Håller tummarna för klimatet

Vill bara säga hej och att jag håller alla tummar jag kan för att klimatmötet i Paris lyckas komma fram till något ordentligt, tydligt och vänligt mot vårt klot (och mot oss). Något som alla står bakom. Det vore ju drömmen.

Hoppas verkligen inte det förblir en dröm.

In the meantime ... kan vi alla dra vårt lilla strå till stacken genom att äta mindre kött, vårda våra kläder och saker, laga våra kläder och saker, byta kläder och saker med varandra istället för att köpa nytt. Eller köpa begagnat. Lättare än du tror.

Tro mig.

Hoffman i återvunnet på Folkoperan

Läste en artikel i morse om Folkoperans uppsättning av Hoffmans äventyr, där scenogafen och kostymdesignern Dan Potra bara använt second hand-kläder till kostymerna. Så inspirerande! Se gärna SVT:s inslag om honom. Det fanns även annat hos Dan Potra som gladde mig i den där artikeln, vilket jag skrev om i grannbloggen Glimtar ur ett ritblock.

Det är verkligen ingen hejd på hur långt en kan nå med begagnade kläder. Återvinning ftw!

Snart en Fairphone i min hand

Min gamla trotjänare, den sjuåriga knappmobilen, har börjat krångla sen några veckor. Det är dags att låta den somna in och skickas vidare.

Så här pigg är den inte längre ...

Jag slängde ut frågan på Facebook om vad jag borde köpa i stället. De flesta tipsade om de vanliga monstren. Men så nämnde någon rättvisemärkt och jag mindes plötsligt att jag lovat mig själv - här på bloggen, till och med? - att köpa en "snäll" mobil.

Letade fram Fairphone, läste några recensioner av den och kollade igenom fakta. Den skiljer sig inte nämnvärt från alla andra, rent funktionsmässigt och den kostar ungefär lika mycket som de flesta. Skillnaden är att de tydligt redovisar vart pengarna går och är måna om att tillverka den så rättvist och miljövänligt som möjligt (konfliktfria mineraler etc). Dessutom går en del av pengarna till ett projekt för återvinning av gamla mobiler i Ghana.

Det var inte mycket att snacka om. Tjugo minuter senare var det klart.

Efteråt kände jag nästan eufori. Dansade runt i vardagsrummet en stund. Tänk vad lite hållbarhetstänk kan göra för en fredagkväll.

Nu är det bara att vänta. I ett antal veckor.

Begagnat populärare än nyproducerat

Under semesterveckor i en enslig stuga i skogen utan så vidare värst mycket täckning på mobilen hamnar du automatiskt utanför nyhetsflödet, vilket för mig har varit hur skönt som helst i sommar.

Nu när jag kom hem igen och börjar jobba i morgon råkade jag se/höra det här och blev toppenglad!



Läs artikeln och se bilder här på P4 Västernorrlands hemsida.

Resultatet av undersökningen kom redan strax efter midsommar (läs den hos Naturvårdsverket), men det var väldigt kul att branschen kunde bekräfta ökningen.

Jag tror bestämt att jag undslipper mig ett litet JIPPIIIII!

Tandkrämen - lösningen!

Du minns den, va? Hygienartikeln jag försökt bli av med genom att byta den på olika ställen, vilket jag inte lyckats med och skrivit om här, här, här och här ... Ett litet tandkrämsok på mina axlar.

Idag gjorde vi en rejäl rensning i förrådet för att få plats med vinterdäcken till vår sommarbil (jo, vi har köpt bil, men den är bensinsnål och begagnad och ska säljas vidare eller ställas av när vintern kommer, jag lovar). Helt otroligt vad en hittar på hyllorna! ... Gamla flaskor med t-sprit eller fogskum, en baden-baden-madrass utan stol, gamla disketter, äckliga gamla mattor, tomma målarfärgburkar, tomma kartonger (!) ... Vi åkte med ett rejält lass till Kretsloppsparken och gjorde på så vis plats för vinterdäcken och mycket mer.

