Rädda coola lampan med krita

Fick en fantastiskt fin taklampa av min vän M häromdagen. Orange och schnygg ... Dessutom lämnade hon efter sig tio skåpknoppar i orange plast, som jag definitivt ska använda till kommande renovering av valfritt rum/möbel.

 

Tyvärr hade den några skönhetsfläckar i form av målarfärg. Du vet när man skrapar mot en målad yta och så skavs lite av färgen av mot lampans yta. Inga problem! Vad gör man inte för att kunna ge en ascool lampa ett nytt liv!

Du behöver:
1 skolkrita/tavelkrita
Tålamod och försiktigt precist handlag

Du stryker helt enkelt försiktigt men bestämt med kritans topp mot fläcken. Den finpulvriga kritan "slipar" då bort färgfläcken hur effektivt som helst!

Liten fläck på lampan.

Kritan mot ytan, försiktigt men bestämt.

Fläcken borta!

Det enda kruxet är att det kan bli aningen mattare yta just där du dragit, men det syns ju inte när lampan är tänd. Och antagligen inte när den är släckt heller ...

Summering 1 - vad jag klarat

Onytt-året närmar sig sitt slut.

Den 2:a januari 2013 var första dagen, första blogginlägget den 31:a januari 2013, så några dagar har jag kvar. Känns väldigt vemodigt, faktiskt. Dags att börja summera. Och eftersom jag egentligen inte vill säga hejdå, har jag valt att dela upp summeringen i flera delar.

Jag börjar med det positiva:

1. Jag har inte köpt ett enda nyproducerat plagg på ett helt år. Däremot har jag inhandlat 36 plagg, (varav jag sen lämnat några vidare) och klädbytt till mig ett femtontal.
2. Jag har inte köpt en nyproducerad sko på ett helt år. Däremot har jag inhandlat sex par skor second hand och bytt till mig tre par, varav ett par lämnats vidare.
3. Jag har inte köpt något nyproducerat smink på ett helt år. Däremot har jag fått ett rouge, två ögonskuggor och ärvt tre mascaror av andra, som inte gillade dem. Dessutom har jag tillverkat eget läppbalsam och köpt ett begagnat läppglans.
4. Jag har inte köpt någon ny deodorant på ett helt år. Däremot har jag tillverkat en toppenvariant själv.
5. Jag har inte köpt någon nyproducerad tandkräm på ett helt år. Däremot har jag fått några i present. Och tillverkat eget tandpulver som fungerar ok.
6. Jag har inte köpt en tidskrift på ett helt år. Varken begagnad eller nyproducerad. Men jag har läst tidningar och tidskrifter på tåget, på bibliotek, lånat av kompisar och på fik. Och läst på nätet.
7. Jag har inte köpt någon nyproducerad inredningsdetalj på ett helt år. Däremot har jag handlat både gardintyg, dukar, husgeråd och andra inredningsprylar begagnat.
8. Jag har inte köpt något nytt toalettpapper på hela året. Däremot har jag fått ca 10 rullar i present vid olika tillfällen. (Just nu används julservetternas olika skikt framgångsrikt vid mina toabesök ...)
9. Jag har inte köpt nytt schampo, balsam eller andra hårvårdsprodukter på ett helt år. De jag redan hade har räckt och blivit över. Har dessutom fått produkter i present (vilket inte alls behövdes, men de kommer nog att räcka hela nästa år).
10. Jag har inte köpt någon nyproducerad present eller julklapp i år. Däremot har jag tillverkat själv av material jag haft hemma eller köpt begagnat, alternativt gett bort presentkort på upplevelser.

Det var de tio kategorier som varit mest uppenbara när jag tänker tillbaka.

Jag har under året stött på 23 uppenbara problem relaterade till inköp av nyproducerade produkter. Av dem har jag löst alla utom sju stycken med icke-nyproducerade medel. Ett hyfsat ok resultat.

