Min Fairphone är här

I helgen hämtade jag ut den, min nya telefon. Fairphone. Det var med spänd förväntan jag öppnade paketet ...

Hej! Du ser snäll ut.

Naaaaajs!

Plockar fram guideboken, som är skriven på ett avspänt och pedagogiskt sätt.

SIM-kortet: Hej då Sony Ericsson knapptelefon! Nu hoppar jag över till Fairphone.

Nu har jag använt den i några dagar och det tar ju ett tag att vänja sig tillbaka från iPhone (som min jobbmobil är nuförtiden) till Android. Men det har gått ganska bra.

Några plus och minus hittills:

+ Den är aningen tyngre i handen, vilket jag gillar --> lättare att känna av.
+ Den låter dig själv styra vilka system du vill använda. Google-paketet (eller Apple-grejerna) är inte förinstallerade. Du kan t.ex. själv välja vilken "app-hämtar-app" du vill använda, inte låst till Google Play eller Appstore. (Jag laddade dock till slut ner hela Google-paketet ändå ...)
+ Den är väldigt snygg!
+ Den har snabb tillgång till ett slags flygplansläge som heter Peace of mind. Den kan dessutom sättas på timer.
+ ... det kan även av- och på-funktionen. Har inte använt den än, men känns behändigt.
+ Den har plats för två sim-kort. Bra! Dock inget unikt jämfört med andra Androider.
+ Den är väldigt lätt att öppna och pilla med själv. Dock inte heller detta unikt bland Androider.
+ De mest använda apparna, och de senast använda, hamnar automatiskt på startskärmen när du väl börjat använda dem. Går även att ta bort detta.
+ Den kommer inte med någon laddare för att det är onödig produktion. De menar att de flesta redan har ett gäng standardladdare hemma i lådorna. Japp! Vi hade tre stycken ... :)
+ De har en bra supportsida. Även om jag har hört andra klaga på supporten, så har jag fått svar på nästan alla mina frågor.
+ Den känns öht som att den går att anpassa väldigt mycket för ens egna behov och preferenser.

- Den är inte lika stark som t.ex. iPhone 5 eller 6, eller andra supermobiler.
- ... vilket gör den något långsammare ibland.
- Gränssnittet är aningen mindre användarvänligt än iPhones (nu när jag till slut lärt mig iPhone ...), men det är ungefär som HTC-gränssnittet jag hade tidigare.
- Aviseringarna är lite sega.
- Instagram och Twitter fungerar sämre än i min iPhone än så länge. Kan bero på den svagare processorn.
- Lite krångligt med en del ljud-relaterade grejer i apparna.

Nu vet jag inte om en del av det här kommer att ge sig. Jag använder både min jobb-iPhone och min privata Fairphone parallellt, vilket känns lite schizzat än så länge. Nåja. Uppdaterar när jag kommer på något mer. Och återkommer med en ny rapport när jag haft den ett längre tag.

Snart en Fairphone i min hand

Min gamla trotjänare, den sjuåriga knappmobilen, har börjat krångla sen några veckor. Det är dags att låta den somna in och skickas vidare.

Så här pigg är den inte längre ...

Jag slängde ut frågan på Facebook om vad jag borde köpa i stället. De flesta tipsade om de vanliga monstren. Men så nämnde någon rättvisemärkt och jag mindes plötsligt att jag lovat mig själv - här på bloggen, till och med? - att köpa en "snäll" mobil.

Letade fram Fairphone, läste några recensioner av den och kollade igenom fakta. Den skiljer sig inte nämnvärt från alla andra, rent funktionsmässigt och den kostar ungefär lika mycket som de flesta. Skillnaden är att de tydligt redovisar vart pengarna går och är måna om att tillverka den så rättvist och miljövänligt som möjligt (konfliktfria mineraler etc). Dessutom går en del av pengarna till ett projekt för återvinning av gamla mobiler i Ghana.

Det var inte mycket att snacka om. Tjugo minuter senare var det klart.

Efteråt kände jag nästan eufori. Dansade runt i vardagsrummet en stund. Tänk vad lite hållbarhetstänk kan göra för en fredagkväll.

Nu är det bara att vänta. I ett antal veckor.