Vad tror du jag slängde i "farligt avfall", mer än fogskum, spritpennor och diverse aerosolburkar? ...

Där ligger den, redo att förpassas till rätt ställe.

Just det! ÄNTLIGEN blev jag av med det bekymret! No more triclosan toothpaste!

Vi lämpade dessutom av två tältsängar som mest samlat damm i förrådet. Sängar vi faktiskt köpte på samma ställe för några år sen, men som inte är så sköna att ligga i om man är av vuxenstorlek.

- Det är återvinning, det! sa killen som hjälpte oss att lämna allt på rätt ställe.

När vi åkte därifrån hade vi köpt en stabilare variant som håller för en fullvuxen. Etthundratjugo kronor. Kretsloppsparken är toppen!

Klädbytarkväll nummer tre

Något färre deltagare den här gången och jag insåg efteråt att det optimala antalet ligger någonstans 6 - 9. I kväll var det två som premiärdeltog och resten var lite av veteraner. Mina fynd blev - tro det eller ej - bara svarta, grå och vita.

Tre stora kassar med kläder, skor etc lämnas till Erikshjälpen om några dagar och två stycken normalstora stannar kvar till nästa gång (nummer fyra), som antagligen blir efter sommaren. Det hade gått aningen för kort tid mellan förra gången och den här, tror jag. Det var i alla fall en känsla jag fick. Suget var inte lika stort som sist (vilket i och för sig är bra). Vi får dock se om jag orkar vänta så länge till nästa. Kanske får panik och vill bli av med påsarna i garderoben ...

Uppdatering 22:55: Ser nu att det hade gått längre tid sen den senaste än mellan första och andra klädbytarkvällen, så min tes ovan håller inte. Kanske har med säsongen att göra?

Summering 4 - vad jag har lärt mig

Så till det mer abstrakta resultatet av mitt onytt-år. Det är även den sista delen i summeringen. Lärdomarna så här i slutet skiljer sig inte särskilt mycket från dem jag skrev ner efter halva tiden.

---***---  

Jag har lärt mig att lösa problem på nya sätt, använda fantasin, tänka utanför ramarna och utnyttja det jag har hemma. Med rätt ingredienser är det mesta enkelt fixat DIY. Och nya spännande ingredienser har dykt upp i mitt liv, såna jag inte ens visste fanns. Jag har även lärt mig mer om olika ämnen, i och med att jag har sökt på nätet efter olika lösningar på problem som dykt upp. 

Mitt intresse för hantverk, pyssel och handarbete har återuppväckts via diverse bloggar och sajter. Kreativiteten har stimulerats. Helt klart en bonuseffekt! Kolla här till exempel ...

Vi behöver färre prylar, kläder, skor, manicker och maskiner. Det mesta räcker oerhört länge och behöver inte fyllas på eller bytas ut förrän efter betydligt längre tid än vad du tror. Under året har det blivit extra tydligt för mig hur stor del i samhället som bygger på att vårt välbefinnande uppnås genom shopping och konsumtion av nya varor. Den smarta telefonen är ett extremt exempel ... (Om du har tid, titta gärna på det här klippet, om begreppet "planerat åldrande".) I princip innehåller till exempel en semesterresa alltid stora doser shopping i någon form, även för mig. Ganska dramatisk insikt, faktiskt. Dessutom insåg jag under året att tillfredsställelsen efter mina shoppingfynd på diverse second hand-butiker visade sig vara lika kortvarig som den efter "vanlig" shopping. Aj, aj.

Min. Snart sju år gammal. Fortfarande i toppform för telefoni och sms.

Att blogga och redovisa problemen och lösningarna under året har varit en viktig del för mig. Hade jag inte varit tvungen att formulera och berätta hade jag inte kämpat lika hårt. Hade jag inte fått kommentarer från er läsare hade jag antagligen inte känt mig lika peppad. Jag behöver uppenbarligen en publik för att prestera bra, helt enkelt. 