Cykelproblemet lagt på is

Erkänn att du har undrat över hur det gick med den punkterade cykeln ...?
Svar: Den står fortfarande i cykelförrådet med platt däck. Trots att jag fick fina tips i kommentaren från Matilda när problemet förklarades, så har jag inte fått ändan ur vagnen för att ta tag i det. Uppenbarligen kunde jag klara mig utan cykel tillräckligt länge för att det skulle hinna bli vinterföre. I kylan och på isunderlag föredrar jag ändå att promenera eller åka buss. Förhoppningsvis blir det snart sparkföre (det näst bästa transportmedlet), och sparken kan en inte få punka på!

Lösningen på cykelproblemet kommer alltså att inträffa efter onytt-årets slut ... Jag kommer helt enkelt att lämna in den på helrenovering (ungefär som med symaskinen) någon gång i februari/mars så att den är i toppform till våren.

Lite fusk, kanske, men det betyder att jag inte behöver köpa nyproducerade reservdelar på den här sidan nyår.

Problem - skosnören

Skorna jag köpte på loppis i Åbo har jag använt hur mycket som helst. De är sköna och lite tant-coolt grova och är mina enda svarta skor som inte är festskor. Promenadskor, liksom. För en månad sen började skosnörena luckras upp och på flygplatsen kvällen innan vi åkte till Marbella gick det ena av. Jag fortsatte använda dem.

I går tog jag fram dem igen, eftersom vintervädret är så milt och snön lyser med sin frånvaro. Insåg att det är nästintill ohållbart nu. Tur att det är vinter, för skosnören som passar har jag inte lyckats hitta på second hand än. Suck.

Det här håller ju inte.

Problemet med att byta tandkräm består

I går skickade jag iväg mamma till Willys för att försöka byta den miljöfarliga tandkrämen. Nix. De säljer den inte där heller. Bra där!

Min jakt går alltså vidare ...

Jag har borstat med tandpulvret i en vecka och det funkar ganska bra. Men jag skulle gärna skippa kanelen nästan helt; det känns som att den fastnar i tänderna och allt blir brunt (vilket i och för sig inte spelar någon roll för själva tandhygienen, men det känns liksom smutsigt) och jag upplever det som om det är bikarbonatet som är grejen. Får väl testa framöver.

Men i går fick jag ärva en öppnad tandkrämstub av mamma. Hon gillade den inte och hade köpt en ny. Köng! som vi säger här i Sundsvall.

Expressmanikyr den räddande tjänsten

Sorry för uppehållet, haft semester igen, den här gången i Marbella.

Ett problem som uppstod samma dag vi kom fram dit, var att jag mina naglar såg förfärliga ut! Jag hade målat dem lite punkigt svarta (ja, jag har fortfarande nagellacksflaskor kvar och använder dem då och då) inför en fest, men nu hade de skavts av så illa, så jag skämdes. Problemet var att jag inte tagit med mig något borttagningsmedel. Ingen av de andra jag åkte med hade gjort det heller.

Och jag fick inte köpa en ny flaska på plats ...

Lösningen uppenbarade sig i form av en broschyr för hotellets olika spa-bahandlingar.

Express manicure: 25 minutes, 25€

Jag bokade på stört, för tjänster får jag ju köpa, haha! Morgonen efter fick jag naglarna ompysslade och vackert målade i rosa av en gullig manikyrist som pratade mindre engelska än vad jag pratar spanska. Men det funkade! Färgen höll hela vistelsen, även om de nu ser nästan lika sorgliga ut som de svarta gjorde innan ...

Varde fel ljus

Ok, så jag hade tänkt köpa gravljus till den kommande helgen. Efter en trevlig fika med min vän Madelene, promenerade vi till det enda second hand-ställe som fortfarande var öppet, Myrorna.

Tyvärr kom jag inte därifrån med gravljus, däremot med åtta stearinljus i blått och mörkrosa, samt en cerise virkad liten duk. Alltså, det här med bra-att-ha-grejer! Det är som om någon slags reflex slår till, så fort jag närmar mig textil- eller pappersavdelningen ... Nåja. Någon gång i framtiden ska jag skapa något storartat med allt mitt material.

