Kanske inte bäst, men fortfarande bra

Okej, vi tar det igen: det behöver inte vara farligt att äta mat som passerat bäst-före-datum.

Åtminstone gäller det för väldigt många livsmedel. I vår del av världen slänger vi alldeles för mycket mat varje dag och i Sverige är vi extra flitiga matkastare*. Igår hade DN en artikel som påminner om och bekräftar just det här faktumet. Att maten inte plötsligt blir oätlig för att datumet gått ut. Vill man hellre höra det från en myndighet kan man läsa mer hos Livsmedelsverket. Och du vet väl att du kan få tips här på hur du får maten att hålla så länge som möjligt?

(Jag har skrivit om det här ämnet tidigare, både i juni och i juli Läs gärna.)

Dock finns det fortfarande en skrivning som lyder "sista förbrukningsdag" för vissa varor. Kanske inte så konstigt att folk blandar ihop märkningarna.




*Allt enligt en undersökning som i och för sig mest verkar syfta till att marknadsföra vitvaror, men som ändå säger något om hur vi förhåller oss till mat.

Semestershopping - blåjeans mot gråjeans

Under semestern i Finland shoppade jag ett par jeans på UFF - blåjeans! Det var säkert tio år sen jag köpte just ett par vanliga mellanblå. Jeans brukar sällan sitta bra på mig. Är de okej i storleken, känns de ofta obekväma efter att jag haft dem på mig en stund.

Men de här, ett par smala Lee med lite stretch i, är supersköna! Och snygga.

Nu är jag hemma igen och ett par andra byxor måste ut för att ge plats för mina nyinköpta (som kostade 13€ förresten). Det fick bli ett par grå, som alltid hasar ner i midjan (just det, de sitter sällan bra) och som jag känt är lite väl tajta i benen.

Blåjeans in, gråjeans ut.

Vitt moln eller svart doft

Jag har semester den här veckan och couchsurfar hos ett par i några dagar. Deras badrum luktar tjära. Detta på grund av att de använder ett tjärschampo, som tydligen ska vara bra mot mjäll och mer eller mindre naturligt. Dock är jag tveksam till om jag tycker det är värt att få bort mjällen mot att mitt badrum - och mitt hår - luktar som en gammal fiskebåt. Dessutom läste jag att schampot tydligen framför allt används på hundar och hästar ...

Nej, då testar jag hellre äppelcidervinäger, som jag har läst ska kunna fungera. Den kan jag dessutom köpa ny, eftersom den gills som "mat". Men det kanske också luktar starkt efteråt ...

Annars tar jag gärna emot tips på hur du motverkar mjäll utan att använda de där superstarka och konstiga produkterna, som hockeymålvakter gör reklam för.

Succé för hemgjorda deodoranten

 - Jag luktar gott under armarna! Förut har jag ju bara luktat skinn!

När vi var på turné i helgen hade min körkompis J glömt sin egen deodorant hemma och eftersom hon inte tål vanlig deodorant med parfym kunde hon alltså inte heller låna vilken som helst. Hon kan bara använda doftfria varianter. Jag erbjöd mig förstås att låta henne testa min hemgjorda. För även om den innehåller eterisk olja med parfym, så är den helt fri från andra konstigheter.

Efter att hon testat den en kväll och en dag, kom så repliken ovan. Hon såg precis lika förvånat lycklig ut som jag gjorde när jag insåg att den faktiskt funkade.

- Jag måste nog få receptet.   

Självklart skickade jag henne länken hit.

Nygamla väskan gav kortvarig lycka

Favoriten, min superväska har alltså brakat, som jag berättade om för längesen. Sen dess har jag använt diverse tygpåsar, men insett att de aldrig någonsin kommer att kunna mäta sig med den gröna korgen. Inte på något vis alls. De är alldeles för sladdriga och till exempel helt omöjliga att leta upp saker i (tänk: gräva efter tamponger, mobiltelefonen eller en nyckelknippa). Otroligt frustrerande.

Därför var glädjen extra stor när jag upptäckte en gammal avdankad väska som jag lämnat kvar i föräldrarnas övernattningslägenhet för ca tio år sen ... En korg som mamma hade fått som bonus vid köp av x antal produkter från något amerikanskt sminkmärke (tror jag), och som jag hade fått ärva. Nästan lika bra som superväskan och hundra gånger bättre än tygpåsarna.

Jag tog med mig den hem igen och började använda den, mycket nöjd med hur jag hade löst problemet. Ända till igår eftermiddags. Jag hade packat varor i den (som jag brukade göra med superväskan) och traskade hemåt.

Plötsligt rycker det till i armen ... Ena handtaget har lossnat!  

Jaha, det var den glädjen.

Sätter nu mitt hopp till att den kanske går att laga. Sy fast med stabilare tråd, kanske?

