Summering 1 - vad jag klarat

Onytt-året närmar sig sitt slut.

Den 2:a januari 2013 var första dagen, första blogginlägget den 31:a januari 2013, så några dagar har jag kvar. Känns väldigt vemodigt, faktiskt. Dags att börja summera. Och eftersom jag egentligen inte vill säga hejdå, har jag valt att dela upp summeringen i flera delar.

Jag börjar med det positiva:

1. Jag har inte köpt ett enda nyproducerat plagg på ett helt år. Däremot har jag inhandlat 36 plagg, (varav jag sen lämnat några vidare) och klädbytt till mig ett femtontal.
2. Jag har inte köpt en nyproducerad sko på ett helt år. Däremot har jag inhandlat sex par skor second hand och bytt till mig tre par, varav ett par lämnats vidare.
3. Jag har inte köpt något nyproducerat smink på ett helt år. Däremot har jag fått ett rouge, två ögonskuggor och ärvt tre mascaror av andra, som inte gillade dem. Dessutom har jag tillverkat eget läppbalsam och köpt ett begagnat läppglans.
4. Jag har inte köpt någon ny deodorant på ett helt år. Däremot har jag tillverkat en toppenvariant själv.
5. Jag har inte köpt någon nyproducerad tandkräm på ett helt år. Däremot har jag fått några i present. Och tillverkat eget tandpulver som fungerar ok.
6. Jag har inte köpt en tidskrift på ett helt år. Varken begagnad eller nyproducerad. Men jag har läst tidningar och tidskrifter på tåget, på bibliotek, lånat av kompisar och på fik. Och läst på nätet.
7. Jag har inte köpt någon nyproducerad inredningsdetalj på ett helt år. Däremot har jag handlat både gardintyg, dukar, husgeråd och andra inredningsprylar begagnat.
8. Jag har inte köpt något nytt toalettpapper på hela året. Däremot har jag fått ca 10 rullar i present vid olika tillfällen. (Just nu används julservetternas olika skikt framgångsrikt vid mina toabesök ...)
9. Jag har inte köpt nytt schampo, balsam eller andra hårvårdsprodukter på ett helt år. De jag redan hade har räckt och blivit över. Har dessutom fått produkter i present (vilket inte alls behövdes, men de kommer nog att räcka hela nästa år).
10. Jag har inte köpt någon nyproducerad present eller julklapp i år. Däremot har jag tillverkat själv av material jag haft hemma eller köpt begagnat, alternativt gett bort presentkort på upplevelser.

Det var de tio kategorier som varit mest uppenbara när jag tänker tillbaka.

Jag har under året stött på 23 uppenbara problem relaterade till inköp av nyproducerade produkter. Av dem har jag löst alla utom sju stycken med icke-nyproducerade medel. Ett hyfsat ok resultat.

Nytt är inte alltid bättre

Kommer du ihåg hur nöjd jag var över att vi fick ärva föräldrarnas diskmaskin? Att vi hade en väldigt gammal här, som drog mycket energi och snart skulle gå sönder (antog vi)? ... Den gamla lämnades som sagt på tippen/återvinningsstationen och den "nya" monterades in av min snälla svärfar.

Nu har vi haft den i drygt tre månader. Helt plötsligt har den börjat lämna diskmedelsrester på kopparna och bitar av juicefruktkött i glasen. Det blir inte rent, helt enkelt.

Morrrrr.

Felsökning skall härmed inledas.

Förhoppningsvis handlar det om ett så kallat handhavandefel (som teknikerna på jobbet brukar säga) och går att åtgärda. Annars vet jag inte vad jag gör.

Nygamla väskan gav kortvarig lycka

Favoriten, min superväska har alltså brakat, som jag berättade om för längesen. Sen dess har jag använt diverse tygpåsar, men insett att de aldrig någonsin kommer att kunna mäta sig med den gröna korgen. Inte på något vis alls. De är alldeles för sladdriga och till exempel helt omöjliga att leta upp saker i (tänk: gräva efter tamponger, mobiltelefonen eller en nyckelknippa). Otroligt frustrerande.