Återstår alltså några andra ställen att leta gravljus på ... Återstår även att skänka bort några stearinljus-aktiga och duk-aktiga saker (en in/en ut, no mercy.)

Skapandet som kom av sig

- Målar du något nuförtiden?

Vet inte hur många gånger jag har hukat när någon ställer den där jobbiga frågan. Svaret blir alltid ungefär detsamma:

- Nej, alltså jag skulle ju vilja, men jag kommer mig inte för. Jag har så lång startsträcka och tiden räcker liksom inte till. Med jobbet och allt ...

En ungefärlig sanning. Varje gång känner jag också skammen längs ryggraden. Skammen inför mig själv för att jag vill, men inte gör något åt det.

Jag försökte lite smått i veckan. Började som vanligt med att plocka fram gamla påbörjade alster som inte blivit klara. Det är ofta så jag gör, av rädsla för att inte åstadkomma något. Tänker att  jag gör klart den här först, så kan jag börja på något annat sen. Det är ju enklare att slippa det blanka arket, slippa hitta på något nytt. Jag kom bara några myrsteg framåt. Kände mig liksom håglös och utan riktning. Oinspirerad.

Men så häromdagen tänkte jag på det där att skapande "består av 90% transpiration och 10% inspiration". Jag plockade fram ett skruttigt skissblock och närmaste färgpennor jag kom åt, och så ritade jag och ritade och ritade. Och ritade lite till. Tog en kort paus, ritade ytterligare lite. Fortsatte på den första, började på en ny, och så vidare.

Nu har jag tolv skisser och skulle kunna göra många fler. Känslan! Skisser till nya stora målningar. Det här kan bli något!

Det är bara ett litet problem. Jag har inget att måla på. Inget att föra över skisserna till. Inga pannåer, pappskivor, dukar eller ens brädor. Och jag får inte köpa nya. Kanske har brorsan något i garaget ... Eller kanske har någon byggarbetsplats överblivet material som går att använda ... Hoppas ... Nu vill jag hålla kvar inspirationen, om jag så ska transpirera hela veckan!

Nytt är inte alltid bättre

Kommer du ihåg hur nöjd jag var över att vi fick ärva föräldrarnas diskmaskin? Att vi hade en väldigt gammal här, som drog mycket energi och snart skulle gå sönder (antog vi)? ... Den gamla lämnades som sagt på tippen/återvinningsstationen och den "nya" monterades in av min snälla svärfar.

Nu har vi haft den i drygt tre månader. Helt plötsligt har den börjat lämna diskmedelsrester på kopparna och bitar av juicefruktkött i glasen. Det blir inte rent, helt enkelt.

Morrrrr.

Felsökning skall härmed inledas.

Förhoppningsvis handlar det om ett så kallat handhavandefel (som teknikerna på jobbet brukar säga) och går att åtgärda. Annars vet jag inte vad jag gör.

Misslyckad sömnadsinsats

Så skulle jag då ta tag i det där med att-göra-listan ...

Sydde i en knapp, lagade hål i både shorts, tröja och tajts. Och så skulle jag ju sy ihop lakanen. Trädde maskinen, nålade ihop längs med långsidorna, räta mot räta och sydde raka spåret. Med nöjd min skulle jag precis klippa av tråden, då jag upptäcker att hela baksidan ser ut så här:

Antagligen trådspänningen. Testade igen, med samma resultat. Gav upp. Nu ligger det krulligt ihopsydda lakanet på bordet i en hög. Blä.

Nygamla väskan gav kortvarig lycka

Favoriten, min superväska har alltså brakat, som jag berättade om för längesen. Sen dess har jag använt diverse tygpåsar, men insett att de aldrig någonsin kommer att kunna mäta sig med den gröna korgen. Inte på något vis alls. De är alldeles för sladdriga och till exempel helt omöjliga att leta upp saker i (tänk: gräva efter tamponger, mobiltelefonen eller en nyckelknippa). Otroligt frustrerande.