Det är lättare än du tror att dra sitt strå till stacken när det gäller hållbarhet och omsorg om natur och miljö, jag lovar. Även ett litet steg tar dig framåt. Pröva! Men att avstå från konsumtion kan vara väldigt provocerande för vissa i din omgivning. Det kan också vara väldigt inspirerande för andra. Det beror helt på vem du pratar med/berättar för. Om du vill göra något liknande själv, var beredd på allsköns frågor och funderingar! Försök hitta mätbara mål och motiveringar. Gläds åt beröm!

Jag har också upptäckt hur otroligt många vi är som försöker vurma för återbruk och hållbarhet. HEJA OSS! 

(Något mer mätbart: jag har faktiskt dålig koll på hur mycket pengar i månaden projektet har sparat. Gjorde ett försök att räkna ut det i somras, men där ingick inte tidskriftsinköp, souvenirer, nya böcker, konst, reservdelar, presenter och mycket annat. Höftar jag, blir det snarare 400 kr - i stället för 250 kr - i månaden sparat i netto. Nu var ju inte onytt-året till för att spara pengar. Det var för miljöns skull. Hur mycket miljön har skonats på grund av min insats är tyvärr inte riktigt mätbart ...) 

Lyckat med julklappar onytt style

God fortsättning på onytt-julen, alla läsare! Jag har nu firat i dagarna tre och en fjärde sammankomst väntar i kväll. Magen putar ut mer än vanligt av all god mat. Nöjd. Julklappar enligt onytt-reglerna lyckades jag ge bort också:

• Två hemtillverkade halsband - av fiskelina jag hade hemma, pärlor jag hade köpt för flera år sen och halsband jag köpt second hand och slaktat (sänder särskilt tack till avbitaren och rörtången!)
• Ett hemgjort armband - av smyckesvajer jag hade hemma och samma material som ovan. Jag har berättat om armbandstillverkning i ett tidigare inlägg.
• Ett par hemgjorda örhängen - av silverkrokar jag fick (TACK!) av min kamrat Petronella, som skapar smycken i silver sen flera år tillbaka. Hon har tyvärr ingen blogg, men jag kan intyga att hon är fantastiskt begåvad. Och snäll! I övrigt samma material som till halsbanden.
• Ett presentkort på Eventim.
• Tre set av begagnade silverbestick (varav jag köpte ett på julmarknaden) - ovan nämnda Petronella har putsat upp och stansat säsongsvänliga ord på dem: russin, mandel, ost.
• Gjorde en dryg sats av super-deodoranten också, som jag dels gav till Petronella, dels tänker ge till utvalda kompisar i vinterklapp framöver ...   

Tyvärr glömde jag helt bort att ta bild på grejerna. Tror att det berodde på en tydlig känsla av flow i "ateljén" under tillverkningen. Resultatet ser du här i den enda bild jag tänkte på att ta.

Själva inslagningen av klapparna är också en källa till flow för mig. Det är ju så himla kul! Jag sparar alltid kartonger, bitar av presentpapper, festligt material och roliga dekorationer i blomsterarrangemang eller presenter jag fått under året. Allt för att kunna dekorera egna paket vid rätt tillfälle. En vet aldrig när ett rött apelsinnät eller ett kul format skoinlägg kan komma till pass!

Vilken underbar känsla att ge bort något som inte tärt på miljön så mycket och se hur det skänker glädje!

Min hemliga dröm - SCRAP

Häromdagen firade vi en kollegas födelsedag och jag hade tillverkat gratulationskortet. Dagen efter frågade en annan kollega om jag håller på med scrapbooking.

- Nej, verkligen inte! Men jag gillar att göra egna kort och sånt ...

- I ditt nästa liv kommer du att öppna pysselaffär, helt klart!

Den där lilla meningen fick mig att tänka på en dröm jag närde för några år sen: att driva en svensk variant av SCRAP, San Francisco, som står för Scrounger’s Center for Reusable Art Parts.