Inte som andra presidenter

I går läste jag en intressant artikel om Uruguays president Mujica i DN. Läs den gärna. En helt klart annorlunda man med starka åsikter. Kring hållbarhet och annat i livet. Fascinerande. Välskrivet av Henrik Brandão Jönsson.

Saxat ur artikeln:

"Uruguays president menar att vi lever i ett cyniskt konsumtionssamhälle.

– Du har tio par skor, men du vill ha trettio. När du har trettio par skor vill du ha femtio. Köphetsen tar aldrig slut. Vet du vad aymaraindianerna i Bolivia bruka säga? frågar han och ser mig i ögonen innan han själv svarar på frågan:

– Fattig är den som hela tiden behöver mer."

Begagnat populärare än nyproducerat

Under semesterveckor i en enslig stuga i skogen utan så vidare värst mycket täckning på mobilen hamnar du automatiskt utanför nyhetsflödet, vilket för mig har varit hur skönt som helst i sommar.

Nu när jag kom hem igen och börjar jobba i morgon råkade jag se/höra det här och blev toppenglad!



Läs artikeln och se bilder här på P4 Västernorrlands hemsida.

Resultatet av undersökningen kom redan strax efter midsommar (läs den hos Naturvårdsverket), men det var väldigt kul att branschen kunde bekräfta ökningen.

Jag tror bestämt att jag undslipper mig ett litet JIPPIIIII!

Gamla vanliga grejer får ny dimension

Vill tipsa om en finsk konstnär som heter Caroline Slotte som använder sig av redan befintliga vardagliga objekt, som keramikskålar eller tallrikar, som hon arbetar om och gör till nästan magiska ting. Det kan du läsa om på Carolines hemsida. Otroligt inspirerande. Vilket precisionsarbete!
Hon snidar även ut vardagliga ting ur trä, typ sugrör och andra plastsaker. Plötsligt får formen på en gammal PET-flaska ett annat estetiskt värde. Kolla in artikeln om henne här. Hela hennes arbete blir som en påminnelse om hur vi förhåller oss till, hanterar och värderar våra vanliga saker.

Tack till Susanna för länken.



Detta är en slags dubbel-postning från En stund i skogen.

Shoppat begagnat på Malta

Var med kören på Malta sista veckan i maj och hade kollat upp att det faktiskt fanns massor av second handbutiker där. Framför allt drivna av organisationer som idkar välgörenhet för djur.

Jag hann tyvärr bara besöka två stycken, som drevs av SASG. De var ganska sunkiga i bemärkelsen att de var rätt små, dammiga och luktade så där instängt, men min mamma hittade en vit tjusig kavaj för 3 € och jag lyckades fynda ett underbart halsband med tillhörande armband för 1 €! Värt promenaden alltså.

Gult är underbart!

Undrar du över andra ställen att handla begagnat på Malta, finns information här hos SPCA eller hos PAWS Malta.

Tandkrämen - lösningen!

Du minns den, va? Hygienartikeln jag försökt bli av med genom att byta den på olika ställen, vilket jag inte lyckats med och skrivit om här, här, här och här ... Ett litet tandkrämsok på mina axlar.

Idag gjorde vi en rejäl rensning i förrådet för att få plats med vinterdäcken till vår sommarbil (jo, vi har köpt bil, men den är bensinsnål och begagnad och ska säljas vidare eller ställas av när vintern kommer, jag lovar). Helt otroligt vad en hittar på hyllorna! ... Gamla flaskor med t-sprit eller fogskum, en baden-baden-madrass utan stol, gamla disketter, äckliga gamla mattor, tomma målarfärgburkar, tomma kartonger (!) ... Vi åkte med ett rejält lass till Kretsloppsparken och gjorde på så vis plats för vinterdäcken och mycket mer.

Vad tror du jag slängde i "farligt avfall", mer än fogskum, spritpennor och diverse aerosolburkar? ...

Där ligger den, redo att förpassas till rätt ställe.

Just det! ÄNTLIGEN blev jag av med det bekymret! No more triclosan toothpaste!

Vi lämpade dessutom av två tältsängar som mest samlat damm i förrådet. Sängar vi faktiskt köpte på samma ställe för några år sen, men som inte är så sköna att ligga i om man är av vuxenstorlek.