Då: nygammal återfunnen favorit.

Nu: återfunnen favorit med trasigt handtag.

Begagnad prinsessa i regnet

Hon hade försökt sälja det på loppis. Eller var det via någon idrottsförenings basar? Jag minns inte. Oavsett vilket; ingen ville köpa det. Nu stod hon mitt på golvet med det i handen.

- Är den nån som vill ha ett paraply? ropade hon, chefen, ut över redaktionen.

Jag hajade till, lyfte blicken från tangentbordet och såg en fantastisk kreation som gjorde mig alldeles upprymd i hela kroppen.

- Ja, jag! skyndade jag mig att svara.

Jag hade inte behövt ha så bråttom, för ingen annan verkade vara intresserad. Hon sken upp och räckte mig det på en gång. På handtaget satt en handskriven prislapp fastklistrad: 10 kr. Ingen hade velat lägga ens tio ynka kronor på denna skatt! Men glad var jag för det och ännu gladare blir jag varje gång det regnar och jag får ta fram mitt begagnade paraply.

 

Och som om inte det vore nog, så möts jag alltid av leenden, uppskattande blickar och kommentarer när de behövs som bäst: i regnet.

Kalasdräkt i retur

I helgen var jag på 30-årsfest. Maskerad på tema "white trash". Inte helt okomplicerat att förhålla sig till som tema, kände jag. Men okej, det var bara att ge sig hän och ha kul.

Inhandlade på Kupan och Myrorna:
1 för kort och tajt jeanskjol (som sedermera fick en volang påsydd)
1 t-shirt med sexistiskt tryck (som mannen fick äran att bära)
2 toppar

Alltså ska här lämnas bort fyra klädesplagg, helst en underdel och tre överdelar. Antagligen kommer jag att lämna iväg minst ett av de inköpta plaggen, eftersom just den sorten inte är något jag i vanliga fall använder. I övrigt återkommer jag när jag har grävt klart i skåpet ... (Lite mycket i huvudet just nu, därav det knapphändiga bloggandet.)

För övrigt hade vi väldigt skoj på festen.

Rumpans vän symaskinen

Jag köpte dem för ganska precis ett år sen, på H&M i Polen under semestern. Det var ett sånt där typiskt impulsköp som jag gjort alldeles för många gånger tidigare. Redan då shoppade jag nästan bara kläder second hand, så jag gick in mest på skoj ... "jag har ju semester och man kan väl få unna sig lite flärd och här är det säkert ännu billigare och jag ska bara kolla lite och ..." Ungefär.

De klatschiga byxorna ropade på mig på en gång och jag tog några par med mig till provhytten. De satt perfekt. Var roliga och coola i modellen som var något slags chinosartat. För första gången på länge tyckte jag att jag såg snygg ut i ett par byxor!

Dessutom var de asbilliga. Jag köpte två.

Efter att ha använt det första paret ungefär tre timmar såg byxorna ut som en säck och jag drog konstant upp dem under hela kvällen. Inbillade mig att det såg lite coolt ut med "häng", men så fort jag gick förbi en spegel grusades den bilden.

Efter en tid insåg jag att båda byxorna följde samma mönster: efter varje tvätt satt de perfekt, men någon timme på kroppen förvandlade dem till tält. Jag hade köpt för stor storlek.

I dag gjorde jag det: sydde in dem.

 

Varför väntade jag nästan ett år med detta?! Det tog kanske en kvart per byxa att fixa.

Tvivlet tittar fram

Ibland blir jag less på det här projektet. Känner att jag inte orkar tänka så mycket, inte blogga regelbundet, inte vill lägga band på mig osv. Då jag bara vill släppa allt och kunna gå in i en affär för att köpa ett paket disktabletter, toapapper, kanske ett roligt nagellack eller ett par byxor som finns i min storlek. Bara inte bry mig.

Men så till exempel berättar mamma att hon har köpt bikarbonat i storpack åt mig och allt vaknar till liv igen! Eller jag läser någon intressant artikel eller blogg om återbruk. Då kommer viljan och orken tillbaka.

Fram för egenhändigt tillverkad deodorant, hemgjord tandtvätt, klädbytarkvällar, begagnade redskap och återbruk!

Otråkigt, ofult och onytt är parollen!

Jag ger inte upp.

Cykelproblem igen

Jag har fått punka på cykeln. När jag kom ut från jobbet var däcket helt platt och verkade liksom inte ens sitta fast i hjulet. Frustration! Sorg! Förtvivlan!

Hur ska jag nu åtgärda detta? Känns som ett oöverstigligt hinder just nu. Köpa begagnat däck? Tveksamt om det överhuvudtaget går. Lämna in den, blunda och hålla för öronen? Känns fegt.

Cykelmysteriet har nu förvandlats till cykelproblemet.