Ett helt fantastiskt ställe! 

De kallar sig för ett "kreativt återanvändningscenter",  där man håller kurser för både barn och vuxna, samt säljer material till konstnärer, lärare, formgivare, föreningar - egentligen till alla som vill ha. Allt material är skänkt från byggarbetsplatser, kontor och privatpersoner. Kakelspill, färgkartor, gamla leksaksdelar, använda vykort, olika sorters metallbitar, plastkorkar ... Allt prydligt sorterat i den stora lagerlokalen.

Vissa saker sorteras in i stora tunnor, som till exempel gummisnoddar och gem.

... annat, som gamla knappar, små rullar med band och plastmojänger läggs i lådor.

Överblivet papper på rullar, gamla kuvert, sekunda pappersark ligger i hyllor.

Första gången jag gick in genom dörren var det som att komma till himmelriket! Jag gick runt och fånlog i minst en timme. Ett riktigt paradis för en bildlärare (som jag var då) eller annan person med intresse för skapande och återvinning. Några år senare hittade jag ett likadant ställe i Rotterdam, också det heter SCRAP.

Fynd i väskan efter besök på SCRAP i Rotterdam 2008.

Kanske vågar jag pröva min dröm någon gång i framtiden. Eller i nästa liv.

Julmarknadsfynd, trots allt

Var på en halvprivat julmarknad i kväll, som några av mina gamla kollegor och deras kreativa bekanta höll. Tänkte att jag ville gå dit för att titta på lite konst, dricka en kopp glögg och prata lite med dem. Jag visste ju att jag inte kunde köpa något där.

Ack vad jag bedrog mig!

Jag kom till exempel hem med en allrengöring, "Skurtantens bästa", som Carina hade tillverkat själv av vinäger och citrusfrukt. Saker man kan äta, alltså, upptappat på en återvunnen glasflaska. Dessutom köpte jag en vacker julklapp (som jag förstås inte kan avslöja här) som enbart bestod av återvunnet material, varsamt behandlat. Upphovskvinnan hette här Petronella, en mycket begåvad och kreativ människa. Jag hade faktiskt kunnat shoppa mer, eftersom flera av utställarna sålde produkter som bara bestod av återvunna grejer. Då gills det väl inte som nyproducerat, eller? ...

Behöver jag kompensera den här med att avyttra något enligt in/ut? Ja, kanske.

Det blev dock inget mer. På vägen hem kom stormen Sven till trakten på riktigt. Jag lyckades hinna in precis innan det blev outhärdligt med all snö i ögonen.

Julklappstips på onytt sätt

Mörkret har sänkt sig över Sverige, bokstavligt talat. Sommartiden är över, det blir minusgrader allt oftare och mer eller mindre becksvart när jag går hem från jobbet.

Det är nu det där med julklappar börjar diskuteras.

Numera ger vi inte varandra klappar i familjen, utom till barnen. 2013 blir det tredje året jag ger dem hemgjorda klappar. Frågan är bara vad de ska få. Tror nämligen att de är ganska trötta på virkade sockar, virkade vantar, virkade mössor, virkade halsdukar, virkade ... ja, du fattar.

Hittade några bra tips på engelska här:
Whimseybox - Gör ditt eget mobilfodral med extraficka.
Spark & Chemistry eller Mad in Crafts - Gör ditt eget färgade läppbalsam (mitt eget aningen mindre glammiga hittar du här).
My life at playtime - Gör ditt eget kroppssmör, skönt nu i den torra vinterluften.

Hittade även den här varianten efter att ha sökt lite: Ta en fin glasburk, fyll den med ingredienserna till någon kaka/bröd/kex (torra råvaror alltså), och skriv sen ner receptet och vilka "blöta" ingredienser som ska blandas i på någon fin etikett!

