Ringar på vattnet - en tvål

Häromdagen kom en av killarna på jobbet och la en liten plastpåse med någon slags vit klump på mitt skrivbord.

- Här får du. Det är min son Aron som har tillverkat tvål, som han gav bort till hela släkten i julklapp. Han tyckte att du skulle få en. Den är helt ekologisk och gjord på olivolja och kokosolja (tror jag han sa) ... Den är helt doftfri.

Jag minns inte den sista ingrediensen som var natriumnånting. Men wow! Hans son hade alltså läst artikeln i ST och tyckte att jag skulle få en hemgjord tvål, bara så där. Tack snälla Aron! Inspirerande.

Jag ska spara den och vårda den ömt. När vi har gjort av med några fler av alla små hotelltvålar som har lagrats i badrumsskåpet ska jag ta fram Aron-tvålen och tvätta mig med andakt.

Rädda coola lampan med krita

Fick en fantastiskt fin taklampa av min vän M häromdagen. Orange och schnygg ... Dessutom lämnade hon efter sig tio skåpknoppar i orange plast, som jag definitivt ska använda till kommande renovering av valfritt rum/möbel.

 

Tyvärr hade den några skönhetsfläckar i form av målarfärg. Du vet när man skrapar mot en målad yta och så skavs lite av färgen av mot lampans yta. Inga problem! Vad gör man inte för att kunna ge en ascool lampa ett nytt liv!

Du behöver:
1 skolkrita/tavelkrita
Tålamod och försiktigt precist handlag

Du stryker helt enkelt försiktigt men bestämt med kritans topp mot fläcken. Den finpulvriga kritan "slipar" då bort färgfläcken hur effektivt som helst!

Liten fläck på lampan.

Kritan mot ytan, försiktigt men bestämt.

Fläcken borta!

Det enda kruxet är att det kan bli aningen mattare yta just där du dragit, men det syns ju inte när lampan är tänd. Och antagligen inte när den är släckt heller ...

Summering 3 - vad jag välkomnar tillbaka och behåller

De senaste veckorna har många frågat mig vilken nyproducerad vara jag kommer att köpa först. Kommer jag att hänga på låset till Åhléns den tredje januari? Inte särskilt troligt. Jag kommer att fortsätt med onytt ungefär som tidigare. Med några undantag och inte lika strikt.

Sånt jag behåller:

• Handla second hand. Kläder, skor, material, diverse husgeråd och liknande. Fyndfaktorn är för hög för att släppa.
• Deodoranten. Den är här för att stanna. Jag har som sagt aldrig haft en bättre och skulle aldrig kunna tänka mig att byta ut den nu!
• Låg konsumtion. Hoppas verkligen att det lugn som infann sig efter några månader (och fortfarande finns i kroppen) kommer att stanna kvar.
• En in/en ut. Vi får se hur det går. Det är hur som helst befriande att göra sig av med saker.
• Kokosoljan, den kommer att användas till det mesta. Kroppen, maten, håret, ansiktet, deodoranten, smink ...
• Bikarbonatet, det släpper jag inte heller i första taget. Funkar till typ allt. Hudvård, rengöring, deodoranten, mat, peeling ...
• Hemgjort, DIY, gör-det-själv. Jag vill helt enkelt inte missa känslan av tillfredsställelse som infinner sig när jag lyckats tillverka en fungerande hygienprodukt/rengöringsprodukt/plagg/smycke/present etc alldeles själv.

Sånt jag välkomnar tillbaka:

• Disktabletter. Och kanske även diskmedel. Nu kommer även min man att få handdiska och jag får köra diskmaskinen.
• Tandkräm. Även om tandpulvret fungerar. Kommer dock att läsa noggrannare på tuberna och i största möjliga utsträckning köpa ekologisk variant.
• Toapapper. Ska försöka hålla kvar min snåla användning av papperet, men kommer att köpa ekologiskt nytt.
• Reservdelar. Till exempel till cykeln ...
• Ingredienser och material. Alltså ingredienser som inte räknas som mat eller medicin. Typ bivax, olika oljor, hängen, diverse pennor, verktyg (om de inte hittas begagnat) och annat fiffigt. 
• Prenumeration på någon tidskrift, typ Camino. 
• Smink kommer jag i vissa fall att köpa nytt när det tar slut. Först på tur står foundation. Min tog slut (efter tre år) under semestern i november och jag lånade av brorsonens flickvän (som - tro det eller ej - är ännu ljusare i hyn än mig). Den funkade när jag spädde ut den med lite kroppslotion. Jag har fortfarande kvar av den, men snart behövs påfyllning. 
• Konst och hantverk. Att köpa alster av kreativa kompisar och andra begåvade människor.