- Det är återvinning, det! sa killen som hjälpte oss att lämna allt på rätt ställe.

När vi åkte därifrån hade vi köpt en stabilare variant som håller för en fullvuxen. Etthundratjugo kronor. Kretsloppsparken är toppen!

Klädbytarkväll nummer tre

Något färre deltagare den här gången och jag insåg efteråt att det optimala antalet ligger någonstans 6 - 9. I kväll var det två som premiärdeltog och resten var lite av veteraner. Mina fynd blev - tro det eller ej - bara svarta, grå och vita.

Tre stora kassar med kläder, skor etc lämnas till Erikshjälpen om några dagar och två stycken normalstora stannar kvar till nästa gång (nummer fyra), som antagligen blir efter sommaren. Det hade gått aningen för kort tid mellan förra gången och den här, tror jag. Det var i alla fall en känsla jag fick. Suget var inte lika stort som sist (vilket i och för sig är bra). Vi får dock se om jag orkar vänta så länge till nästa. Kanske får panik och vill bli av med påsarna i garderoben ...

Uppdatering 22:55: Ser nu att det hade gått längre tid sen den senaste än mellan första och andra klädbytarkvällen, så min tes ovan håller inte. Kanske har med säsongen att göra?

Resor främjar shopping

Tänk vad en semestervecka kan göra för garderoben! Några dagar i Åbo och ett knappt dygn i Stockholm gav följande (begagnade förstås) tillskott:

1 blommig multifärgad blus (UFF i Åbo) - 10 €
1 par kanariegula shorts (UFF i Åbo) - 8 €
1 svart gubbkeps (UFF i Åbo) - 5,50 €
1 blommig svartrödbeige top (UFF i Åbo) - 7 €
1 knallgrön t-shirt/klänning (UFF i Åbo) - 4,50 €
1 vit Triumph-bh (Myrorna i Åbo) 4 €
1 orangerutig flanellskjorta (Myrorna i Åbo) - 4 €
1 rosasvart pepitarutig klänning (Stadsmissionen i Stockholm) - 100 kr
2 par ascoola solglasögon (Stadsmissionen i Stockholm) - 40 kr/st

Jag är helt kär i alla plaggen. Blev påmind om att det är så en ska shoppa, när det verkligen känns superrätt. Inte bara för att det råkar vara billigt och begagnat. Å andra sidan borde det innebära att det på sikt bli svårare att köra en in/en ut-principen, eftersom jag blir så fäst vid alla plagg ... Å tredje sidan kanske shoppingbehovet och -lusten också minskar tack vare att jag blir nöjdare och nöjdare, haha!

Jag kör alltså fortfarande efter principen en in = en ut, så garderoben är tömd på:

2 klänningar
1 par shorts
1 svart långärmad tröja
1 svartvit festtop
2 par solglasögon
1 svart kofta
1 salt-och-pepparfärgad keps
1 bikiniöverdel

Ny bekantskap med sprängtickan

Den här veckan har vi en couchsurfare boende hos oss. När han kom hade han två proppfulla plastkassar med sig med vad han sa var något som kan bota cancer. Knytnävsstora svarta knölar i plastpåsar. Sprängticka. Tydligen växer den här parasiten bäst i de nordliga delarna av världen, framför allt i Ryssland. Men inte bara där.

- De växer på björkar typ överallt här uppe! Jag kan koka te på dem som ni kan få smaka.

Aningen skeptisk drack jag en kopp, svart som kokkaffe, och den smakade riktigt ok. Som skog. Sen sökte jag upp sprängtickan på nätet och upptäckte att det verkar vedertaget att den är en kraftig antioxidant. Och så finns den alltså på var och varannan björk här i krokarna. Coolt.

Men när jag var ute i parken i kväll synade jag varenda björk jag gick förbi. Hittade en sprängticka. En. Jag kunde dessutom inte ta loss den eftersom jag inte hade någon kniv eller liknande. Och det var kanske lika bra, för den omfattas tydligen inte av allemansrätten, utan man måste fråga markägaren om lov ...

Den där koppen tick-te verkar i alla fall inte ha gjort någon skada. Nu kommer jag att hålla ögonen mer öppna under promenaderna.

Det här är ännu en korspublicering från En stund i skogen.