Summering 4 - vad jag har lärt mig

Så till det mer abstrakta resultatet av mitt onytt-år. Det är även den sista delen i summeringen. Lärdomarna så här i slutet skiljer sig inte särskilt mycket från dem jag skrev ner efter halva tiden.

---***---  

Jag har lärt mig att lösa problem på nya sätt, använda fantasin, tänka utanför ramarna och utnyttja det jag har hemma. Med rätt ingredienser är det mesta enkelt fixat DIY. Och nya spännande ingredienser har dykt upp i mitt liv, såna jag inte ens visste fanns. Jag har även lärt mig mer om olika ämnen, i och med att jag har sökt på nätet efter olika lösningar på problem som dykt upp. 

Mitt intresse för hantverk, pyssel och handarbete har återuppväckts via diverse bloggar och sajter. Kreativiteten har stimulerats. Helt klart en bonuseffekt! Kolla här till exempel ...

Vi behöver färre prylar, kläder, skor, manicker och maskiner. Det mesta räcker oerhört länge och behöver inte fyllas på eller bytas ut förrän efter betydligt längre tid än vad du tror. Under året har det blivit extra tydligt för mig hur stor del i samhället som bygger på att vårt välbefinnande uppnås genom shopping och konsumtion av nya varor. Den smarta telefonen är ett extremt exempel ... (Om du har tid, titta gärna på det här klippet, om begreppet "planerat åldrande".) I princip innehåller till exempel en semesterresa alltid stora doser shopping i någon form, även för mig. Ganska dramatisk insikt, faktiskt. Dessutom insåg jag under året att tillfredsställelsen efter mina shoppingfynd på diverse second hand-butiker visade sig vara lika kortvarig som den efter "vanlig" shopping. Aj, aj.

Min. Snart sju år gammal. Fortfarande i toppform för telefoni och sms.

Att blogga och redovisa problemen och lösningarna under året har varit en viktig del för mig. Hade jag inte varit tvungen att formulera och berätta hade jag inte kämpat lika hårt. Hade jag inte fått kommentarer från er läsare hade jag antagligen inte känt mig lika peppad. Jag behöver uppenbarligen en publik för att prestera bra, helt enkelt. 

Det är lättare än du tror att dra sitt strå till stacken när det gäller hållbarhet och omsorg om natur och miljö, jag lovar. Även ett litet steg tar dig framåt. Pröva! Men att avstå från konsumtion kan vara väldigt provocerande för vissa i din omgivning. Det kan också vara väldigt inspirerande för andra. Det beror helt på vem du pratar med/berättar för. Om du vill göra något liknande själv, var beredd på allsköns frågor och funderingar! Försök hitta mätbara mål och motiveringar. Gläds åt beröm!

Jag har också upptäckt hur otroligt många vi är som försöker vurma för återbruk och hållbarhet. HEJA OSS! 

(Något mer mätbart: jag har faktiskt dålig koll på hur mycket pengar i månaden projektet har sparat. Gjorde ett försök att räkna ut det i somras, men där ingick inte tidskriftsinköp, souvenirer, nya böcker, konst, reservdelar, presenter och mycket annat. Höftar jag, blir det snarare 400 kr - i stället för 250 kr - i månaden sparat i netto. Nu var ju inte onytt-året till för att spara pengar. Det var för miljöns skull. Hur mycket miljön har skonats på grund av min insats är tyvärr inte riktigt mätbart ...) 

Summering 3 - vad jag välkomnar tillbaka och behåller

De senaste veckorna har många frågat mig vilken nyproducerad vara jag kommer att köpa först. Kommer jag att hänga på låset till Åhléns den tredje januari? Inte särskilt troligt. Jag kommer att fortsätt med onytt ungefär som tidigare. Med några undantag och inte lika strikt.

Sånt jag behåller:

• Handla second hand. Kläder, skor, material, diverse husgeråd och liknande. Fyndfaktorn är för hög för att släppa.
• Deodoranten. Den är här för att stanna. Jag har som sagt aldrig haft en bättre och skulle aldrig kunna tänka mig att byta ut den nu!
• Låg konsumtion. Hoppas verkligen att det lugn som infann sig efter några månader (och fortfarande finns i kroppen) kommer att stanna kvar.
• En in/en ut. Vi får se hur det går. Det är hur som helst befriande att göra sig av med saker.
• Kokosoljan, den kommer att användas till det mesta. Kroppen, maten, håret, ansiktet, deodoranten, smink ...
• Bikarbonatet, det släpper jag inte heller i första taget. Funkar till typ allt. Hudvård, rengöring, deodoranten, mat, peeling ...
• Hemgjort, DIY, gör-det-själv. Jag vill helt enkelt inte missa känslan av tillfredsställelse som infinner sig när jag lyckats tillverka en fungerande hygienprodukt/rengöringsprodukt/plagg/smycke/present etc alldeles själv.

