Rosor på kind

I går hade vi fest här hemma, bland annat med besök av en kompis från Umeå som sov över hos oss. När hon kom hängde hon av sig jackan och ställde ner resväskan, grävde i handväskan och räckte fram något ...

- Här får du en present! Jag fick den som bonusgåva när jag handlade på Bodyshop och eftersom färgen inte syns så bra på mina kinder så kan du väl ta den?
- ... givetvis!

Rouge i en färg som verkar passa mig perfekt!

Jag har ett likadant som jag använder nu och tycker är toppen. Det håller på att ta slut och jag har faktiskt oroat mig lite för hur jag ska göra när smulorna till slut har försvunnit. Ibland löser sig problemen innan de har uppstått. Behöver alltså inte tillverka eget rouge än på ett tag ... Tack E!

Italienaren och mänskligheten

Gårdagskvällen blev inte som jag hade planerat. Den blev bättre.

Halv två. En kompis hörde av sig med ett desperat rop på hjälp. Hon skulle få besök av en couchsurfare, en italiensk fotograf, men hade själv blivit akut sjuk och behövde någon som kunde ta emot honom två nätter i hennes ställe. Eftersom vi är med i couchsurfing-nätverket och gillar konst & kultur tänkte hon att vi skulle ställa upp. Italienaren skulle komma till stan strax före klockan sju på kvällen.

Först kände jag ett instinktivt motstånd i hela kroppen. Jag hade ju sett fram emot en lugn och skön fredagkväll i soffan efter en intensiv vecka. Men jag kände samtidigt att jag ville hjälpa till. Dessutom brukar möten med couchsurfare alltid vara givande. Och jag tyckte synd om både min kompis förstås och om italienaren. Dock kände jag inte att det skulle funka att ha honom här två nätter, eftersom vi skulle ha en massa folk hemma och översovandes natten till söndag.

Jakten på en ny soffa att surfa in på för italienaren påbörjades.

Min utmattade kompis ringde runt. Jag la ut en förfrågan på Facebook och Twitter, där några retweetade.

Inget gensvar. Ingen kunde tänka sig att ta emot en trettionioårig italiensk fotograf på genomresa. Varken en eller två nätter.

Tio i sju. Luca Nizzoli Toetti, han heter så, kom med tåget och jag hade lånat bil för att hämta honom. Jag var fortfarande trött efter arbetsveckan när jag stod där och väntade utanför Centralstationen. Kallt var det också. Men så fort vi hade hälsat på varandra var det som om axlarna åkte ner. Han var så lugn. Kändes trygg i sig själv och förstås nyfiken på Sundsvall och på andra människor. En stabil kille. Vi åkte hem och han plåtade en del från vårt fönster.

Halv nio. Fortfarande inget svar på mina ihärdiga rop i sociala medier efter sovplats åt Luca. Så vi började leta vandrarhem i Sundsvall. De visade sig vara - i både mina och Lucas ögon - relativt dyra för att vara just vandrarhem. Nu började även ett väldigt dåligt samvete gro i mig och jag funderade på om det kanske ändå skulle funka att han sov hos oss en natt till. Trots storfest och andra övernattare ... Till slut bokade vi ett hotellrum för 500 kr.

Gott så. Min man kom hem från en föreställning och vi samtalade alla tre om musik, politik, resor, möten, mat & dryck och ... ja, livet. Luca berättade om sitt fotoprojekt Almost Europe, som är anledningen till att han är på resande fot, och om sin tecknande flickvän som precis hade haft vernissage på en utställning i Rom. Vi hade fantastiskt trevligt.

Kvart över tio. Jag kollade - trots hotellrumsbokningen - Facebook och Twitter en sista gång.

BINGO!

En annan kompis som inte längre bor i stan hade sett min fråga och fixat övernattning hos ett annat par hon kände! Vips ringde vi dem, avbokade hotellrummet och natten till söndag kommer Luca att få sova i Skönsmon hos en familj med flera barn och en hund. Dessutom sparar han hotellkostnaden. Och jag sparar mitt samvete. 

Kvart i tolv. Gick och la mig med glädje i hela kroppen. Det är sånt här som får mig att tro på mänskligheten och dess framtid. Att ge berikar livet. Då får man också tillbaka. Kanske gör det tillvaron aningen mer hållbar.

Tjugo över tolv på lördagen. Luca är ute på stan och fotograferar. Jag känner ett styng av vemod över att inte ha honom kvar en natt till.

Vår nästa resa får nog gå till Italien ...