Därför var glädjen extra stor när jag upptäckte en gammal avdankad väska som jag lämnat kvar i föräldrarnas övernattningslägenhet för ca tio år sen ... En korg som mamma hade fått som bonus vid köp av x antal produkter från något amerikanskt sminkmärke (tror jag), och som jag hade fått ärva. Nästan lika bra som superväskan och hundra gånger bättre än tygpåsarna.

Jag tog med mig den hem igen och började använda den, mycket nöjd med hur jag hade löst problemet. Ända till igår eftermiddags. Jag hade packat varor i den (som jag brukade göra med superväskan) och traskade hemåt.

Plötsligt rycker det till i armen ... Ena handtaget har lossnat!  

Jaha, det var den glädjen.

Sätter nu mitt hopp till att den kanske går att laga. Sy fast med stabilare tråd, kanske?

Då: nygammal återfunnen favorit.

Nu: återfunnen favorit med trasigt handtag.

Cykelproblem igen

Jag har fått punka på cykeln. När jag kom ut från jobbet var däcket helt platt och verkade liksom inte ens sitta fast i hjulet. Frustration! Sorg! Förtvivlan!

Hur ska jag nu åtgärda detta? Känns som ett oöverstigligt hinder just nu. Köpa begagnat däck? Tveksamt om det överhuvudtaget går. Lämna in den, blunda och hålla för öronen? Känns fegt.

Cykelmysteriet har nu förvandlats till cykelproblemet.

Mysteriet med cykelnyckeln

Den stod kvar i går, utanför restaurangen mitt i stan. Med hjälmen fastlåst i låskolven. Min cykel, som jag köpte begagnad av en kollega. Alltid en tröst.

Fredag. After work med jobbet. Jag cyklade ner i det fina vädret, ställde cykeln runt hörnet, låste fast hjälmen (och cykeln), mötte Anna och Aila utanför och gick in. Där var vi några timmar. Åt och drack gott, pratade och skrattade. Hade trevligt.

Efter några timmar skulle vi byta ställe. Vi går alla ut från restaurangen och jag går till min cykel. Halvvägs dit - vilket var ungefär fem steg - inser jag att cykelnyckeln inte ligger där den brukar. Jag går tillbaka in, frågar den stressade personalen om de "... har sett en cykelnyckel med ett rosa eiffeltorn på", men ingen vet. Jag letar i väskan, i fickorna på jackan, i fodret på jackan, på marken utanför, på marken runt cykeln. Ingen nyckel.

På vägen hem efter kvällen gick jag tillbaka igen och frågade och letade. Ingen nyckel.

Söndag. Ringde flera gånger för att höra om de hittat något när de städat upp. Inget svar. Ingen nyckel.

Måndag. Första körövningen! Jippi! Får skjuts hem med Bosse och på vägen åker vi förbi utanför restaurangen och ser att cykeln faktiskt står kvar. Inte stulen. Skönt. Men fortfarande ingen nyckel i sikte.

Tisdag. Påmindes om att jag kanske har en reservnyckel. Kollar hemma. Ingen nyckel.

Onsdag. Var nere på stan för att handla mat och dryck. Går till restaurangen, ser att cykeln står kvar, knackar på och frågar igen. Ingen nyckel. Tittar runt på marken igen, men icke. Frågar i kiosken bredvid och hos biljardstället vid cykelparkeringen. Ingen nyckel.

Det är ju helt sjukt! Var kan den ha hamnat?! Jag gick ju bara från cykeln och in och sen ut igen. Däremellan satt jag och åt och var en sväng på toaletten.

Nu återstår bara att fixa en bil med cykelställ bak och att åka och hämta hem cykeln för att i garaget såga upp låset och kunna fortsätta cykla. Jag kommer att känna mig som en tjuv.

Och sen kommer jag att vara tvungen att skaffa ett begagnat löst cykellås ...

Förbjudet pappersmagasin

Åh, vad jag skulle vilja prenumerera på Camino! Ett snyggt välskrivet magasin om hållbarhet, ekologi, miljöfrågor och annat viktigt.