Sånt jag välkomnar tillbaka:

• Disktabletter. Och kanske även diskmedel. Nu kommer även min man att få handdiska och jag får köra diskmaskinen.
• Tandkräm. Även om tandpulvret fungerar. Kommer dock att läsa noggrannare på tuberna och i största möjliga utsträckning köpa ekologisk variant.
• Toapapper. Ska försöka hålla kvar min snåla användning av papperet, men kommer att köpa ekologiskt nytt.
• Reservdelar. Till exempel till cykeln ...
• Ingredienser och material. Alltså ingredienser som inte räknas som mat eller medicin. Typ bivax, olika oljor, hängen, diverse pennor, verktyg (om de inte hittas begagnat) och annat fiffigt. 
• Prenumeration på någon tidskrift, typ Camino. 
• Smink kommer jag i vissa fall att köpa nytt när det tar slut. Först på tur står foundation. Min tog slut (efter tre år) under semestern i november och jag lånade av brorsonens flickvän (som - tro det eller ej - är ännu ljusare i hyn än mig). Den funkade när jag spädde ut den med lite kroppslotion. Jag har fortfarande kvar av den, men snart behövs påfyllning. 
• Konst och hantverk. Att köpa alster av kreativa kompisar och andra begåvade människor.

Tror att jag ibland kommer att skriva något enstaka blogginlägg här även efter den andra januari 2014. Om jag upptäcker något relevant eller känner ett obändigt behov av att dela med mig av något onytt-tips. Typ.

I morgon kommer den sista delen i summeringen. Den luddigare delen. Insikter och upptäckter, lärdomar och bonuseffekter.

Rumpans vän symaskinen

Jag köpte dem för ganska precis ett år sen, på H&M i Polen under semestern. Det var ett sånt där typiskt impulsköp som jag gjort alldeles för många gånger tidigare. Redan då shoppade jag nästan bara kläder second hand, så jag gick in mest på skoj ... "jag har ju semester och man kan väl få unna sig lite flärd och här är det säkert ännu billigare och jag ska bara kolla lite och ..." Ungefär.

De klatschiga byxorna ropade på mig på en gång och jag tog några par med mig till provhytten. De satt perfekt. Var roliga och coola i modellen som var något slags chinosartat. För första gången på länge tyckte jag att jag såg snygg ut i ett par byxor!

Dessutom var de asbilliga. Jag köpte två.

Efter att ha använt det första paret ungefär tre timmar såg byxorna ut som en säck och jag drog konstant upp dem under hela kvällen. Inbillade mig att det såg lite coolt ut med "häng", men så fort jag gick förbi en spegel grusades den bilden.

Efter en tid insåg jag att båda byxorna följde samma mönster: efter varje tvätt satt de perfekt, men någon timme på kroppen förvandlade dem till tält. Jag hade köpt för stor storlek.

I dag gjorde jag det: sydde in dem.

 

Varför väntade jag nästan ett år med detta?! Det tog kanske en kvart per byxa att fixa.

Onytts halvårsrapport

Ok. Har nu hämtat mig efter nederlaget.

Dags för en halvtidssummering. Otroligt. Tiden har bara flugit iväg. Det här projektet har gett - och ger - mig så mycket.

Trots att jag uppenbarligen inte klarade mer än ett halvår, har #onytt2013 påverkat hela min tillvaro och min syn på konsumtion, hållbarhet, kreativitet, alternativt leverne, experimentlusta, tid, natur och mycket annat.

Några effekter och insikter, hittills:

• När jag går förbi skyltfönster känner jag nästan en uppgivenhet över att det är så mycket nytt som bjuds ut hela tiden. Tittar inte lika längtansfullt i dem längre, helt enkelt.
• Det kräver tålamod och research att följa reglerna. Att alltid välja den smala i stället för den breda vägen.
• Numera använder jag upp de olika produkter jag har innan jag köper en annan. Har insett hur otroligt mycket grejer, kläder, produkter jag har som jag aldrig använder. Eller använder för sällan, så att de blir gamla och måste slängas.
• Min beundran för forna tiders "husmödrar" och gamla rengöringsmetoder, huskurer etc har eskalerat - helt otroligt vad man kan tillverka själv av saker i köket!
• Har inte alls samma sug efter att shoppa nytt som förut.
• Bikarbonat funkar till det mesta inom hygien och rengöring.
• Vinäger och ättika är också universalmedel.
• Toapapper är något jag använt alldeles för ymnigt tidigare.
• Kreativiteten har stimulerats till att hitta nya lösningar på problem.
• Det finns hur många intressanta bloggar, portaler, personer, föreningar, rörelser etc som helst, som behandlar olika frågor om hållbar utveckling, återbruk, gör-det-själv. Fantastiskt inspirerande och otråkigt.
• Jag har sparat pengar. Faktiskt. Det trodde jag inte, eftersom ingredienser till hemgjorda produkter inte alltid är billiga. Men jag har mer kvar varje månad nu än tidigare, trots att jag unnar mig en brakmiddag eller andra utsvävningar ibland. Det är inga gigantiska summor, men en tusenlapp, kanske.
• Ett visst konsumtionslugn har infunnit sig. Visst kan jag shoppa loss på någon loppis, men det blir inga summor att tala om. Och oftast handlar det om sånt jag behöver till hemmet.
• Jag har väldigt roligt. Projektet ger mig en inre tillfredsställelse.
• Vänner och bekanta och nya människor jag lär känna blir nyfikna, ställer frågor. Undrar hur det går för mig. Det verkar väcka funderingar och ibland provocera, ofta inspirera. Fantastiskt!