Tror att jag ibland kommer att skriva något enstaka blogginlägg här även efter den andra januari 2014. Om jag upptäcker något relevant eller känner ett obändigt behov av att dela med mig av något onytt-tips. Typ.

I morgon kommer den sista delen i summeringen. Den luddigare delen. Insikter och upptäckter, lärdomar och bonuseffekter.

Summering 2 - vad jag misslyckats med

I ärlighetens namn, allt har inte gått som på räls, även om det på det stora hela varit långt mycket enklare än jag trodde från början.

Here we go, mina bakslag och misslyckanden:

1. Jag har köpt en flaska grönsåpa att använda som tvättmedel, eftersom tvättmedlet tog slut och de tvättnötter vi hade hemma sen tidigare visade sig inte fungera som vi trodde. När såpan tog slut köpte min man ett paket Änglamark kulörtvättmedel, som han hanterar enligt gemensamhetsvaror-principen. Känns dock som ett misslyckande.
2. Jag lämnade in min symaskin på helrenovering, där den med all säkerhet fick ett antal nyproducerade reservdelar insatta. Försöker intala mig att det i längden kommer att leda till längre livslängd på kläder etc, samt främja återbruk av både tyg och kasseringsfärdiga plagg.
3. Jag har köpt ett antal plastpåsar i mataffärerna. De är nyproducerade, men gör inte så mycket väsen av sig i själva matinköpssituationen. Därför insåg jag inte mitt misstag förrän efter ganska lång tid.
4. Jag har inhandlat ett paket med C5-kuvert. Helt utan tanke på att de var nya. Skyller på att jag var utomlands och hade satt min hjärna i semesterläge.
5. Jag har bidragit till ett inköp av en rosbuske som odlats upp enbart för att säljas. Det var en 70-årspresent till en bekant och jag var med och betalade den.
6. Jag har köpt en flaska rödsprit som behövdes till triangiaköket vi hade med oss på vår roadtrip-semester i somras.
7. Jag har inte lyckats byta in den farliga tandkrämen jag fick i present, den med triklosan i. Inte hittat någon affär i närheten som säljer den. Det blir nog till att fråga givarna till slut.
8. Jag har inte tagit tag i att försöka fixa punkteringen på min cykel på ett begagnat sätt. Den står fortfarande i cykelförrådet med platt däck.
9. Jag har inte försökt hitta begagnat material till pannåer/underlag för mina presumtiva målningar.
10. Jag har inte lyckats hitta begagnade skosnören till de skor som behöver lagas/piffas upp.
11. Jag har även - jo, jag erkänner - använt några ark toapapper av de rullar min man köpt till sig. Några gånger rent reflexmässigt utan att tänka på det, någon gång nu i slutet för att jag inte orkade bry mig. Dåligt, mycket dåligt.

Det var de elva jag minns tydligt. Några av dem har som synes berott på bristande ork och engagemang, vilket jag skäms för.

Efter ett tag blev jag tvungen att hitta på något slags straff/åtgärd för mina "synder". Jag har därför under året kompenserat några av mina misstag med sammanlagt 900 kr, via gåvor till olika projekt hos Naturskyddsföreningen, Håll Sverige Rent och till Rädda barnen. Brotten mot reglerna blev inte ogjorda av det, men jag slapp i alla fall känna mig som en odugling.

Julmarknadsfynd, trots allt

Var på en halvprivat julmarknad i kväll, som några av mina gamla kollegor och deras kreativa bekanta höll. Tänkte att jag ville gå dit för att titta på lite konst, dricka en kopp glögg och prata lite med dem. Jag visste ju att jag inte kunde köpa något där.

Ack vad jag bedrog mig!

