Skuldfri men inte plastfri

Återigen har jag betalat mig ur synden.

Jag ville kompensera för att jag brustit i uppmärksamheten och  - omedvetet - köpt ett antal nyproducerade plastkassar att bära livsmedel i hem från affären sedan i januari. Trots att jag bara får köpa onytt.

För att försäkra mig om att pengarna gick till just plastbekämpning i till exempel haven (där mycket plast hamnar och gör ont) frågade jag @Oceanografen (Daniel Hansson), som jag följer på Twitter, om vilka jag borde skänka pengar till. Tänkte att han kanske hade ett bra svar.

Skärmklipp från Twitter.

 Det hade han. I alla fall ett okej svar. Därför blev det 100 kr till Håll Sverige Rent.

Bevis.

Hädanefter återanvänder jag i stället mina tygpåsar, ryggsäckar och redan inköpta plastpåsar. Men eftersom plastpåsarna fungerar bra som soppåsar, kommer det kanske ändå bli tvunget att köpa någon enstaka plastkasse under resten av året. Därför kommer jag att kompensera ytterligare någon gång för just det, framöver.

Vill du ha tips på hur du minskar plastkonsumtionen i ditt liv? Det finns här på Supermiljöbloggen.

Lopp i stället för loppis - Indal vs. Ljungandalen

I morgon ska mina radiokolleger och han springa Indalsledenloppet. Jag ska vara följebil och skjutsa, hämta och lämna. Det pågår hela dagen, från förmiddag till kväll. En stafett på drygt 8 mil. Skoj.

Men.

Den infaller på precis den dag då jag helst hade velat åka bil på en helt annan sträcka, nämligen den som går längs Ljungandalen, där - enligt arrangörerna - Sveriges längsta loppis anordnas. Tänk att få ägna en hel dag åt att botanisera i lugn och ro, titta, klämma, fynda begagnat! Men, men ... "vad är väl en bal på slottet"?

Det är i alla fall mitt tips till dig för lördag, om du är i krokarna kring Stöde, Ede, Viskan, Torpshammar, Fränsta, Ljungaverk, Borgsjö. Heldagsloppis!

Det är dock tveksamt om det verkligen är landets längsta loppis. Här är motbeviset.

Äntligen en mortel

Nu har jag hittat den! Morteln som jag har letat efter i flera månader. I lagom storlek och med rejäl stav.

Väljer stenmortel framför en i mässing, alla gånger.

På Myrorna fanns den, för 75 kronor. Kanske i dyraste laget. Ja, jag erkänner att jag är snål i de här frågorna; gränsen går någonstans vid 50 kr. Men jag var så less på att leta och den här kändes liksom rätt.

Här ska mortlas eget ströbröd, nötmjöl, kryddor ... Mumma!

För övrigt köpte jag även garn för 25 kr och ett blårutigt tygband för 10 kr där. Plus en solgul t-shirt och ett blågulvitt blommigt linne på Kupan (som har halva priset på allt hela sommaren!) för 15 kr styck. Plus garn för 5 kr och en påse gul bollfrans för 60 kr på Bengts Sterbhus Auktioner. Fransar och band i alla färger och former är alltid bra att "ha i bakfickan".

Inte varje dag man hittar bollfrans. Då måste man slå till!

Syndat 2 - plastpåsar

Ajajaj. Det har hänt igen. Köpte plastpåse till matvarorna häromdagen.

Fick jag ju inte!

Det är ju helt emot reglerna. Och här har jag gått hem med mat i en ny plastkasse minst tre gånger i år! Ska genast åtgärdas, enligt punkten om Synden. Återkommer om hur mycket pengar jag donerar och till vem.

Började luska lite i hur ond, dyr, praktisk, populär etc plastpåsen är. Tydligen är just påsen den vara som butikerna har högst marginal på, ibland så mycket som 400%, vilket Plus i SVT kollade upp. Känns kanske inte som att jag personligen skulle vilja betala extra mycket för just en sån vara ... I min Coop Nära-butik tar de 2 kr/påse.

Däremot verkar det som om plastpåsar inte är så onda och miljöfarliga som jag hade trott, förutsatt att man återanvänder dem flera gånger till och från affären och inte köper en ny varje gång. Det förklarar Klotet i P1 ganska bra, med källhänvisningar och allt.

Rätt - och flera gånger - använd är plastpåsen du köper i butiken bättre än både bomullskasse och papperspåse. Men som sagt, det gäller bara om du återanvänder den och även använder den som soppåse.

Det förändrar i och för sig inte min synd. Jag får inte köpa någon nyproducerad plastpåse över huvud taget.

I övrigt är det inte helt ovanligt att plast innehåller rätt läskiga ämnen, så det kanske är bäst att oftast låta bli sånt ...