Innan jag drog igång #onytt2013 köpte jag gärna flera tidskrifter att läsa när jag skulle på semester, åka tåg till en konferens eller lägga mig på stranden. Ofta blev det Språktidningen, Filter eller någon musik- konst- eller designtidning. Eller Camino. Jag frossade i dem, slukade både text och bild, fick uppslag till saker att prata om i radio, eller något kreativt projekt till fritiden. Det stimulerade mina funderingar på det mesta. Till exempel sånt som den här bloggen och projektet handlar om.

Nu är varken köp eller prenumeration möjlig. Bra för ekonomin och miljön, dåligt för sinnesstimulansen. Smakproven på nätet är inte samma sak.

Snyft.

Funderar på att schemalägga en regelbundet återkommande promenad till biblioteket för att läsa magasin framöver (ja, se det som ett tips) ...

Sorgebarnet triklosantandkräm

Tandkrämen jag ärvde av mamma i april börjar ta slut. Snart dags att ta fram en av födelsedagstuberna. "Den snälla" tuben alltså. "Den dumma" står fortfarande och bränner ett mentalt hål i badrumshyllans skiva.

Jag har försökt bli av med den på något vettigt sätt, tro mig! För någon månad sen gick jag in och frågade hos Coop Nära om de sålde den tandkrämen (tänkte försöka byta), men det gjorde de inte. I går passade jag på att ställa samma fråga hos Ica Esplanad i stan. Fick samma svar där.

Heder åt dem båda att de inte säljer triklosantandkräm, men synd för mig som måste fortsätta jakten på byteshandel.

Onytts halvårsrapport

Ok. Har nu hämtat mig efter nederlaget.

Dags för en halvtidssummering. Otroligt. Tiden har bara flugit iväg. Det här projektet har gett - och ger - mig så mycket.

Trots att jag uppenbarligen inte klarade mer än ett halvår, har #onytt2013 påverkat hela min tillvaro och min syn på konsumtion, hållbarhet, kreativitet, alternativt leverne, experimentlusta, tid, natur och mycket annat.

Några effekter och insikter, hittills:

• När jag går förbi skyltfönster känner jag nästan en uppgivenhet över att det är så mycket nytt som bjuds ut hela tiden. Tittar inte lika längtansfullt i dem längre, helt enkelt.
• Det kräver tålamod och research att följa reglerna. Att alltid välja den smala i stället för den breda vägen.
• Numera använder jag upp de olika produkter jag har innan jag köper en annan. Har insett hur otroligt mycket grejer, kläder, produkter jag har som jag aldrig använder. Eller använder för sällan, så att de blir gamla och måste slängas.
• Min beundran för forna tiders "husmödrar" och gamla rengöringsmetoder, huskurer etc har eskalerat - helt otroligt vad man kan tillverka själv av saker i köket!
• Har inte alls samma sug efter att shoppa nytt som förut.
• Bikarbonat funkar till det mesta inom hygien och rengöring.
• Vinäger och ättika är också universalmedel.
• Toapapper är något jag använt alldeles för ymnigt tidigare.
• Kreativiteten har stimulerats till att hitta nya lösningar på problem.
• Det finns hur många intressanta bloggar, portaler, personer, föreningar, rörelser etc som helst, som behandlar olika frågor om hållbar utveckling, återbruk, gör-det-själv. Fantastiskt inspirerande och otråkigt.
• Jag har sparat pengar. Faktiskt. Det trodde jag inte, eftersom ingredienser till hemgjorda produkter inte alltid är billiga. Men jag har mer kvar varje månad nu än tidigare, trots att jag unnar mig en brakmiddag eller andra utsvävningar ibland. Det är inga gigantiska summor, men en tusenlapp, kanske.
• Ett visst konsumtionslugn har infunnit sig. Visst kan jag shoppa loss på någon loppis, men det blir inga summor att tala om. Och oftast handlar det om sånt jag behöver till hemmet.
• Jag har väldigt roligt. Projektet ger mig en inre tillfredsställelse.
• Vänner och bekanta och nya människor jag lär känna blir nyfikna, ställer frågor. Undrar hur det går för mig. Det verkar väcka funderingar och ibland provocera, ofta inspirera. Fantastiskt!

Nu är det bara resten kvar.