Jag kom till exempel hem med en allrengöring, "Skurtantens bästa", som Carina hade tillverkat själv av vinäger och citrusfrukt. Saker man kan äta, alltså, upptappat på en återvunnen glasflaska. Dessutom köpte jag en vacker julklapp (som jag förstås inte kan avslöja här) som enbart bestod av återvunnet material, varsamt behandlat. Upphovskvinnan hette här Petronella, en mycket begåvad och kreativ människa. Jag hade faktiskt kunnat shoppa mer, eftersom flera av utställarna sålde produkter som bara bestod av återvunna grejer. Då gills det väl inte som nyproducerat, eller? ...

Behöver jag kompensera den här med att avyttra något enligt in/ut? Ja, kanske.

Det blev dock inget mer. På vägen hem kom stormen Sven till trakten på riktigt. Jag lyckades hinna in precis innan det blev outhärdligt med all snö i ögonen.

Kaffesump i stället för Svinto

Efter två dagars konferens i Umeå, vaknade jag i morse med rester av en envis huvudvärk kvar, trots en lång natts sömn. Dessutom möttes jag av en enorm ackumulerad hög av en knapp veckas disk i diskhon. Motvilligt tog jag tag i saken och betade av slevar, knivar, skålar, plastbehållare, kastruller och stekspadar, en efter en. Även kaffepannan (som kokade över i onsdags under klädbytarkvällen) behövde tömmas och rengöras.

Jag har hört att man inte ska spola ner kaffesump i avloppet, så jag brukar låta det torka ut och slänga det i hushållssoporna i stället. Den här gången började dock tankarna vandra iväg när jag stod där och öste upp sumpen:

Man borde ju kunna använda det här till något vettigt i stället. Ansiktsskrubb eller rengöring eller så. Jag får kolla nätet efter användningsområden för kaffesump sen ...

Plötsligt fick jag en ingivelse och tog upp en rejäl näve sump och började gnugga mot diskhons solkiga insida.

Tjolahopp, så försvann allt äckel och ytan blev som skinande ny! Hädanefter skippar jag Svinto till diskhon och kör med kaffesump i stället. Först efter den behandlingen slängs det i soporna. Återbruk äger!

(Efteråt sökte jag efter andra användningsområden för kaffesump och hittade både idéer till ansiktsmask, diverse växtnäring, doftneutraliserare och peeling.)

Toalettpapperets ödestimme närmar sig

Nu håller det till slut på att sina. På riktigt. Det handlar om dagar nu. Några fjuttiga ark håller sig krampaktigt kvar kring rullen. Toapapperets uttåg ur mitt liv (i alla fall fram till årsskiftet) är snart ett faktum.

Dags att ta fram de gamla handdukarna och börja klippa till tvättlappar. Vilket kommer att innebära ett mer frekvent körande av tvättmaskinen, vilket i sin tur kommer att innebära att tvättmedlet/såpan snabbare tar slut, vilket i sin tur kommer att innebära ...

Äh, det löser sig på något sätt.

Gammal diskmaskin blev ny

Vi har ny diskmaskin! Ja, inte ny alltså. Föräldrarna skaffade ny maskin till stugan och vi tog hand om den gamla. Den "gamla", som kanske var fem år. Rena barnrumpan.

Den vi hade innan var från 1993. Mitt i tjugoårskrisen, liksom.

Och egentligen fick vi den för några veckor sen, men den har stått hos svärfar i garaget. I dag kom han hit och monterade den. Förhoppningsvis blir det energisnålare och tystare disk nu. Och detta helt utan att köpa något nyproducerat.

Ny i förgrunden, gammal i bakgrunden. Mellan dem ligger snälla svärfar.

Kanske hade den till och med hamnat på tippen om inte vi velat ha den. Känns bra att ha räddat en femåring. Dock är det fortfarande mannen som ansvarar för maskindisken.

Uppdatering 13 juli: PS. Om någon undrar, självklart gör vi oss av med vår gamla maskin, allt enligt en in = en ut! DS.

Onytts halvårsrapport

Ok. Har nu hämtat mig efter nederlaget.

Dags för en halvtidssummering. Otroligt. Tiden har bara flugit iväg. Det här projektet har gett - och ger - mig så mycket.

Trots att jag uppenbarligen inte klarade mer än ett halvår, har #onytt2013 påverkat hela min tillvaro och min syn på konsumtion, hållbarhet, kreativitet, alternativt leverne, experimentlusta, tid, natur och mycket annat.