Okej, i korta drag, alltså:

• Använd din plastpåse flera gånger.
• Använd din plastpåse till soppåse, då förbränns den på rätt sätt.
• Släng inte din plastpåse i naturen!
• Undvik plast i matförpackningar, särskilt om det är barnmat.

Rabarber och vaniljvisp räddade

Häromdagen hittade jag ett paket med vaniljvisp i kylskåpet. Hm, datumet hade gått ut, men jag öppnade och smakade - mums!

 

Stängde igen paketet och ställde tillbaka i kylen. Tänkte att jag skulle kunna göra paj på ett knippe rabarber vi fick av en kollega för en vecka sen. Det passar ju bra till vaniljvisp.

I kväll hände det. Gjorde smulpaj med rabarber för första gången i mitt liv. Superenkelt och dundersmaskigt. Och väldigt fin känsla att kunna ta vara på överblivna rabarber från kollegans trädgård. Rädda dem från papperskorg eller förmultning.

Serverade förstås vaniljvispen till. Hur gott som helst!

Nå, vad har det med onytt att göra? Jo, så här ...

Vad är det frågan om??! Hur kan en produkt som gick ut för nästan två år sen vara fullt ätbar, och god? Otäckt. Men jag är nöjd över att jag inte slängde den innan jag smakade på den. Nu räddades även den från soporna. Kommer att tänka på en man jag pratade med på Livsmedelsverket i radion. Han sa att de flesta livsmedel som förvaras i kylskåp håller sig - framför allt i oöppnade förpackning - långt mycket längre än bäst-före-datum. "Efter bäst-före-datum blir de bara gradvis sämre. De blir inte dåliga över en natt."

Kom ihåg det. Smaka och lukta innan du slänger maten.

Tricket för trasiga solglasögon

Solglasögon är ett måste för mig. Sommar som vinter. Det är jobbigt med starkt ljus och jag får ont i huvudet av att kisa. Dessutom älskar jag stora fräsiga brillor! De får mig att känna mig coolare, snyggare, tuffare.

De jag använder mest nu är ett par gigantiska Ray Ban Wings pilotbrillor, som jag ärvt av min bror. Han fick dem i present ca 1989 och de har hängt med sen dess.

Min absoluta favorit är dock den klassiska varianten à la Jackie Kennedy/Jackie O. Ser jag ett par såna har jag svårt att låta bli att - åtminstone - prova.

Tre par Jackie-varianter har det blivit. Ett par tappade jag bort. Par nummer två (svarta tonade, halvdyra) gick sönder och lagades med superlim två gånger, innan de var bortom räddning. Det tredje paret är i någon slags knäckaktig färg. Jag köpte dem på Återkommande mode för ca 30 kr och älskar dem! I somras gick även de sönder och när jag upptäckte att superlimmet var slut var det nästan så jag fällde en tår. Sen dess har de legat i en låda.

Häromdagen, när jag surfade omkring på min amerikanska bildlärarkompis Sproutgirls blogg och supersköna Flickrsamling, såg jag en fantastisk bild som fick mig att återigen längta efter de ljusbruna favoritbrillorna.

"Det måste finnas ett sätt att laga dem! ..." tänkte jag. Funderade och funderade ...

Plötsligt slog det mig: nagellack!

Solglasögon under lagning.

Jag tog ett transparent nagellack ur badrumsskåpet, tryckte ihop bågarna och penslade på av glatta livet. Ett lager, höll ihop bågarna med fingrarna, lät torka. Ett andra lager, ännu tjockare, höll ihop lite lätt som stöd, lät torka.

Voilà!

Just like Jackie O, sort of ...

De funkar! Nu vore det bra om solen dök upp också ...


Uppdatering 7 juni: lagningen sprack i dag vid lunchtid när jag skulle ta på mig dem. Har dock lyckats hålla ihop dem och gör ett nytt försök i morgon. 

Nu är jag fri från skuld

Jag har sonat mitt brott. Tycker jag valde ett ganska passande syfte och lämplig summa i förhållande till syndens omfattning.

50 kr "Gåva till skog" hos Naturskyddsföreningen.

Inte bara snack alltså, en del verkstad också. Så ni vet.

Marita med mattpiskan

En dag för några månader sen, när det fortfarande var huttrigt och isigt ute, berättade jag i radio för min kollega Magnus, att jag hade försökt piska mina mattor. Föreningen har en finfin piskställning där det hängt en allmän mattpiska. Nu hade den gått sönder och det var urjobbigt för armar och händer att hålla i de ynkliga spröt som fanns kvar av handtaget och försöka få till någon slags effektiv piskning.

En stund senare kom ett mejl till programmet, där en Marita i Örnsköldsvik skrev att hon hade en mattpiska som bara hängde till ingen nytta i förrådet. Den kunde jag få köpa. Bra idé, tyckte jag.