Igår fick jag också ett finfint tips från min bonussvärmor till alla som vill variera julklappandet lite:

Du väljer ut något hemifrån, något du fått i present eller så, men som bara har stått i ett skåp. Eller som du fått dubbelt av men inte iddes byta, eller kanske skämdes för att tacka nej till. Alla som ska fira tillsammans gör likadant. Sen byter man, helt enkelt! Precis som vid en klädbytarkväll. Tar jag med mig en elektrisk iskross, så kanske inte den första personen men den andra vill ha den som klapp. Det den ena inte gillar, älskar den andra. En bonusvariant är att slå in föremålet tjusigt och skriva en trevlig julvers som tydligt avslöjar vad paketet innehåller, så behöver man inte gå miste om själva paketöppningen.

Kanske kan jag marknadsföra den här metoden för barnen? ... Nej, jag får leta vidare. Kom gärna med dina egna hemgjort-tips i kommentarerna.

Uppdatering 20.26: Här kan du se hur man (typ) gör en mapp av ett LP-fodral! (Via Klockarbarn) 
Uppdatering 30 november: Ett toppentips som både är vänligt mot miljön, gläder barn och värmer ditt hjärta, är att skänka bort ett gåvobevis från Rädda Barnen, vilket du kan göra här.

Lördagsnyttan satte igång tankarna

Dagens bidrag till kretsloppet: en tur till återvinningsstationen med två påsar plast, en påse metall, en påse batterier, en påse glödlampor, en påse med diverse krämer, färger och sprejburkar, två påsar kartong och en påse glas. Sen vidare till Erikshjälpen med tre påsar kläder (efter klädbytarkvällen), ett badrumsskåp och två lampor.

Efteråt upplevde jag en fantastisk känsla av lätthet och befrielse. Precis som efter klädbytarkvällen. Jag kom hem, såg på sakerna i lägenheten och kände att jag skulle kunna skiljas från minst en fjärdedel av dem. Utan att känna någon förlust eller saknad.

Om jag kommer att omsätta den känslan i praktiken återstår att se. Men jag påmindes återigen om hur mycket saker, grejer, kläder, möbler, prylar jag redan har och att jag inte behöver nya. Jag känner mer och mer att den långsiktiga effekten av det här året kommer att vara ett mer sansat förhållande till shopping, som förhoppningsvis håller i sig. Jag upplever inte alls samma köpbehov nu som innan, även om jag tycker om förnyelse och kan njuta av att fynda på second hand eller loppis då och då.

Kaffesump i stället för Svinto

Efter två dagars konferens i Umeå, vaknade jag i morse med rester av en envis huvudvärk kvar, trots en lång natts sömn. Dessutom möttes jag av en enorm ackumulerad hög av en knapp veckas disk i diskhon. Motvilligt tog jag tag i saken och betade av slevar, knivar, skålar, plastbehållare, kastruller och stekspadar, en efter en. Även kaffepannan (som kokade över i onsdags under klädbytarkvällen) behövde tömmas och rengöras.

Jag har hört att man inte ska spola ner kaffesump i avloppet, så jag brukar låta det torka ut och slänga det i hushållssoporna i stället. Den här gången började dock tankarna vandra iväg när jag stod där och öste upp sumpen:

Man borde ju kunna använda det här till något vettigt i stället. Ansiktsskrubb eller rengöring eller så. Jag får kolla nätet efter användningsområden för kaffesump sen ...

Plötsligt fick jag en ingivelse och tog upp en rejäl näve sump och började gnugga mot diskhons solkiga insida.

Tjolahopp, så försvann allt äckel och ytan blev som skinande ny! Hädanefter skippar jag Svinto till diskhon och kör med kaffesump i stället. Först efter den behandlingen slängs det i soporna. Återbruk äger!

(Efteråt sökte jag efter andra användningsområden för kaffesump och hittade både idéer till ansiktsmask, diverse växtnäring, doftneutraliserare och peeling.)

Tankar från klädbytarkvällens arrangör

Ojojoj. Så matt. Så nöjd!

Det var kläder överallt, kaffet kokade över, ljudnivån var hög. Vi var elva stycken, en bebis, två småbarn och en nioåring. En helspegel i lägenheten. Kaos.