Några effekter och insikter, hittills:

• När jag går förbi skyltfönster känner jag nästan en uppgivenhet över att det är så mycket nytt som bjuds ut hela tiden. Tittar inte lika längtansfullt i dem längre, helt enkelt.
• Det kräver tålamod och research att följa reglerna. Att alltid välja den smala i stället för den breda vägen.
• Numera använder jag upp de olika produkter jag har innan jag köper en annan. Har insett hur otroligt mycket grejer, kläder, produkter jag har som jag aldrig använder. Eller använder för sällan, så att de blir gamla och måste slängas.
• Min beundran för forna tiders "husmödrar" och gamla rengöringsmetoder, huskurer etc har eskalerat - helt otroligt vad man kan tillverka själv av saker i köket!
• Har inte alls samma sug efter att shoppa nytt som förut.
• Bikarbonat funkar till det mesta inom hygien och rengöring.
• Vinäger och ättika är också universalmedel.
• Toapapper är något jag använt alldeles för ymnigt tidigare.
• Kreativiteten har stimulerats till att hitta nya lösningar på problem.
• Det finns hur många intressanta bloggar, portaler, personer, föreningar, rörelser etc som helst, som behandlar olika frågor om hållbar utveckling, återbruk, gör-det-själv. Fantastiskt inspirerande och otråkigt.
• Jag har sparat pengar. Faktiskt. Det trodde jag inte, eftersom ingredienser till hemgjorda produkter inte alltid är billiga. Men jag har mer kvar varje månad nu än tidigare, trots att jag unnar mig en brakmiddag eller andra utsvävningar ibland. Det är inga gigantiska summor, men en tusenlapp, kanske.
• Ett visst konsumtionslugn har infunnit sig. Visst kan jag shoppa loss på någon loppis, men det blir inga summor att tala om. Och oftast handlar det om sånt jag behöver till hemmet.
• Jag har väldigt roligt. Projektet ger mig en inre tillfredsställelse.
• Vänner och bekanta och nya människor jag lär känna blir nyfikna, ställer frågor. Undrar hur det går för mig. Det verkar väcka funderingar och ibland provocera, ofta inspirera. Fantastiskt!

Nu är det bara resten kvar.

Skyldig - tvätten knäckte mig

I dag hade jag tänkt skriva någon slags halvårsrapport om projektet. Om hur jag bevisat att det faktiskt är möjligt att inte köpa någon nyproducerad vara i ett helt år.

Men det blir inget av med det: i dag kom det stora misslyckandet.

Du minns kanske att min man bad mig köpa tvättmedel och att jag inte gjorde det? I dag var jag tvungen. Inga rena underkläder kvar i linneskåpet och de olika recept på asklut (här också) jag hittat vågar jag inte prova. Tvättnötterna vi har visade sig dessutom enligt Råd & Rön vara ganska dåliga mot miljön och tvättar inte helt rent (vilket jag delvis håller med om). Hade jag haft en hög med björkved, större mod (och tålamod), hade kanske det här årsprojektet klarat sig undan detta rejäla nederlag. Nu blev det inte så.

Jag har syndat big time.

Det spelar ingen roll att det var det miljövänligaste man kan hitta i en vanlig affär (jag googlade som en tok på "miljövänligaste tvättmedlet" etc.) och verkar vara ett toppenalternativ till vanligt tvättmedel; den är nyproducerad, går inte att äta och kan inte räknas som medicin. Bryter mot reglerna, helt enkelt.

Jag köpte grön såpa.

Bildbeviset på min skuld: nyproducerad, nyinköpt vara.

Därmed har jag begått mitt första medvetna brott mot reglerna. På grund av feghet och dåligt tålamod. Det kommer inte att få mig att sluta med onytt, tvärtom! Nu måste jag bli ännu bättre! Jag återkommer i frågan. Det känns som att ekonomisk kompensation inte riktigt räcker den här gången ...

När det gäller halvårsrapporten så kommer den antagligen i morgon. Eller i alla fall inom de närmaste dagarna. Nu måste jag lägga i en tvätt i maskinen.

Inledd i tvål-frestelse

Min man köpte galltvål i dag. Grön och fin. Sägs vara effektiv mot fläckar. Nyproducerad.

Jag kommer att få svårt att låta bli den.

