Egen tandkräm, the sequel

I kväll - efter ytterligare konsulterande under dagen - vågade jag pröva "tandkrämen". För övrigt oerhört svårt att få den att hålla sig blandad och inte skikta sig. Jag doppade ner tandborsten i geggan ...

Resultat:

• Smakar mest salt.
• Brände lite i tandköttet efteråt.
• Tänderna känns lena och kanske rena.
• Mycket saliv producerades.

Nej, den kommer jag inte att använda mer. Det kändes för obehagligt. Får prova något annat. Såg ett klipp på youtube om någon som gjorde eget tandpulver. Och en fd. jobbarkompis tipsade om grankåda, som tydligen använts som tandrengöring förr. Men ... Det får ju inte kännas mossigt, dassigt och trist!

Otråkigt, ostelt och ofult!

Nästa gång ska jag testa något av de här recepten. Ser och ter sig betydligt trevligare. Kokos gillar jag ju. Matsoda är tydligen det ord man använder för bikarbonat på finlandssvenska. Man lär sig något varje dag.

Egen tandkräm

Uppdatering 23.42: Slängde ut en fråga på Facebook och fick varning. Jag spädde med mer vatten, men vågade inte använda den. Får pröva igen, utan eteriska oljor.

Mitt första DIY någonsin i hygienvärlden! Dock med tveksamt resultat. (Se längst ner.)

Letade recept på nätet på olika ställen och kom fram till att de ingredienser som listades faktiskt kunde hamna under mina etiketter "mat/dryck" eller "medicin".

Ingredienser:
1/3-1/2 kopp bikarbonat eller bakpulver (mat)
8 droppar eterisk olja pepparmynta (medicin. Får dock inte förtäras)
2 droppar Tea tree-olja (medicin. Får dock inte förtäras.)
Vatten, ganska mycket.
Jag varvade med en ganska svag fluorlösning (färglös och utan smak) från Apoteket. Detta för att jag vet att både jag och han behöver fluor till våra stackars tänder. (medicin)

Så här gjorde jag:
Hällde upp bikarbonatet/bakpulvret i en skål. Droppade försiktigt ner oljan.
 
Fyllde på med vatten/fluorlösning tills det fick en slags smetig konsistens.

Dock blev jag något förvirrad när allt envisades med att bubbla upp och liksom jäsa ... Nog för att bikarbonat/bakpulver har den funktionen när man bakar, men ingen hade nämnt något om det i recepten jag hittat.

Till slut lugnade det ner sig och jag hällde över smeten i en glasburk med lock.

Glycerin hade jag inte i, men det skulle jag kunna tänka mig att testa nästa gång. Då får man smeten mer geléaktig.


Nu återstår bara att testa det med tandborsten ...
... och nu har jag läst på olika ställen hur oerhört viktigt det är att dosera eteriska oljor med måtta. Blir plötsligt rädd att jag haft i för många droppar. Vågar jag testa att borsta? Tänk om jag råkar svälja ...


Uppdatering 17 april: kolla hellre här, för ett försök som lyckades, på riktigt.

Vad är mätbart?

Vid morgonfikat på jobbet i dag frågade chefen hur det gick med mitt projekt.

- Jotack, det går riktigt bra, faktiskt! Jag tycker inte att jag lider eller hindras på något sätt alls, egentligen.
- Är det dyrt?
- Hur menar du då?
- Jo, att leva så där alltså. Det är ju inte alltid billigast att köpa miljövänligt och tillverka själv. Ingredienser kan ju vara dyra. Oftast är ju tyvärr den sämsta skiten billigast.
- Jo, om man tänker i hur många kronor man gör av med, men det beror ju på hur man mäter. 

 Vi pratade lite till om det där, och jag insåg att jag måste hitta något sätt att summera projektet när året är slut. På ett mätbart sätt, alltså. Förslag på hur det ska gå till emottages tacksamt ...

Ska vi byta grejer

På Facebook i fredags kväll: Var det möjligtvis någon som ville ta hand om vår sköna gamla elorgel (Philicorda), eftersom vi skulle få överta en släktings stora 40-talsskänk och behövde frigöra plats?

"Jag vill!!! Om jag har bil", kom det efter bara några minuter.

Sagt och gjort, igår hämtade vi hem skänken, i dag hämtades elorgeln från oss av en glad och begåvad musikstuderande. "Klart å o-betart!" liksom.

Ska vi byta grejer, ska vi byta grejer med varann? Jag byter en sån här ...

 

... mot en sån här ...

 

... eller nästan i alla fall.

I kväll var det däremot "bytt är bytt" på rikigt. Klädbytarkväll igen, men på annat ställe. Åkte dit med två kassar. Kom hem med en, som bland annat innehöll den här coola blusen/jackan.

Har alltså både förnyat mig och hemmet på en helg, utan att köpa något nytt. Utan att köpa alls, faktiskt. Onytt ftw!

Cykelglamour

I (minst) tre år har jag haft ambitionen att fortsätta cykla även vintertid. Skaffa vinterhjul, vettiga vintercykelkläder, styrmuffar (heter det så?), varmt sadelöverdrag etc.

Resultatet: Mycket snack och lite verkstad.

Som inspiration till mig själv och er andra - och som uppladdning inför en glittrande helg - vill jag tipsa om det här: cykelglamour!

Trevlig helg!

Disktabletterna - lösningenish

Jag har syndat. Eller ... Njaeo.