Men skön kaos, trots allt. Min första egna klädbytarkväll lämnar ändå kvar en känsla av stor tillfredställelse. Inte på grund av att jag hittade flera fina plagg och skor åt mig själv, (även om det var skoj), utan av glädjen att se andra bli glada. Det var lite rörigt från början, men på något sätt ordnade det upp sig. Och när det bara var jag och svärmor kvar efteråt hade de gigantiska klädmassorna minskat betydligt och de som lämnat lägenheten verkade riktigt nöjda.

Dessutom fick jag skratta en hel del, vilket gör att livet känns lättare och förhoppningsvis blir längre.

Ena sidan av vardagsrummet ...

... och andra sidan.

"Är det nån som vill ha den här?"

När jag packat ner det som får hänga med till nästa klädbytarkväll i två påsar och det som ska till välgörenhet i två andra, kändes både kropp och själ lite lättare. Och när jag hängde in några av mina nyförvärvade plagg i garderoben var det som om mitt förhållande till mina kläder hade ändrats. Jag tittade på dem och konstaterade att jag utan problem skulle kunna skiljas från flera av dem. En ny känsla. En välkommen och positiv känsla som gav ny energi. 

Det kommer definitivt att bli fler klädbytarkvällar i det här hemmet. Snart.

Dessutom fick jag presenter i form av tre toapappersrullar (folk läser tydligen den här bloggen...), en liten parfymflaska, en ekologisk deodorant, en gratisprovstandkräm, tvättlappar, en glöggflaska, en liten buddaaktig figur och ett Mumin-örngott. Mycket av det som återbruk.

Tack alla som kom! 

(Ps. Ett särskilt tack till svärmor och mamma som fixade fikat när jag inte hann baka som tänkt. Och till alla er som försökte bringa ordning i kökskaoset! Ds.)

Oktober - rensarmånaden

I helgen försökte jag bringa ordning i det kaos som har rått i det kombinerade tv-rummet/ateljén ...

Före:

Stökig rullhylla.

Efter:

Städad rullhylla (i nästan städat rum).

Jag la upp kaosbilden på Instagram och genast kommenterade en av mina gamla klasskompisar från bildlärarutbildningen, Emelie, att hon hade utnämnt oktober till rensarmånaden. Taget! Härmed ska jag göra allt jag kan för att rensa under oktober! Började med att lämna bort en lampa och några sällan använda nagellack till min brorsdotter.

Och min förra arbetsplats, Skvaderns gymnasieskola, ville gärna ta emot den väldigt praktiska, men för mig alldeles för skrymmande rullhyllan. Den ska bara monteras ner för att få plats i hissen, sen kommer den att göra nytta på ett nytt ställe, där det bedrivs viktig verksamhet: bildlektioner på gymnasiet. Hemma ska den ersättas av en mindre variant som jag fått i present av pappa.

PS. Förutom att möbeln får lämna hemmet, rensade jag undan en kasse med körnoter som pappa fick botanisera bland, en kasse med noter som ska tillbaka till körens notbibliotek och minst en kasse med gamla papper/noter/anteckningar/skisser/sparade lappar. Så himla skönt att rensa!

Prokrastinerar lite igen

Så här såg min att-göra-lista ut i dag. Saker jag behöver göra och hade tänkt ta itu med när jag hade en "ledig" kväll. Jag lyckades inte ens börja med något endaste av dem.

Att sy ihop lakan är för övrigt ett fint tips jag fick från min svägerska. När de hade skaffat bredare dubbelsäng blev lakanen för små. Då sydde hon helt sonika ihop två smalare och vips gick det att bädda! Vi har flera gamla lakan kvar från tiden då jag hade en 120-säng. De ligger mest och skräpar i en låda (har ju dubbelsäng), så jag blev väldigt glad av den idén.

Men som sagt, jag har inte kommit till själva genomförandet än ...