"Inte röra tvålen, inte röra tvålen, inte röra tvålen, inte röra tvålen, inte röra tvålen ..."

Snäll skoputs med bananskal

Jag läste någonstans att man kan putsa mörka skor med insidan på ett bananskal. I går tänkte jag att jag skulle testa själv på mina höst/vårkängor som snart (hoppas jag) får åka ner i förrådet i några månader.

Det funkar! Vet inte varför just bananskal är så bra, men det fungerar definitivt.

Gör så här:
Skala en god (helst ekologisk/fair trade) banan. Ät den med glädje!
Ta skalets insida och gnid mot skinnet på hela skon. En "flärp" räckte till båda mina skor. Det gör inget om det geggar ordentligt. Putsa med en trasa, gammal nylonstrumpa eller skoborste.

Doftar ingenting, färgar inte av sig på händerna, lätt att tvätta bort, låter skalet få ett andra liv, blir nästan som impregnering. Finfina skor blir resultatet. En win/win-situation alltså.

Obs! Detta funkar som sagt på mörka skinnskor, inte ljusa. (Gissar att banangeggan mörknar och därmed kan missfärga ljusa skor i längden.)

Snäll fönsterputs ger fina fönster

Jag sa ju att jag skulle återkomma till det här med att putsa fönster.

Det gjorde vi (läs han) igår, under vår stora spontanvårstädarsöndag. Putsade fönstren alltså. Inget fönsterputsmedel fanns i hemmet och vi trodde inte heller att vi hade något diskmedel. Alltså var det till att jaga recept igen ...

Tittade hos en fönsterputsare (som hade många praktiska tips) och hos "hushållsassistenten". Bland annat.

Valde att testa med receptet jag hittade hos Insikt, med bara vinäger och ljummet vatten. Resultatet blev inte helt tillfredsställande. Om det berodde på ovant handlag hos putsaren eller på själva blandningen låter jag vara osagt. Flammigt blev det i alla fall.

Jag letade vidare. (Bland annat efter trasor och annat i städskåpet, där jag som sagt hittade en oöppnad flaska diskmedel.) Dammade lite, städade klädkammaren, bytte vatten åt min kära fönsterputsare ...

Till slut - efter diskmedelfyndet - blev det ungefär efter ett recept hos En miljon små steg:

3-4 liter varmt vatten
1 msk-0,5 dl ättiksprit (24%)
En liten skvätt diskmedel

Satt som en smäck - blanka rena fönster!

(Förresten: I dag fick jag ärva ännu en tandkräm! Mamma hade köpt en som hon inte alls gillade. "Den är för hård." Hon hade tänkt slänga den, men gav den till mig!)

Den som söker finner något annat

I två veckor har jag nu - i väntan på att hitta ett vettigt och enkelt recept på eget diskmedel - använt mig av de här små flaskorna ...

Såna här förpackningar från olika hotell dräller det av i badrumsskåpet. Använder man någonsin upp dem?

Något jag upptäckte var att schampo och duschtvål inte riktigt funkar på samma sätt som diskmedel. Det blir liksom en slags hinna på glas och kastruller m.m. av till exempel schampo. Ingen aning om varför, men så är det.

Nu, när vi skulle putsa fönstren (mer om det senare) och jag letade efter en trasa, hittade jag den här flaskan i städskåpet!

Antagligen köpte jag den för längesen, just för att diskmedlet vi hade höll på att ta slut. Ställde väl in den i skåpet och glömde bort den.

Nu behöver jag inte känna stress över att försöka tillverka diskmedel av pottaska och annat krångligt. Inte än på ett tag i alla fall.

Begagnad mat

Applicerade mer eller mindre ofrivilligt projektet på dagens middag. Pasta med sås uppvärmd i mikron. Samma som värmdes i panna på spisen igår.

Och tillagades i söndags.

Kanske inte att rekommendera, rent näringsmässigt.

Dessutom verkar det som om jag snart får göra ett undantag angående disktabletterna. Han ligger nämligen däckad i influensa med feber och diskmaskinen börjar bli full ...

Uppdatering 21 februari: Balansen oförändrad, inget undantag behövdes. Han hade piggnat till och kört diskmaskinen i dag.

Disktabletterna - lösningenish

Jag har syndat. Eller ... Njaeo.