Nu är det bara resten kvar.

Skamsen utan anledning

"Kan du handla tvättmedel på vägen hem? Och schampo åt mig?"
"Nejmen ... det kan jag ju inte."
"Men det är ju våra gemensamma pengar på Coop-kortet. Om jag hade handlat med kortet åt mig själv hade det ju varit samma pengar, bara att jag utförde själva handlingen."
"..."

Jag köpte inget tvättmedel. Jag köpte schampo. Till honom.

Men hela min kropp gjorde motstånd när jag plockade ner den blåvita flaskan från hyllan. Den liksom brände i famnen. Kände mig lika skyldig som om jag skulle ha snattat något. Jag väntade ut den långa kön till kassan för att undvika att bli "upptäckt" och väl framme försökte jag se så oberörd ut som möjligt. Där låg det på varubandet, mellan osten och bananerna. Schampot. Nytt, dyrt, miljöovänligt. Farligt. Och jag hade lagt det där. Jag skulle köpa det. Åt honom.

Tänk om någon ser mig. Någon som känner till mitt onytt-projekt och som nu tror att jag köper schampot till mig själv! Tänk om folk börjar prata. Tänk om ... Skammen!

När jag kom hem var jag så störd av min paranoia och det jag gjort att jag var irriterad på alla möjliga saker och personer. Men jag kom fram till att jag trots allt inte brutit mot reglerna i det här fallet. Den nyproducerade varan köptes för gemensamhetspengar och kommer inte att användas av mig. Men det gjorde nästan fysiskt ont i kroppen att inhandla det där hemska schampot.

Slutsats: Det här projektet har redan efter ett halvår påverkat mitt beteende i grunden. Ordentligt.

Ett säkert och svårhanterligt vårtecken

Solen lyste, folk satt på stentrappan i solen. Vinden var faktiskt ljummen i dag. Jag var kompledig och promenerade på stan med vårkänslor i kroppen. Då kommer två pojkar fram till mig med en väska över axeln. Jag såg likadana väskor på barn lite här och där för ungefär ett år sen.

- Vill du hjälpa fattiga barn genom att köpa en Majblomma?
- Eh ... ja ... eller ...

För ett ögonblick genomgick Karin en inre kris. Säga nej och förklara för pojkarna att hon inte köper nyproducerade saker och trassla in sig i en lång redogörelse? Köpa en blomma för att stilla det dåliga samvete som blixtsnabbt materialiserades i hennes hjärna så fort pojkarna ställt frågan? Hon hörde sig själv säga:

... tyvärr. Jag har lovat att köpa av mina släktingar.

En lögn. Det var vad jag drog till med.

Jag ljög de små pojkarna rakt i ansiktet och gick vidare. Åh, vilken hemsk människa jag var! Insåg dessutom att jag alltså framöver kommer att vara tvungen att säga nej till alla barn som kommer fram och frågar mig om jag vill köpa en majblomma på stan ... Ack, detta ok jag lagt på mina axlar!

En mikroskopisk del av mig kände dock ett visst mått av stolthet över att jag klarade att stå emot frestelsen. För även om Majblomman är en fin tradition och pengarna går till något vettigt, så är blommorna (de fina, fina, fina blommorna ... suck!) helt klart nyproducerade. Detta faktum går inte att argumentera bort.

Jag får tänka ut ett bättre svar att ha i beredskap. Ljuga går ju inte för sig!

Egen tandkräm, the sequel

I kväll - efter ytterligare konsulterande under dagen - vågade jag pröva "tandkrämen". För övrigt oerhört svårt att få den att hålla sig blandad och inte skikta sig. Jag doppade ner tandborsten i geggan ...

Resultat:

• Smakar mest salt.
• Brände lite i tandköttet efteråt.
• Tänderna känns lena och kanske rena.
• Mycket saliv producerades.