Därför var glädjen extra stor när jag upptäckte en gammal avdankad väska som jag lämnat kvar i föräldrarnas övernattningslägenhet för ca tio år sen ... En korg som mamma hade fått som bonus vid köp av x antal produkter från något amerikanskt sminkmärke (tror jag), och som jag hade fått ärva. Nästan lika bra som superväskan och hundra gånger bättre än tygpåsarna.

Jag tog med mig den hem igen och började använda den, mycket nöjd med hur jag hade löst problemet. Ända till igår eftermiddags. Jag hade packat varor i den (som jag brukade göra med superväskan) och traskade hemåt.

Plötsligt rycker det till i armen ... Ena handtaget har lossnat!  

Jaha, det var den glädjen.

Sätter nu mitt hopp till att den kanske går att laga. Sy fast med stabilare tråd, kanske?

Då: nygammal återfunnen favorit.

Nu: återfunnen favorit med trasigt handtag.

Sorgebarnet triklosantandkräm

Tandkrämen jag ärvde av mamma i april börjar ta slut. Snart dags att ta fram en av födelsedagstuberna. "Den snälla" tuben alltså. "Den dumma" står fortfarande och bränner ett mentalt hål i badrumshyllans skiva.

Jag har försökt bli av med den på något vettigt sätt, tro mig! För någon månad sen gick jag in och frågade hos Coop Nära om de sålde den tandkrämen (tänkte försöka byta), men det gjorde de inte. I går passade jag på att ställa samma fråga hos Ica Esplanad i stan. Fick samma svar där.

Heder åt dem båda att de inte säljer triklosantandkräm, men synd för mig som måste fortsätta jakten på byteshandel.

Gammal diskmaskin blev ny

Vi har ny diskmaskin! Ja, inte ny alltså. Föräldrarna skaffade ny maskin till stugan och vi tog hand om den gamla. Den "gamla", som kanske var fem år. Rena barnrumpan.

Den vi hade innan var från 1993. Mitt i tjugoårskrisen, liksom.

Och egentligen fick vi den för några veckor sen, men den har stått hos svärfar i garaget. I dag kom han hit och monterade den. Förhoppningsvis blir det energisnålare och tystare disk nu. Och detta helt utan att köpa något nyproducerat.

Ny i förgrunden, gammal i bakgrunden. Mellan dem ligger snälla svärfar.

Kanske hade den till och med hamnat på tippen om inte vi velat ha den. Känns bra att ha räddat en femåring. Dock är det fortfarande mannen som ansvarar för maskindisken.

Uppdatering 13 juli: PS. Om någon undrar, självklart gör vi oss av med vår gamla maskin, allt enligt en in = en ut! DS.

Jag är en slasktratt

Tillbringade större delen av helgen i en buss och på olika scener i Västergötland tillsammans med min kör, därav det glesa bloggandet. Men tro inte att det är lugnt på onytt-fronten bara för att jag är på turné! ...

Vi har stannat med bussen i Västerås för att äta lunch på väg till Skövde. En av sopranerna har anslutit och ropar på mig innanför entrén till matstället. Hon gräver med handen i en väska.

- Nu ska du få se.

Hon får upp en plastpåse.

- Jag har shoppat! Femton kronor kostade den på Åhléns! Det gick ju inte att låta bli. Och så tänkte jag att om den inte känns rätt så kan jag alltid ge den till Karin.

Hon drar upp en ljust illgrön stickad tröja ur påsen. Jag blir alldeles sprallig i kroppen och ler från öra till öra. Precis i min smak.

- Javisst! säger jag. Jag ställer upp om du är missnöjd. Det är bara att säga till, men känn ingen press.

Vid hotellfrukosten dagen efter har hon den på sig och jag gör glatt tummen upp - fin! Hon ser dock något lidande ut. Två minuter senare kommer hon fram och tar av sig tröjan med orden:

- Jag känner mig verkligen inte bekväm i den, ta den du.

Tack! I dag hade jag på mig den på jobbet. Det behövdes något ofult och otråkigt en måndag som den här.

Förresten: fick ärva en tandkrämstub i torsdags. En vän som hälsade på tyckte den smakade så äckligt. Så nu kan jag skjuta tandkrämstillverkningen på framtiden ett tag. Erkänner villigt att det känns skönt ...

Inser att det här projektet kommer att ge mig ett nytt namn bland släkt, vänner & bekanta: slasktratten. Men det bjuder jag så gärna på!