Sen hände ingenting. Och ingenting. Jag hade fullt upp med mitt och säkert hon med sitt. Piskan föll i glömska.

Trodde jag.

Så i fredags, när vi var i Örnsköldsvik för P4 Västernorrlands lokala final i Svensktoppen nästa, så dök hon upp! Marita med piskan. Det visade sig vara en rejäl pjäs som jag nu ska betala 50 kronor för. Det var den värd. Om inte annat, så för kunna berätta historien för er här.

Maritas - numera min - mattpiska. Här ska piskas!

Problem - miljöfarlig tandkräm

Typiskt.

Här hade jag bestämt att det inte var något regelbrott att ta emot de gåvor jag fick på födelsedagen, och så tittar jag närmare på den ena tandkrämen jag fick (den nya, Colgate Total) - den innehåller triklosan/triclosan! Blä.

Ajajaj. Dumma Colgate!

Jag minns så väl föreläsningen på Henriksdals reningsverk för ungefär tolv år sen, då jag var där med en stor grupp elever på studiebesök. Det som dröjde kvar bäst i min hjärna - och som jag fortfarande tänker på - är guidens prat om "de nyttiga bakterierna" i reningssystemet och den stora boven: det bakteriedödande ämnet triklosan, som finns i både antibakteriellt behandlade sportkläder och olika antibakteriella hygienprodukter. Framför allt i tandkräm.

Det här har debatterats mycket, men jag hittar stöd för ämnets onödighet och farlighet hos till exempel Sveriges Tandläkarförbund i ett policydokument.

 

"Förbundet anser att triklosantandkrämer skall förses med en tydlig text, av vilken det framgår att triklosantandkräm endast bör användas efter kontakt med och på rekommendation av tandläkare. Triklosan är ifrågasatt av miljöskäl. Triklosantandkrämer utgör en betydande källa för spridning av triklosan till miljön. Förbundet anser att triklosantandkrämer av miljöskäl inte bör saluföras generellt.

Mot bakgrund av ovanstående anser förbundet att Läkemedelsverket bör arbeta för att den generella försäljningen av triklosantandkräm upphör."

Texten kommer från ett beslut som togs 2006, reviderades 2011 och granskades igen i år. 

Vill du läsa hela texten kan du göra det här. 

 

Snälla, kolla en extra gång på ingredienserna i tandkrämen. Köp den inte om den innehåller triklosan!

Så. Hur ska jag nu göra? Ge bort den dåliga tandkrämen till någon annan? Då kommer ju ämnet ut i miljön i alla fall. Försöka byta tandkrämen mot en "snällare" variant på någon affär? Men då blir det ju som om jag skaffar mig något nyproducerat själv. Eller blir det bara att jag kvittar en gåva mot en annan variant av gåva? Huvva. Svårt. Jag tror att det lutar åt det senare. 

Tur att man bara fyller år en gång om året.

Köp inte den här tandkrämen!

Att få födelsedagspresenter

Jaha, då kom vi till kapitlet fylla-år-och-få-presenter under detta onytt-år.

Solen strålade, jag fick sova länge och välja frukostkopp när han gjorde i ordning. Svårt. Så många fina ... Till slut blev det den mörka, med skönaste handtaget.

En skön kopp av brittiskt ursprung, en med fina blommor, köpt på en loppis.

På eftermiddagen kom familj och släkt hit och åt fruktsallad och drack alkoholfritt bubbel. Jag fick presenter.

Hade inte önskat mig något (jo, jag önskade mig faktiskt galltvål och bikarbonat) men det dök ändå upp paket ... Jag får ju ta emot gåvor, men helst inte nyproducerade saker. Kanske kan man ha överseende på en födelsedag?

Med tanke på att jag i år i princip bara fick nyttiga förbrukningsvaror kan jag känna att det inte spelar lika stor roll att schampot, tandkrämen, sockarna, duschkrämen, tandborsten och framför allt de två toapapperförpackningarna var nyproducerade. Det var i alla fall inga onödiga presenter. Och allt kommer definitivt att användas upp. Dessutom fick jag ett par begagnade fina orange örhängen, presentkort på massage och fyra flaskor ekologisk prosecco. Och en begagnad schampoflaska (som de inte gillade) och en påbörjad tandkrämstub.

Tänker därmed inte klassa det här som ett brott mot reglerna, eftersom de i annat fall antagligen skulle ha köpt något mer oanvändbart nyproducerat att ge mig.

I övrigt en väldigt fin födelsedag. Vi spelade bara vinylskivor hela dagen. Fem myror är fler än fyra elefanter (helt fantastisk faktiskt), Evert Taube, Olle Adolphson, några med Astrud Gilberto, en Marvin Gaye, The Sundays. Blev slutligen bjuden på en underbart god och trevlig tapasmiddag av honom.

Life is good.