Begagnad prinsessa i regnet

Hon hade försökt sälja det på loppis. Eller var det via någon idrottsförenings basar? Jag minns inte. Oavsett vilket; ingen ville köpa det. Nu stod hon mitt på golvet med det i handen.

- Är den nån som vill ha ett paraply? ropade hon, chefen, ut över redaktionen.

Jag hajade till, lyfte blicken från tangentbordet och såg en fantastisk kreation som gjorde mig alldeles upprymd i hela kroppen.

- Ja, jag! skyndade jag mig att svara.

Jag hade inte behövt ha så bråttom, för ingen annan verkade vara intresserad. Hon sken upp och räckte mig det på en gång. På handtaget satt en handskriven prislapp fastklistrad: 10 kr. Ingen hade velat lägga ens tio ynka kronor på denna skatt! Men glad var jag för det och ännu gladare blir jag varje gång det regnar och jag får ta fram mitt begagnade paraply.

 

Och som om inte det vore nog, så möts jag alltid av leenden, uppskattande blickar och kommentarer när de behövs som bäst: i regnet.

Mediala tips i förbifarten

När man surfar runt för att hitta något särskilt, hittar man även något allmänt. Och ibland något helt annat än vad man letar efter. Här är några inspirerande tips.

Fin förnyelse med färg och fantasi - vill också!

Studio Re:Design - så coolt projekt!

Lånade kläder bättre för miljön - ännu en, tjoho!

Lampa av morgontidningen - häftig look!

Plastic bag yarn - prasslig och färgglad återvinning!


... och så, något mer nedslående, den här vidriga filmsnutten. Varning för starka bilder och en aning ont i magen och tomhetskänsla efteråt.

Snutten kommer från dokumentärfilmen "Samsara", som innehåller en massa annat och en hel del vackert. Men just den här sekvensen fick mig att vilja avstå från att äta djur över huvud taget någonsin mer. I alla fall djur som inte levt ett värdigt liv och dött skonsamt. Nu har det gått någon vecka sen jag såg den första gången, och jag har väl stoppat i mig någon liten djurbit. Men den här sekvensen har helt klart gjort mig än mer vegetarisk.

Heja Rebecka och oss alla andra!

Rebecka, hon som med sin pecha kucha-föreläsning inspirerade mig till att dra igång projektet #Onytt2013, har nu avslutat sitt eget projekt där hon under 365 dagar skulle ha en ny outfit på sig varje dag utan att köpa ett enda nytt plagg/accessoar/sko.

Hon lyckades.

Under hela sitt projekt har hon bloggat (finns länk i listan till höger), men jag vill gärna puffa för ett särskilt inlägg, nämligen det från den 28 augusti, då hon skrev om "att mode inte är hjärnkirurgi" och om att ha mode-mod. Om att våga vara den du är. Att plocka fram modet (pun intended!). Läsa gärna och lär här!

Grattis Rebecka! Heja dig! Heja återbruk!

Pussel - bästa meditationen

Nu hände det igen! Rita kom med en fin och oväntad present på körövningen.

"Lustrafjörd, Norway" står det på sidan. Tror att det blev några prickar för mycket ...

Och precis som i våras var det något som blivit kvar efter att hon hade rensat hemma. Det här paketet var inte heller sprättat. Det riktigt kliar i fingrarna. Längtar tills vi får en ledig helg, så ska vi ge oss i kast med det här. Det är ett så fantastiskt sätt att rensa hjärnan. Tusen bitar - småpotatis!

Kan verkligen rekommendera alla att köpa pussel begagnat. Ibland fattas någon bit, men vad gör det (om man inte har tänkt hänga upp motivet som tavla förstås)? Och när du har lagt det så många gånger du orkar skänker du bara det vidare till någon vän eller till en loppis.

Vill du tillverka ditt eget pussel, eller andra leksaker, hittade jag lite tips här (på engelska + instruktionsvideo) och här. I och för sig enklare varianter och mest för barn, men ändå.

Hittade för övrigt en blogg som bara skriver om pussel!