Egen tandkräm - nytt försök

Jag vann en tandkräm hos en kompis för flera år sen. Den har stått undangömd sen dess och bara fått komma fram i yttersta nödfall. Den är grön, innehåller inget fluor men väl aloe vera. I kväll kommer den att ta slut.
Vi fick ju överta min påhälsande väns tandkräm för att hon inte gillade den, vilket gav mig en liten tidsfrist. Nu har den dock använts upp, han har köpt ny tandkräm åt sig (se gemensamhetsklausulen under Förklaringar och undantag) och den gröna var mitt sista tandkrämshalmstrå. Mitt yttersta nödfall.

I kväll tar alltså även den slut.

Så i eftermiddags var det bara att ta nya tag, efter mitt första tafatta försök som misslyckades.

Jag har nu tillverkat egen tandtvätt och eget tandpulver! Allt efter ett nytt recept från Morotsliv. Jag kapade mängderna en aning, eftersom jag inte hade så mycket bikarbonat och bara ville testa först, men så här:

Tandpulver de luxe à la Morotsliv
Ingredienser:
0,5 dl bikarbonat
0,5 tsk kanel
13 droppar eterisk olja, pepparmynta

Gör så här:
Blanda ihop allt och häll över i en burk med tättslutande lock.

Kanel och bikarbonat, sen droppas oljan i.

Tandtvätt à la Morotsliv
Ingredienser:
2 msk kokosolja (kallpressad)
2 msk olivolja
1 tsk bikarbonat
1 tsk kanel

Anledningen till att kanel finns med är att det tydligen ska vara antibakteriellt. Nu hittar jag ingen mer information om det, så det kanske inte stämmer, men lika glad för det är jag, för jag älskar doften av kanel!

Kokosolja, olivolja, bikarbonat, kanel. Allt finns i den välsorterade matbutiken!

Så här ser det ut med allt i samma skål, innan jag rörde ihop.

Gör så här:
Smält kokosoljan på låg värme (går ganska fort). Häll över i en skål, häll på olivoljan. Häll ner de torra ingredienserna och rör till en jämn smet. Min blev mer rinnig än smetig, men det är nog okej.

Uppdatering 14 april: Nästa gång ska jag nog byta ut den andra delen olivolja mot en del kokosolja. Och kanske aningen mindre kanel. Tror det skulle kännas bättre.

Färdigt i fina begagnade burkar! Tandpulver och tandtvätt.

Antagligen kommer även de här blandningarna smaka salt, men nu är jag beredd. Håll tummarna!


Uppdatering morgon 11 april: Tandtvätten funkar fint med tandborste!
Uppdatering 14 april: Tandpulvret funkar också fint.

Mindre avfall, mer återvinning

I morse pratade jag om #onytt2013 hos min kollega Tullamaja på P4 Morgon. Som vanligt var jag aningen sen till jobbet och fick i princip gå rakt in i studion efter att ha hängt av mig ytterkläderna och loggat in på datorn.

Inslaget tog avstamp i Sundsvalls kommuns nya avfallsplan och handlade även om att det blir vanligare och vanligare att människor köper begagnat och återvinner - YES! Sundsvalls Tidning skrev också om det här i går.

Både Sundsvalls kommun och Reko var representerade i studion. Och så berättade jag alltså om mitt projekt. Ca 26.25 minuter in i halvtimmen hör du en något osammanhängande och mycket morgonraspig Karin ...

Många bitar små ...

På körövningen i kväll kom en av mina soprankompisar med en present åt mig. I ungefär en mikrosekund var jag livrädd att det skulle vara något nytt och onödigt, och att jag skulle tvingas säga nej tack. Men har man babblat om sitt projekt för allt och alla behöver man tydligen inte oroa sig för sånt ... Hon berättade att de höll på att städa ur döttrarnas rum och skulle slänga en massa (huuu, ajabaja, inte slänga!) och så hade hon kommit på att det här skulle säkert jag gilla.

Ett tusenbitarspussel!

 

Minst tio år gammalt, enligt henne, men helt oöppnat med plasten kvar och allt. Nu har vi något att syssla med på semestern. Helt klart dagens glädjeämne. Tack Rita!

Cykellampa - lösningen

Ibland ska man ha tur.

Jag hittade en gammal cykellykta i den där lådan jag nämnde. Och den fungerade fortfarande. Jag hade tappat bort fästet till den, eller rättare sagt cykeln som fästet satt på fanns inte längre ... Jag hade väl inte velat slänga lampan och därför lagt den i lådan, och där har den uppenbarligen legat i flera år, utan att jag tänkt på det!

