjunger. Farten när man rullar utför en backe. Jag älskar att cykla!

I alla fall för det mesta. I dag var jag stressad för att hinna till jympapasset och han föreslog cykel. Jag kastade med mig pumpen, fick in luft i däcken i cykelförrådet och så ut genom dörren med andan i halsen och kylan kring öronen. Ingen särskilt romantisk säsongspremiär för velocipeden och mig.

Dessutom insåg jag snabbt att ett problem har dykt upp. Mitt framlyse på cykeln fungerar inte. Det har det inte gjort sen i höstas. Och nu får jag inte köpa ett nytt.

Måste lösas.

Men hur?

Tejpa fast en gammal ficklampa? Alldeles för osäkert i guppen.
Köpa begagnat på nätet? Alldeles för jobbigt att hitta rätt modell (vis av symaskinsdebaclet), och jag orkar inte nörda ner mig tillräckligt ordentligt i olika cykelforum.
Cykla utan framlykta? Olagligt. (Erkänner dagens lagbrott. Men jag hade reflexväst, reflexband och baklyse i alla fall! Och hjälm, förstås ...)

Jag får fortsätta fundera.

Trasig framlampa.

Cykelglamour

I (minst) tre år har jag haft ambitionen att fortsätta cykla även vintertid. Skaffa vinterhjul, vettiga vintercykelkläder, styrmuffar (heter det så?), varmt sadelöverdrag etc.

Resultatet: Mycket snack och lite verkstad.

Som inspiration till mig själv och er andra - och som uppladdning inför en glittrande helg - vill jag tipsa om det här: cykelglamour!

Trevlig helg!