"Du kan väl handla på vägen hem?"

Jag stod där i affären och valde mellan Grummes disktabletter och Änglamarks. Tittade på märkning, innehållsförteckning etc. Grummes tabletter innehöll inga fosfater, däremot hade de ett plasthölje som måste tas bort (och slängas). Änglamarks tabletter har ett hölje som löses upp i vatten, men det står ingenstans något om fosfater. Dessutom innehåller de något slags blekmedel. Reflexmässigt valde jag de ovan, för att jag liksom tyckte att jag även såg en Krav-märkning på den här förpackningen. Nu när jag tittar igen inser jag att så inte var fallet.

Oavsett vilket, så är det nyproducerat. Jag får åberopa gemensamhetsklausulen. Men betyder det då att bara han får använda diskmaskinen och inte jag? ... Hm.

Har faktiskt hittat två recept på hemgjort maskindiskmedel här och här.  Måste prova. Lyckas jag, får det bli min botgöring.

Annars får lösningen alltså bli att han maskindiskar och jag handdiskar.

Shoppingfynd 1

Förresten, var i Stenstan och shoppade i lördags. Ytterst trevligt.

 

Fynden ovan:

Från Kupan 

Grön top (grymt skön) - 50 kr

Slickepott (vår har gått sönder) - 5 kr

Gröna örhängen - 15 kr

Ljust blandat garn - 25 kr

Från Myrorna

Trägaffel (vår pastaslev är trasig) - 5 kr

Skrivkort (bra-att-ha) - 15 kr

Svartvit stickad tröja/tunika - 65 kr

Tittar på kvittona och ser ytterligare två poster à 5 kr vardera på Myrorna-lappen, men kan för mitt liv inte komma ihåg vad det var jag handlade där mer! Det är nog nyttigare för mig än jag hade tänkt, det här med att minska shoppingfrekvensen ...

Uppdatering 7 februari 2013: Kom på vad en av posterna var - orange inlägg i plast till en besticklåda. Fem kronor.

Uppdatering 9 februari 2013: Under lunch hos svärmor klack det till i hjärnan igen - den sista posten var en till plastgrej, en sådan man gör iskuber i. Har nog redan ställt in den i frysen. Fem kronor.

Gåvor som gåvor

Åt middag hos mamma och pappa i kväll. Fick med mig en påse hem ...

  

... ett gäng prover och annat som mamma inte använder. Ögonkrämer, ansiktskrämer, skrubbkrämer, duschkräm, ansiktsrengöringsmousse, mascara, barnolja ... Hon var överlycklig över att bli av med allt detta. Hade tänkt slänga det annars.

Nöjd gick jag hem med min påse fylld av fina gåvor som hon fått som gåvor. 

Men du, det här med varuprover ... Det är ju toppen att man kan få testa innan man bestämmer sig för om man vill köpa. Men alla dessa små förpackningar av allt möjligt som liksom kastas över oss när vi handlar hygienprodukter, hur klimatsmart är det egentligen?

Jag erkänner villigt att jag tycker det är lyxigt att få en tjusig tub med något extra i av expediten. Känner mig liksom lite privilegierad, viktig och glamorös. Men genom alla år, hur ofta har jag sedan gått tillbaka till just den butiken för att köpa just den varan (av någon anledning är det ofta parfym eller ögonkräm) som jag fick med som prov? Om jag inte själv initialt bett om att få prova just den produkten: typ aldrig.

Lärdom: nästa gång i livet jag erbjuds ett varuprov jag inte bett om ska jag tacka nej.

Slutligen konstaterar jag att krämer inte kommer att bli en bristvara under året. De här förpackningarna ska användas upp!

Toapapper - lösningen

Ok. Så här blir det:
1. Han får köpa miljövänligt toalettpapper, tillverkat av enbart returpapper.
2. Jag får inte använda det. Jag använder vatten.

På det sättet går det i alla fall åt mindre papper. Jag tänkte att det kan vara ok med den sortens överenskommelse i nödfall just för gemensamhetsvaror. Det är ju trots allt mitt projekt, inte vårt.

När det gäller disktabletterna, använde jag upp den sista i dag. Kanske får tillämpa gemensamhetsklausulen där också, vi får se.

(Känns lite som ett nederlag. Men som sagt är det mitt val, inte hans, så det kanske är ett logiskt beslut. Ska dock sägas att han är min största påhejare i detta.)

Lösning eller fusk

I dag på jobbet for tanken genom mitt huvud:

- Jag kanske kan ta med mig den här hem. Den har ju stått på mitt skrivbord i flera veckor, ingen kommer att märka att den är borta, jag betalar ju inget för den, så det räknas väl inte som ett köp av något nyproducerat, man skulle kunna säga att den är begagnad eftersom jag har använt den redan, och den är säkert tillverkad av returpapper, och ...

Det kändes som fusk. Rullen fick stå kvar.

Däremot fick jag ett väldigt bra förslag på lösning av toapapperproblemet, från en kompis som nyss varit några veckor i Senegal. Där torkar man sig inte, utan använder vatten. De tycker att det är ganska ohygieniskt att använda papper. Och hon menar att det funkar alldeles utmärkt med vattensköljning i stället.

Bra idé, tycker jag. Borde vara värt att prova. Nu återstår bara att ha ett litet familjeråd och ta ett beslut tillsammans med person nummer två i hushållet.

Vi har även ett nytt dilemma: bara en disktablett kvar till diskmaskinen.