Nej, den kommer jag inte att använda mer. Det kändes för obehagligt. Får prova något annat. Såg ett klipp på youtube om någon som gjorde eget tandpulver. Och en fd. jobbarkompis tipsade om grankåda, som tydligen använts som tandrengöring förr. Men ... Det får ju inte kännas mossigt, dassigt och trist!

Otråkigt, ostelt och ofult!

Nästa gång ska jag testa något av de här recepten. Ser och ter sig betydligt trevligare. Kokos gillar jag ju. Matsoda är tydligen det ord man använder för bikarbonat på finlandssvenska. Man lär sig något varje dag.

Egen tandkräm

Uppdatering 23.42: Slängde ut en fråga på Facebook och fick varning. Jag spädde med mer vatten, men vågade inte använda den. Får pröva igen, utan eteriska oljor.

Mitt första DIY någonsin i hygienvärlden! Dock med tveksamt resultat. (Se längst ner.)

Letade recept på nätet på olika ställen och kom fram till att de ingredienser som listades faktiskt kunde hamna under mina etiketter "mat/dryck" eller "medicin".

Ingredienser:
1/3-1/2 kopp bikarbonat eller bakpulver (mat)
8 droppar eterisk olja pepparmynta (medicin. Får dock inte förtäras)
2 droppar Tea tree-olja (medicin. Får dock inte förtäras.)
Vatten, ganska mycket.
Jag varvade med en ganska svag fluorlösning (färglös och utan smak) från Apoteket. Detta för att jag vet att både jag och han behöver fluor till våra stackars tänder. (medicin)

Så här gjorde jag:
Hällde upp bikarbonatet/bakpulvret i en skål. Droppade försiktigt ner oljan.
 
Fyllde på med vatten/fluorlösning tills det fick en slags smetig konsistens.

Dock blev jag något förvirrad när allt envisades med att bubbla upp och liksom jäsa ... Nog för att bikarbonat/bakpulver har den funktionen när man bakar, men ingen hade nämnt något om det i recepten jag hittat.

Till slut lugnade det ner sig och jag hällde över smeten i en glasburk med lock.

Glycerin hade jag inte i, men det skulle jag kunna tänka mig att testa nästa gång. Då får man smeten mer geléaktig.


Nu återstår bara att testa det med tandborsten ...
... och nu har jag läst på olika ställen hur oerhört viktigt det är att dosera eteriska oljor med måtta. Blir plötsligt rädd att jag haft i för många droppar. Vågar jag testa att borsta? Tänk om jag råkar svälja ...


Uppdatering 17 april: kolla hellre här, för ett försök som lyckades, på riktigt.

Vad är mätbart?

Vid morgonfikat på jobbet i dag frågade chefen hur det gick med mitt projekt.

- Jotack, det går riktigt bra, faktiskt! Jag tycker inte att jag lider eller hindras på något sätt alls, egentligen.
- Är det dyrt?
- Hur menar du då?
- Jo, att leva så där alltså. Det är ju inte alltid billigast att köpa miljövänligt och tillverka själv. Ingredienser kan ju vara dyra. Oftast är ju tyvärr den sämsta skiten billigast.
- Jo, om man tänker i hur många kronor man gör av med, men det beror ju på hur man mäter. 

 Vi pratade lite till om det där, och jag insåg att jag måste hitta något sätt att summera projektet när året är slut. På ett mätbart sätt, alltså. Förslag på hur det ska gå till emottages tacksamt ...

Gåvor som gåvor

Åt middag hos mamma och pappa i kväll. Fick med mig en påse hem ...

  

... ett gäng prover och annat som mamma inte använder. Ögonkrämer, ansiktskrämer, skrubbkrämer, duschkräm, ansiktsrengöringsmousse, mascara, barnolja ... Hon var överlycklig över att bli av med allt detta. Hade tänkt slänga det annars.

Nöjd gick jag hem med min påse fylld av fina gåvor som hon fått som gåvor. 

Men du, det här med varuprover ... Det är ju toppen att man kan få testa innan man bestämmer sig för om man vill köpa. Men alla dessa små förpackningar av allt möjligt som liksom kastas över oss när vi handlar hygienprodukter, hur klimatsmart är det egentligen?

Jag erkänner villigt att jag tycker det är lyxigt att få en tjusig tub med något extra i av expediten. Känner mig liksom lite privilegierad, viktig och glamorös. Men genom alla år, hur ofta har jag sedan gått tillbaka till just den butiken för att köpa just den varan (av någon anledning är det ofta parfym eller ögonkräm) som jag fick med som prov? Om jag inte själv initialt bett om att få prova just den produkten: typ aldrig.

Lärdom: nästa gång i livet jag erbjuds ett varuprov jag inte bett om ska jag tacka nej.

Slutligen konstaterar jag att krämer inte kommer att bli en bristvara under året. De här förpackningarna ska användas upp!