Fungerande lampa fanns alltså. Fäste till den fanns inte. Hur lösa detta?

*trumvirvel*

Silvertejp! Ännu en gång bekräftades det gamla musikbranschuttrycket "allt går att fixa med silvertejp" (gaffa).

För att inte lampan skulle sitta så hårt direkt mot metallen på styret klippte jag en liten bit ur ett trasigt täcke jag fyndade på Myrorna (40 kr) häromdagen. Vek ihop det som en slags dämpningskudde som lampan kunde vila på, tejpade järnet runt och vips, färdigt!

Inte snyggt, men ändamålsenligt.

På långt håll och i mörker kommer ingen se någon skillnad ...

Nöjd! Problemet med den trasiga cykellyktan åtgärdat. Nu hoppas jag bara att batterierna räcker ett bra tag framöver.

Laga med ny reservdel eller inte

I går på lunchen diskuterade vi det här projektet och mina senaste problem.

Han tyckte att det borde vara okej att köpa till exempel en ny cykellykta eller symaskinslampa för att syftet med detta var att laga något som inte fungerade. Det i sin tur skulle innebära en längre livslängd på själva saken (i det här fallet cykeln eller symaskinen). Jag vägrade. Jag förstår hur han menar, att det är bättre att laga det som redan finns än att skaffa en annan/ny, och jag kan hålla med om att det är en fin tanke. Men har man bestämt sig för att inte köpa något nyproducerat så har man.

Jag har dock fortfarande varken lampa till cykeln eller symaskinen. Ska leta i några såna där lådor i hallen som innehåller överblivna glasögonfodral, oöppnade reklamkortlekar och gamla nyckelknippor och bonuskort. Där kan det kanske finnas en cykellampa. Om jag har tur.

Att köpa en nyproducerad reservdel är verkligen den absolut sista utvägen. Och det skulle kännas som ett bakslag.

Cykellampa - fortsättning

Nu har jag googlat cykellyse, cykellampa, cykellykta osv ... Tror jag ska hitta på en egen lösning på mitt ljusproblem, faktiskt. Nöden är kreativitetens moder. Typ.

Det positiva är att jag hittade en trevlig sajt med en himla massa nyttig information om det mesta som har med cyklar att göra: Cykelguiden. Där kan alla cykelfantaster (och andra) klicka sig runt för att få tips och råd.

Gillar särskilt avsnittet om cykeln som grön sparbössa.

"Än så länge utgår ingen nöjesskatt på cykling, konstigt nog."

Fniss.

Cykelpremiär!

Åh, denna underbara känsla! Doften av vår - damm, vattenpölar, geggig gräsmatta ... Ljudet av grus under däcken, fåglar som sjunger. Farten när man rullar utför en backe. Jag älskar att cykla!

I alla fall för det mesta. I dag var jag stressad för att hinna till jympapasset och han föreslog cykel. Jag kastade med mig pumpen, fick in luft i däcken i cykelförrådet och så ut genom dörren med andan i halsen och kylan kring öronen. Ingen särskilt romantisk säsongspremiär för velocipeden och mig.

Dessutom insåg jag snabbt att ett problem har dykt upp. Mitt framlyse på cykeln fungerar inte. Det har det inte gjort sen i höstas. Och nu får jag inte köpa ett nytt.

Måste lösas.

Men hur?

Tejpa fast en gammal ficklampa? Alldeles för osäkert i guppen.
Köpa begagnat på nätet? Alldeles för jobbigt att hitta rätt modell (vis av symaskinsdebaclet), och jag orkar inte nörda ner mig tillräckligt ordentligt i olika cykelforum.
Cykla utan framlykta? Olagligt. (Erkänner dagens lagbrott. Men jag hade reflexväst, reflexband och baklyse i alla fall! Och hjälm, förstås ...)

Jag får fortsätta fundera.

Trasig framlampa.

Papper, promenad och påhälsning i påsk

Jag har haft en mer eller mindre ouppkopplad påskhelg. Därav obloggandet. Bland annat har jag - ungefär tio år efter alla andra - läst "Da Vinci-koden". Ett ytterst analogt nöje inhandlat begagnat för 20 kr på Myrorna.

Ja, jag är sist på bollen. Men oj, vad spännande den är!

Andra analoga nöjen från påsken: promenad i park, fika på fik, insupning av konst och påhälsning hos vänner. Vårsolen på himlen har även den gett energi och glädje.

Hoppas ni också hade en fin helg!