Skyldig - tvätten knäckte mig

I dag hade jag tänkt skriva någon slags halvårsrapport om projektet. Om hur jag bevisat att det faktiskt är möjligt att inte köpa någon nyproducerad vara i ett helt år.

Men det blir inget av med det: i dag kom det stora misslyckandet.

Du minns kanske att min man bad mig köpa tvättmedel och att jag inte gjorde det? I dag var jag tvungen. Inga rena underkläder kvar i linneskåpet och de olika recept på asklut (här också) jag hittat vågar jag inte prova. Tvättnötterna vi har visade sig dessutom enligt Råd & Rön vara ganska dåliga mot miljön och tvättar inte helt rent (vilket jag delvis håller med om). Hade jag haft en hög med björkved, större mod (och tålamod), hade kanske det här årsprojektet klarat sig undan detta rejäla nederlag. Nu blev det inte så.

Jag har syndat big time.

Det spelar ingen roll att det var det miljövänligaste man kan hitta i en vanlig affär (jag googlade som en tok på "miljövänligaste tvättmedlet" etc.) och verkar vara ett toppenalternativ till vanligt tvättmedel; den är nyproducerad, går inte att äta och kan inte räknas som medicin. Bryter mot reglerna, helt enkelt.

Jag köpte grön såpa.

Bildbeviset på min skuld: nyproducerad, nyinköpt vara.

Därmed har jag begått mitt första medvetna brott mot reglerna. På grund av feghet och dåligt tålamod. Det kommer inte att få mig att sluta med onytt, tvärtom! Nu måste jag bli ännu bättre! Jag återkommer i frågan. Det känns som att ekonomisk kompensation inte riktigt räcker den här gången ...

När det gäller halvårsrapporten så kommer den antagligen i morgon. Eller i alla fall inom de närmaste dagarna. Nu måste jag lägga i en tvätt i maskinen.

Syndat 2 - plastpåsar

Ajajaj. Det har hänt igen. Köpte plastpåse till matvarorna häromdagen.

Fick jag ju inte!

Det är ju helt emot reglerna. Och här har jag gått hem med mat i en ny plastkasse minst tre gånger i år! Ska genast åtgärdas, enligt punkten om Synden. Återkommer om hur mycket pengar jag donerar och till vem.

Började luska lite i hur ond, dyr, praktisk, populär etc plastpåsen är. Tydligen är just påsen den vara som butikerna har högst marginal på, ibland så mycket som 400%, vilket Plus i SVT kollade upp. Känns kanske inte som att jag personligen skulle vilja betala extra mycket för just en sån vara ... I min Coop Nära-butik tar de 2 kr/påse.

Däremot verkar det som om plastpåsar inte är så onda och miljöfarliga som jag hade trott, förutsatt att man återanvänder dem flera gånger till och från affären och inte köper en ny varje gång. Det förklarar Klotet i P1 ganska bra, med källhänvisningar och allt.

Rätt - och flera gånger - använd är plastpåsen du köper i butiken bättre än både bomullskasse och papperspåse. Men som sagt, det gäller bara om du återanvänder den och även använder den som soppåse.

Det förändrar i och för sig inte min synd. Jag får inte köpa någon nyproducerad plastpåse över huvud taget.

I övrigt är det inte helt ovanligt att plast innehåller rätt läskiga ämnen, så det kanske är bäst att oftast låta bli sånt ...

Okej, i korta drag, alltså:

• Använd din plastpåse flera gånger.
• Använd din plastpåse till soppåse, då förbränns den på rätt sätt.
• Släng inte din plastpåse i naturen!
• Undvik plast i matförpackningar, särskilt om det är barnmat.

Tricket för trasiga solglasögon

Solglasögon är ett måste för mig. Sommar som vinter. Det är jobbigt med starkt ljus och jag får ont i huvudet av att kisa. Dessutom älskar jag stora fräsiga brillor! De får mig att känna mig coolare, snyggare, tuffare.

De jag använder mest nu är ett par gigantiska Ray Ban Wings pilotbrillor, som jag ärvt av min bror. Han fick dem i present ca 1989 och de har hängt med sen dess.