"Du kan väl handla på vägen hem?"

Jag stod där i affären och valde mellan Grummes disktabletter och Änglamarks. Tittade på märkning, innehållsförteckning etc. Grummes tabletter innehöll inga fosfater, däremot hade de ett plasthölje som måste tas bort (och slängas). Änglamarks tabletter har ett hölje som löses upp i vatten, men det står ingenstans något om fosfater. Dessutom innehåller de något slags blekmedel. Reflexmässigt valde jag de ovan, för att jag liksom tyckte att jag även såg en Krav-märkning på den här förpackningen. Nu när jag tittar igen inser jag att så inte var fallet.

Oavsett vilket, så är det nyproducerat. Jag får åberopa gemensamhetsklausulen. Men betyder det då att bara han får använda diskmaskinen och inte jag? ... Hm.

Har faktiskt hittat två recept på hemgjort maskindiskmedel här och här.  Måste prova. Lyckas jag, får det bli min botgöring.

Annars får lösningen alltså bli att han maskindiskar och jag handdiskar.

Gåvor som gåvor

Åt middag hos mamma och pappa i kväll. Fick med mig en påse hem ...

  

... ett gäng prover och annat som mamma inte använder. Ögonkrämer, ansiktskrämer, skrubbkrämer, duschkräm, ansiktsrengöringsmousse, mascara, barnolja ... Hon var överlycklig över att bli av med allt detta. Hade tänkt slänga det annars.

Nöjd gick jag hem med min påse fylld av fina gåvor som hon fått som gåvor. 

Men du, det här med varuprover ... Det är ju toppen att man kan få testa innan man bestämmer sig för om man vill köpa. Men alla dessa små förpackningar av allt möjligt som liksom kastas över oss när vi handlar hygienprodukter, hur klimatsmart är det egentligen?

Jag erkänner villigt att jag tycker det är lyxigt att få en tjusig tub med något extra i av expediten. Känner mig liksom lite privilegierad, viktig och glamorös. Men genom alla år, hur ofta har jag sedan gått tillbaka till just den butiken för att köpa just den varan (av någon anledning är det ofta parfym eller ögonkräm) som jag fick med som prov? Om jag inte själv initialt bett om att få prova just den produkten: typ aldrig.

Lärdom: nästa gång i livet jag erbjuds ett varuprov jag inte bett om ska jag tacka nej.

Slutligen konstaterar jag att krämer inte kommer att bli en bristvara under året. De här förpackningarna ska användas upp!

Toapapper - lösningen

Ok. Så här blir det:
1. Han får köpa miljövänligt toalettpapper, tillverkat av enbart returpapper.
2. Jag får inte använda det. Jag använder vatten.

På det sättet går det i alla fall åt mindre papper. Jag tänkte att det kan vara ok med den sortens överenskommelse i nödfall just för gemensamhetsvaror. Det är ju trots allt mitt projekt, inte vårt.

När det gäller disktabletterna, använde jag upp den sista i dag. Kanske får tillämpa gemensamhetsklausulen där också, vi får se.

(Känns lite som ett nederlag. Men som sagt är det mitt val, inte hans, så det kanske är ett logiskt beslut. Ska dock sägas att han är min största påhejare i detta.)

Lösning eller fusk

I dag på jobbet for tanken genom mitt huvud:

- Jag kanske kan ta med mig den här hem. Den har ju stått på mitt skrivbord i flera veckor, ingen kommer att märka att den är borta, jag betalar ju inget för den, så det räknas väl inte som ett köp av något nyproducerat, man skulle kunna säga att den är begagnad eftersom jag har använt den redan, och den är säkert tillverkad av returpapper, och ...

Det kändes som fusk. Rullen fick stå kvar.

Däremot fick jag ett väldigt bra förslag på lösning av toapapperproblemet, från en kompis som nyss varit några veckor i Senegal. Där torkar man sig inte, utan använder vatten. De tycker att det är ganska ohygieniskt att använda papper. Och hon menar att det funkar alldeles utmärkt med vattensköljning i stället.

Bra idé, tycker jag. Borde vara värt att prova. Nu återstår bara att ha ett litet familjeråd och ta ett beslut tillsammans med person nummer två i hushållet.

Vi har även ett nytt dilemma: bara en disktablett kvar till diskmaskinen.