Min absoluta favorit är dock den klassiska varianten à la Jackie Kennedy/Jackie O. Ser jag ett par såna har jag svårt att låta bli att - åtminstone - prova.

Tre par Jackie-varianter har det blivit. Ett par tappade jag bort. Par nummer två (svarta tonade, halvdyra) gick sönder och lagades med superlim två gånger, innan de var bortom räddning. Det tredje paret är i någon slags knäckaktig färg. Jag köpte dem på Återkommande mode för ca 30 kr och älskar dem! I somras gick även de sönder och när jag upptäckte att superlimmet var slut var det nästan så jag fällde en tår. Sen dess har de legat i en låda.

Häromdagen, när jag surfade omkring på min amerikanska bildlärarkompis Sproutgirls blogg och supersköna Flickrsamling, såg jag en fantastisk bild som fick mig att återigen längta efter de ljusbruna favoritbrillorna.

"Det måste finnas ett sätt att laga dem! ..." tänkte jag. Funderade och funderade ...

Plötsligt slog det mig: nagellack!

Solglasögon under lagning.

Jag tog ett transparent nagellack ur badrumsskåpet, tryckte ihop bågarna och penslade på av glatta livet. Ett lager, höll ihop bågarna med fingrarna, lät torka. Ett andra lager, ännu tjockare, höll ihop lite lätt som stöd, lät torka.

Voilà!

Just like Jackie O, sort of ...

De funkar! Nu vore det bra om solen dök upp också ...


Uppdatering 7 juni: lagningen sprack i dag vid lunchtid när jag skulle ta på mig dem. Har dock lyckats hålla ihop dem och gör ett nytt försök i morgon. 

Problem - miljöfarlig tandkräm

Typiskt.

Här hade jag bestämt att det inte var något regelbrott att ta emot de gåvor jag fick på födelsedagen, och så tittar jag närmare på den ena tandkrämen jag fick (den nya, Colgate Total) - den innehåller triklosan/triclosan! Blä.

Ajajaj. Dumma Colgate!

Jag minns så väl föreläsningen på Henriksdals reningsverk för ungefär tolv år sen, då jag var där med en stor grupp elever på studiebesök. Det som dröjde kvar bäst i min hjärna - och som jag fortfarande tänker på - är guidens prat om "de nyttiga bakterierna" i reningssystemet och den stora boven: det bakteriedödande ämnet triklosan, som finns i både antibakteriellt behandlade sportkläder och olika antibakteriella hygienprodukter. Framför allt i tandkräm.

Det här har debatterats mycket, men jag hittar stöd för ämnets onödighet och farlighet hos till exempel Sveriges Tandläkarförbund i ett policydokument.

 

"Förbundet anser att triklosantandkrämer skall förses med en tydlig text, av vilken det framgår att triklosantandkräm endast bör användas efter kontakt med och på rekommendation av tandläkare. Triklosan är ifrågasatt av miljöskäl. Triklosantandkrämer utgör en betydande källa för spridning av triklosan till miljön. Förbundet anser att triklosantandkrämer av miljöskäl inte bör saluföras generellt.

Mot bakgrund av ovanstående anser förbundet att Läkemedelsverket bör arbeta för att den generella försäljningen av triklosantandkräm upphör."

Texten kommer från ett beslut som togs 2006, reviderades 2011 och granskades igen i år. 

Vill du läsa hela texten kan du göra det här. 

 

Snälla, kolla en extra gång på ingredienserna i tandkrämen. Köp den inte om den innehåller triklosan!

Så. Hur ska jag nu göra? Ge bort den dåliga tandkrämen till någon annan? Då kommer ju ämnet ut i miljön i alla fall. Försöka byta tandkrämen mot en "snällare" variant på någon affär? Men då blir det ju som om jag skaffar mig något nyproducerat själv. Eller blir det bara att jag kvittar en gåva mot en annan variant av gåva? Huvva. Svårt. Jag tror att det lutar åt det senare. 

Tur att man bara fyller år en gång om året.

Köp inte den här tandkrämen!